Att möta en mördare

 

Jag kom från landet in till stan.

Den här vintern hade jag grå kaninpäls och högklackade cowboy inspirerade stövlar.

Jag hade min 1000 kronors sony walkman i öronen och kände mig som guds gåva till mänskligheten.

Jag hade varit hemma över helgen och skulle nu tillbaka till lägenheten i Vivalla.

På Järntorget bytte jag från landsorts buss till stadsbussen, nr 14 ut till Vivalla.

Den här kvällen stod det en något vingbruten man bredvid mig.

Han vände sig till mig och frågade mig om jag hade eld.

Nej sa jag men ett brinnande självförtroende.

Vem var han trodde han som tilltalade en sån som jag?

Ja det var en jobbig period i livet, 20-års åldern.

Ena dagen var jag bäst, tyckte jag och nästa ville jag inte ens leva.

 

Han gav sig inte utan satte sig bredvid mig på bussen.

Jag sa åt honom flytta sig.

Och det gjorde han till andra sidan mitt gången.

Han sa att han skulle ut till Vivalla för att fixa tjack.

Finns hur mycket som helst sa han.

Jag höjde möjligen på ögonbrynen.

Han berättade att han egentligen satt inne för mord.

Något jag inte trodde på och sa det också.

Hur kan du då vara ute?

Jag har rymt sa han.

Harru. Sa jag.

 Han klev av bussen där jag klev av.

Nu började det bli lite obehagligt också för mig.

Han ville med hem och ta en fika.

Går inte sa jag, min pojkvän kommer strax hem.

Vi stod nu ute på gården bakom mitt hus och såg upp mot mitt fönster.

I hallen hade jag en lampa som gick på timer och nu slog den på.

Tack och lov.

Titta sa jag glatt nu kom han hem.

Vad jobbar han med?

Ibland på Kumla ljög jag.

Harru sa killen och drog.

 Jag tog inte så illa vid mig.

Hade ju bott granne med en del Mellinge patienter när sjukhuset lades ner och de hade också konstiga historier att berätta.

 

Men jag kan säga att jag satte gröten i halsen följande morgon när de på nyheterna berättade att de tagit den siste av maskeradligans rymmare i Vivalla.

Jag har ingen aning om det var han, men det skulle det ju kunnat vara.

Än idag vet jag inte om det är en mördare jag mött den där kvällen eller om det var en virrig Mellringe patient som kommit vilse och bara ville impa på någon.

Fast det är kanske lika så gott att inte veta.

 

Välsignade jul eller...

 

 

 

Om man nu kan kalla tiden före välsignad.

Satt på Ikea här om dagen och då slog det mig vad julklapps köpen gör med oss människor.

Det första jag lade märke till var alla smått desperata män som irrade runt med mobiltelefonen tryckt mot örat och svetten lackandes i pannan som fjärrstyrda robotar. Det gav ett intryck av att det i andra änden på luren fanns någon som dirigerade dem bland hyllorna.

Sen fanns där det ny blivna mammorna släntrandes mellan hyllorna med barnvagnen i händerna och ett drömskt utryck i ögonen. De såg ut som de befann sig i en annan värld.

Det fanns andra mammor som inte såg full lika drömska ut. De såg mer ut som ihjäl stressade möss. De rusade fram bland hyllor och pynt med ett jagat djurs blick, släpandes på minst två skrikande ungar. Andra mammor sprang efter sina illbattingar med ett desperat uttryck i ansiktet medan ungarna gick bergsärkagång i hyllor och lådor. De som inte hunnit fram stod förtvivlade och bände isär barnens fingrar om både stekpannor och mjuka möss.

Sen finns de unga paren som antingen susar fram mellan rader av prylar eller strosar fram. Alltid tjejen först och killen släntrandes efter. De flesta såg ut att önska sig någon annanstans.

Jag såg kvinnor i min egen ålder körandes överlastade vagnar med allt från badrumsskåp till diskställ. På toppen av berget hjullrade röda julplädar och kuddar.  De här kvinnorna höll god fart och jobbade sig igenom affären med målmedvetna steg.

 

Sen fanns det äldre par med precis lika överlastade kundvagnar med förmodade julklappar.

Kvinnan med vagnen och gubben med inköps listan i högsta hugg.

Det fick mig att fundera på vad jul betyder för mig.

Vad är roligast med julen?

Maten? Nä.

Samvaron? Absolut inte.

Tv programmen? Nepp.

Julpyntet? Ja kanske.

Nej roligast med julen är när ungarna öppnar julklapparna.

Fast det är påfrestande så är det, det roligaste jag vet att få köpa saker till mina barn.

Det spelar ingen roll om det är saker eller kläder. Jag tycker om att ge bort saker.

Det spelar inte så stor roll vad det är vi ger varandra, det roliga är när barnen sliter pappret av paketen.

Att se förväntningarna och glädjen i deras ögon.

Det är inte alls lika kul att få.

Så julen för mig är när vi sitter i soffan och öppnar våra julklappar.

Den bästa julen är den då vi är hemma på julafton.

 Bara slappa och vara tillsammans fram för brasan i vårt vardagsrum.

Men så är jag en riktig stugsittare.

 

   

 

 

 

 

Revolution åt folket.. eller?

Överallt där klyftorna blir för stora mellan olika grupper av människor, blir det förr eller senare revolution.

I Frankrike vältrade sig solkungen i rikedom medan folket svalt.
De rika utnyttjade skamlöst de fattiga.

i Ryssland levde tsaren och hans familj i lyx och överflöd.
Drottningens spå gubbe styrde familj och politik.

I båda fallen svalt människor och slavade för dåligt betalt, om de alls fick betalt.
Många dog..

Det är historia.

Överallt där människor ställs utanför, där föds hat och förbittring.

I Sverige idag arbetar en större delen av befolkningen.
Företagare, akademiker och annat löstfolk tjänar fruktansvärda pengar.
Vi har fått en medelklass som är mycket förmögen i förhållande till resten av befolkningen.
Vi har en överklass som lever lyxliv och spenderar hutlösa pengar på konsumtionsvaror och dyra tjänster.
Så som dyra resor, dyr champagne, lyxvåningar i Stockholms innerstad, båtar, bilar och städhjälp till mycket låg kostnad.

På köpet har vi fått rika små glin som handlar handväskor för 20 000 kr styck, som ränner på inneställen mm.
I detta kölvatten  alla program man kan se på tv om dessa brats från världens alla hörn. Om människor som tjänar bra men som gapat över för mycket och velat hänga med i svängarna, för att sen hamna i skuld.
Vi har fått ett vi och dom.

Moderat politik vill påskina att arbete ger frihet och att alla skall ha rätt till ett jobb, övriga lämnas därhän.
Man vann  faktiskt valet på att alla skulle få ett jobb.

Den politiken kunde varit bra och framför allt rättvis, om alla haft lika möjligheter att jobba.
Men så är det ju tyvärr inte.
Det finns inga jobb, inte till alla och det har aldrig varit andemeningen heller.
För om alla hade ett jobb och kunde konsumera skulle priserna gå upp och de rika inte va så rika längre.
Dessutom skulle det inte finnas nästan gratis hemhjälp...

Unga människor hamnar idag allt som oftast i arbetslöshet.
Med det en oförmåga att frigöra sig från sina föräldrar och skaffa ett eget liv, en egen lägenhet, en egen familj.
Det är mycket illa om man tar ifrån flera generationer hoppet.

Gamla människor som slitit ett helt liv i sin anletes svett är idag inte värda skiten under skorna.
Det är till och med så illa att det nya pensionssystemet tar ifrån dem de smulor av pengar de har, då Sverige antas gå dåligt. En vanlig pensionär har på kort sikt förlorat 400 kr i månaden medan Reinfeldt inför det femte jobb skatte avdraget, vad finns det för rättvisa idet?

Många av min äldre vänner tvingas arbeta långt upp i pensionsåldern för att alls överleva. Många har idag kvar amorteringar på sina hus mm
Andra får hjälpa sina ungdomar eller unga vuxna med pengar när de blir sjuka eller arbetslösa.

Sjuka får inte ens socialbidrag när de blir utförsäkrade.
Faktiskt lite likt 1800-talet och bakåt då sjukdom var det samma som fattigvården och tiggeri.

Sköt dig själv och skit i andra politik.
Tacka Gud för det du har, imorgon kan du stå på barbacke.

Revolution åt folket!
Ja varför inte?
Förvisst är vi många fler än dem, vi som står utanför köpfesten?
För om det hade varit tvärt om hade ju den politiken aldrig fungerat, det vet vi ju i ett historiskt perspektiv.

Men det är 2013 och vi är tama och civiliserade och har lärt oss att inte ställa till bråk.
Till och med facket har tystnat.
Revolution är aldrig en lösning, det blir så många som dör och i dess spår så mycket elände.

För som vi också kan se historiskt så finns det alltid dem som vill åt makten.
När man fått de så är det rikedom man vill ha. Lenin levde inget bolsjevik liv han levde i lyx precis som Saddam Hussein och alla andra som predikar att vi alla skall leva lika fattigt.

Kommunismen var en god tanke, men fungerade inte i verkligheten.
Cuba är undantaget. Men hur många har inte dött på den vägen?

Men genom sann demokrati kan vi alla få del av överflödets kaka, om vi håller nere vår egen konsumtion och ser till vår broder och vår syster.
Kanske skall vi sluta se oss som Svenskar och tänka på oss själva som världsmedborgare?
Det jag roffar åt mig här i kalla norden gör att ett barn får slava för nästan inga pengar alls i Taiwan eller Afrika.

Svenska män vill inte betala för svenska hororna.
De var för dyra.
Idag kostar ett samlag max 500 kr i Malmö.
Tjejen är livegen från Rumänien, Polen eller Ukraina.
Hon har sett Europas horgator innan hon kom hit.
Men bilarna är dem samma, fina dyra vrålåk.
Dessa rika män har råd att betala för sina nöjen!
I det fallet tycker jag att vi skall tillbaka till 1700-talet då varje rik "dåre" fick hålla sin hålldam med hus och hem och vackra kläder och smycken.
Skulle bli färre som svalt och frös då.
På den tiden var en skilsmässa otänkbar, men så är inte fallet idag, så varför utnyttja horor och utsätta fru och familj för dödlig smitta?

Vad värre är att när priset är lägre än en veckopeng så får dessa kvinnor yngre kunder, unga pojkar som tycker det är en häftig grej.
Lagom häftig om man fått Aids. Lagom kul när man som ung har ett varierat sexliv, med många oskyldiga, ovetandes unga kvinnor.
Någons lek kan resultera i många förstörda liv, innan de ens hann börja. För vem kan tro att en snygg hyfsat rik kille på 17-25 år ligger med horor?

Nej jag förespråkar inte revolution men ett demokratiskt politiskt lappkast.
Dvs. Tillbaka samma väg som vi kom. Mot rättvisa, gemenskap och medkänsla med de svaga.
Tillbaka till det samhället där vi tog hand om varann när det värsta hände.

Mitt förhållande med Leif GW Persson

Mitt förhållande till Leif GW Persson började för kanske 5 år sedan.
Just nu delar han mitt kök mellan morotskakans doft av kanel och lussebullarnas doft av saffran.
Han är mycket mer underhållande än min man, så valet var enkelt.
Han ställer inga krav, fortsätter bara att leverera.
Maken jagades ut och Persson kom in eller rättare sagt sattes på.

Jag stötte på honom för som sagt kanske 5 år sedan, då jag lockades av bokomslaget till Linda som i Linda mordet.
Eftersom jag just då i mitt liv hade det precis som Persson, rörigt så klarade jag helt enkelt inte av att läsa den. Jag köpte den som ljudbok.

Med ljudböcker är det så att det faktiskt spelar roll vem som läser, men nu hade jag tur för det var en bra uppläsare.

Leif skrev sen en rad böcker på stående fot, kändes det som och jag har lyssnat på allihopa.

Så småningom dök farbrorn upp i rutan och jag såg några program med honom där också. Tyckte att den kvinna han hade vid sin sida hanterade honom på bästa sätt, han är inte så lätt att handskas med.

Under hösten har jag sett hans bok Gustavsgrabb, men inte riktigt tagit den till mig.
Så var det torka på Biblioteket i Vingåker och det fanns helt enkelt inget att låna och lyssna på.
Just nu är mitt liv sådär rörigt igen och jag vill inte skrämmas halvt från vettet av blodiga mord och fruktansvärd tortyr, jag har nog av det i verkliga livet om än inte så bildligt.

Där låg då eller skall vi säga stod, boken om Leif och så fortsättningen på Sonjas sista vilja, jag tog båda.

Hade lite svårt att välja så jag valde Leif först ifall de skulle vara tråkig.
Ja mycket va den boken, men absolut inte tråkig! Det var ett stycke historia, både den förgångna och ur vår samtid.

Leif skildrar på sitt målande sätt sin uppväxt sin ungdom och sin ålderdom.

Plötsligt förstår man att bakom den sura lite buttra fasaden döljer sig en romantiker och ett varmt hjärta.
Det är befriande att höra honom berätta om hämnd och om förtvivlan på gränsen till självmord.

Jag har alltid gillat den lite buttre men mycket intelligente herr Persson, men gör det i allt större utsträckning nu.
Extra roligt att höra att det är hans vokabulär till vardags som skymtar fram i böckerna han skriver. För visst finns det med alla finurliga svängningar i språket som vi vant oss vid i deckarna.


Jag har nu mera ett innerligt förhållande med herr Persson, han delar min vardag mellan lussebullar och muffins i julbakets fröjd.

Odensbackens framtid eller vilken by på landet som helst.

Landsbygdens framtid. Odensbackens framtid i synnerhet.

 

sen 70-talet har vi sakta utarmat landsbygden.

Det började när Ica och Konsum blev allt större på de större orterna och kunde pressa priserna.

Det blev början till butiksdöden.

Oscilion sa en gång till mig att allt som blir för stort kollapsar inåt, så kommer även universum göra.

Men vi pratar inte om universum, vi talar om butikskedjor som blivit för stora och för många.

I början på 70-talet fanns det i vårt land små butiker i praktisktaget varenda ort i Sverige.

I begynnelsen var det ofta patron som ägde butiken och arbetarna fick kuponger att handla för.

Så småningom tröttnade folk på över priser och Konsum såg dagens ljus.

Men så blev kooperationen mer vinst benägen och när butikerna i avkrokarna blev mindre lönsamma köpte man upp privat butikerna.

Då hade det blivit 70-tal och vi hade bil och bensinen var billig.

Om vi håller oss till Östernärke så åkte Brevens borna till Odensbacken eller Vingåker för att handla.

Eftersom små butiker fick betala transport kostnader på sina varor blev priserna högre på byn än i samhällena. Vi som gjorde detta undergrävde hela landsbygdens existens, men vem kunde ana det då?

Under 80-talrtet växte butikskedjorna fram stora och billiga, det blev hart när omöjligt för butiker eller service över huvud taget överleva utanför centralorterna.  Som exempel kan nämnas att i Kilsmo på 70-talet fanns både slaktare, affär och skoaffär.  Ingetdera finns kvar idag.

 För att landsbygden skall leva måste servicen finnas kvar, vägar, sjukvård, bank och post.

Men idag har inte ens Norrland existens berättigande då kommunikationsministern säger att vägen mellan Kiruna och Gällivare är bort prioriterad.  Vägen är nu så dålig att utryckningsfordon inte längre kan köra på den utan man väljer skicka folk som blir sjuka med helikopter.

 Så vad har hänt på 40 år?

Landsbygden står utan affärer, utan post, bank många har inte ens vårdcentral.
Det som förr kallades centralorter så som Vingåker och Odensbacken ligger nu i farozonen för landsbygds döden.

Där det förr fanns ett levande gatuliv, gapar lokaler tomma. Eller så ligger det en pizzeria till i byn.

 Förr fanns det något som hette etablerings tillstånd. Man värnade om att inte över etablera. Dvs fanns det redan två pizzerior i samhället fick en tredje inte tillstånd. Men med fri marknad får det bli hur många som helst, folk uppmanas till och med att starta eget. INGEN frågar om det tror de kan överleva på inkomsten de får. Oftast går det ett år sen är man tillbaka på ruta 1.

 Därför anser inte jag att lösningen på landsbygdens frågor heter nya företag.

Därför att i dagens konkurrens är det en omöjlighet.
Underlaget är för dåligt till och med i Odensbacken.
Bensin priset är för högt för att folk från stan skall åka ut.

 För att landsbygden skall leva vidare och inte degregera tillbaka till snapphane tiden, måste det till politiska beslut.

Stockholm växer med en by om året, det kan faktiskt inte fortsätta så.

Snart består Sverige av stora städer och där emellan ingenting.

 Åter till Odensbacken.

 Vi skulle lagt macken vid vägen och byggt radhus till äldre mellan affären och vårdcentralen.

Det går inte bygga hus för äldre på andra sidan bron, när centrum ligger 1 km bort med affär och vårdcentral, det förstår vem som helst som har stukat en fot någon gång i livet.

 Att lägga vårt skolbibliotek i färg och fynd är idiotiskt om vi inte skall bygga en tunnel under vägen, folk kör så fruktansvärt fort, trots rondell att det är vansinne att låta små barn i förskoleklassen gå över vägen för att låna en bänkbok.

 Att tro att det går med biograf här, är dumheter, det finns absolut ingen lönsamhet i det.

Att lägga en motorgård här är också dumhet, om det händer något, vilket det ju alltid gör, så kommer polisen inte ens ut.

 Vad skall vi då göra?

Vi skall handla vår tårta på kondis.
Vår mat i möjligaste mån på Ica.
Ringa lokala hantverkare när något går sönder eller skall repareras.

Upprätta ett register över alla hantverkare och företag på nätet inte bara de som är med i samverkarna!!!

 De som är över etablerade här är matställena, någon borde hjälpa dem så de inte konkurrerar så hårt med varann.

 Vi borde fixa till en saluhall här ute för de varor som produceras i området. Så som kött, fisk, frukt och grönt.

 Sen måste vi ställa oss frågan, hur får vi folk att flytta hit?

Vilka vill ha här ute?

Rika pensionärer, fyllon eller barnfamiljer?
Hur lockar vi hit barnfamiljer?
Bra skola, bra barnomsorg och lugn miljö.
Då är det ju inte så käckt med bilar som kör på cykelbanor och bakom skolan där många barn vistas.

 Vi behöver ett medborgarkontor igen, socialförvaltning, polis och andra myndigheter.

Jag tänker en fritidsförvaltning och delar av skolförvaltningen borde kunna lokaliseras ut, allt måste inte ligga i stan.  Jag skulle vilja ha tillbaka kvarterspolisen eller landsfiskalen som det hette förr.

 En levande landsbygd får vi genom att utnyttja det som vi har.

Naturen.
Jordbruket.

 Idag är jordbruket stor skaligt inget är lönande om det inte är över 100 kor.

Men om vi erbjuder andelsjordbruk kan vi få ut folk som vill leva nära naturen.
Jag tror också på att bebygga delar av sjöarnas stränder med flerfamiljshus, med fina lekplatser till barnen och naturstigar mm.

 Kanske bygga ett demens boende i naturlig miljö med trädgård och träd i inhägnad miljö, det skulle locka många för de flesta dementa är inlåsta i sina små rum som stinker skit. Eller sitter dreglandes vid bord i matsalen.

Ut i naturen med dem, egna höns närhet till en gård med djur, de flesta har ju vuxit upp på landet.

Om vi kan vända trenden med utflyttning från landsbygden kan vi rädda företagen här.

Sen måste vi inse att det inte finns underlag för exempelvis 15 målar firmor här.

Ska vi sen komma vidare måste vi ta tag i miljön.

Det ser inte snyggt ut med tomma skräpiga lokaler i centrum.
Centrum eller hela Odensbacken borde snyggas upp, kanske bilda en förening som samlar in pengar och sätter träd, buskar och blommor på utsatta ställen. Exempelvis bakom macken där tistlarna är högre än pumparna.  Vad ger det för intryck?

 Ett välskött samhälle lockar till sig invånare.
Bra lekparker, fina grönytor vackra promenadstråk.

Alla som åkt genom Smålands döende samhällen vet vad jag talar om, när industrin la ner försvann affärer och service. Kvar är ruckel. Riv skiten och sätt träd.

 Utöka närheten till byarna med lokaltaxi bussar mellan byarna.

Profilera skolorna så barn kan välja.
Sätt en tung profil på Odenskolan, exempelvis häst högstadium.
Gör ett avtal med hästnäringen eller ridklubbarna och dra igång.
Bygg ridhus och anlägg ridbanor, bygg föralldel ett andels stall här ute.
Ridskolorna går dåligt men allt fler tävlar i ridsport.
Segersjö har en terrängbana i världsklass utnyttja det.

 Helt enkelt använd det vi har.

Man behöver inte börja stor man kan börja i det lilla.

Det viktiga är marknadsföringen.
Satsa på en skola för alla barn med svårigheter.
Låt Odenskolan bli det bästa skolan för barn med dyslexi eller vad det nu är vi vill.
Eller gör ett avtal med bilverkstan och öppna ett högstadium med motor profil…
Knyt ihop det med ett gymnasium i stan och utveckla det vidare.

 Det spelar ingen roll vad vi väljer som profil bara det är något som inte finns innan!

 Jag tror på landsbygden, jag vill att den skall leva!

Men den resan kan ingen näringsutvecklare eller någon liten grupp av samverkare lösa, det måste vi gå man urhuse för att få till, från Brevens ända till Mellösa och från Hampe till Asker.

 

 

 

   

 

 

 

 

 

 

Att vara den man verkligen är.

 

Jag är ingen ja-sägare.

Jag är ingen nu vänder jag kappan efter vinden människa.

Jag ser på saker ur alla synvinklar och jag tänker så långt det går.

Men människor som jag blir aldrig omtyckta, som tur är har jag inget behov av att vara omtyckt.

Det är trevlig om människor tycker om mig, men jag överlever ändå.

 

Jag älskar mina barn och jag gör allt som står i min makt för dem.

När det gäller mina barn skiter jag i hur många ömma tår jag råkar trampa på.

Men så är väl alla mammor som verkligen älskar sina barn.

Det jag ser i vårt samhälle idag chockar mig.

Det chockar mig att vem som helst inte kan säga vad man anser, eller ens framföra en åsikt.

Inte ens på FB eller andra öppna medier kan man säga vad man tycker utan att bli censurerad.

Nu gör det ju inget för jag kan ju alltid skriva på min egen logg eller här vad jag verkligen tycker.

Men visst är det skrämmande.

Jag gick med i socialdemokraterna för jag är sosse. Jag blev chockad över att människor där är beredda driva frågor så länge de inte har en position i partiet, sen tystnar de.

När jag insåg att allt inte handlar om att man vill verka för att alla skall få det gott utan för sin egen del, då gick jag ur.

För mig är socialdemokrati allas lika värde, det är rättvisa och solidaritet, även om man sitter i kommunfullmäktige eller någon annanstans. Om alla som kommer upp sig tystnar vad har vi då för demokrati?

 

Jag började gå med sonen i kyrkan.

Jag älskade verkligen vår kyrka och ville bli en del av den.

Jag kom med i kyrkorådet och fullmäktige.

Men plötsligt insåg jag att flera människor satt på poster i kyrkans alla tre beslutande organ,   kyrkofullmäktige, kyrkonämnden och kyrkorådet, vad är det för demokrati?

Det finns mer att säga om detta men jag avstår.

Kyrkan lever idag vid gravens rand i hela världen vågar jag säga, i vart fall i Europa. England säljer sina kyrkor till pubar….

Jag förstår att man är rädd om de själar som håller den vid liv.

 

Jag kunde ju ta strid för det jag ser, men jag väljer att gå.

För vem skulle bry sig? Om man lägger mig i vågskålen och de andra i den andra, så vet ju jag att jag inget är värd.

För vem vill ha en människa som säger vad som är rätt eller fel?

 

Jag ser också att de som styr här i Odensbacken alla tillhör samma klan.

Man håller varann om ryggen och sållar det som får komma fram.

Om alla andra inte bryr sig, varför skulle jag göra det?

Det är det som är största chocken, att människor inte bryr sig.

Det är därför några få kan ta över all verksamhet.

Då finns det en fara för jäv, plötsligt sitter man i situationer där man kan besluta om saker som gynnar en själv eller någon närstående. Det går, därför att ingen bryr sig..

 

I ett litet samhälle kan människor som är skrupel fria få ganska stor makt över det som sker.

Demokrati är när många människor deltar i verksamhet och fattar beslut.

Så frågan är hur vill vi ha Östernärke i framtiden?

Hur vill du ha det?

Jag återkommer till hur jag ser på saken.

 

 

 

 

Opium åt folket, vad är sanningen idag?

Det blev tydligen lite storm i vatten glaset när en känd vänster politiker sågs i tidningen, därför att han varit i kyrkan.
Jag minns hur det var förr, för många år sedan ansågs att religion var ett opium för folket.

Men var det verkligen det?
I början var kyrkan en övervaknings myndighet, något du var livrädd för.
Du var mer eller mindre tvungen att gå dit på söndagen.
Om du somnade under den flera timmar långa predikan kom kyrkovakt mästaren och petade på dig med en stör.
För att riktigt hålla folk i herrans tukt och förmaning kontrollerades varje år församlingens kunskaper i så kallade husförhör.

Tvånget lättades upp under 1800-talet.
Vi fick en arbetar rörelse och en frikyrkorörelse.
Folk var helt enkelt trötta på att få höra vilka dåliga människor de var och att de skulle få brinna i helvetet.

Baptister och missions församlingar bildades.
Där sjöng man lovsånger och predikade om guds nåd och kärlek.

Så småningom fattade svenska kyrkan att man nog var tvungen ändra på
budskapet om man alls skulle finnas kvar och den processen pågår än idag.

Vad är det så som är så fruktansvärt med att en kille som står för orden rättvisa, arbete och jämställdhet inte kan gå till kyrkan 2013, att inte kunna bekänna sig som kristen om man är vänsterpartist?

Ja, jag vet inte, jag har just gått med i partiet eftersom jag är kristen och tror på allas lika värde så ser jag ingen paradox i det.
Jag kan däremot inte fatta hur en moderat kan vara kristen? En människa som tycker det är okej att ta från redan fattiga och ge till dem som redan har?

Jag tror att om Jesus kommit idag hade han varit illröd vänsterpartist.
Han hade absolut inte förstått varför kvinnor skall ha sämre lön än män. Han hade förfasat sig över orättvisor, den dåliga vården och vår svenska skola. Om vi nu håller oss till Sverige.

Vad är då opium för folket idag?
Vad är det som gör oss blinda för det som verkligen betyder något?
Samma som för 2000 år sedan!
Å det har inget med religion att göra.

Ordet stavs PENGAR.
Det nya så kallade arbetarpartiet Moderaterna vet detta.

För att kunna omfördela samhällets gemensamma pengar ( som kommer in till stadskassan genom skatten) till de rika och de privata företagen utan att det blir ramaskri slänger man åt oss jobbskatte avdraget.

Man vet att de stora bolagen som el-bolagen, telefonbolagen mm är gigantiska inkomstkällor så privatiseras dessa.

Vinsten  kommer inte längre folket till del,  utan hamnar i privata fickor. Man såg vården och skolan som samma källa till rikedom.
Man förklädde budskapet genom att säga att vi alla har rätt till våra egna val. Den stora massan gick på det.
Men för en stor grupp fanns det inga val alls.

Så vad hände då?
Skolan, för dem som inte kan byta, blev sämre.
I privat skolorna slog betygsinflationen till, allt för att göra föräldrar nöjda. Gamlingar fick sämre mat, sämre omvårdnad och färre personal för nu skulle vården gå med vinst.

För att stävja ett eventuellt missnöje fick vi lite mer i plånboken, som sen alla stirrade sig blinda på och valde de nya moderaterna.

Man såg inte att moderaterna är samma pack som för 100 år sedan.
Man blev blind för att allt plötsligt kostade skjortan.
Våra teleräkningar låg för 10 år sedan på ca 500 kr i månaden, idag är de över 2500 kr. Bensinen är svindyr. Handikappade får betala sina hjälpmedel själva.

De som har det sämst, arbetslösa, ungdomar, pensionärer, invandrare och sjuka, de fick det ännu sämre.

För att inte vi skulle se hur moderat väljarna nu roffar åt sig började det spridas rykten om att invandrare fick mer i pension än svenskar.

Pensionärerna var inte sena hänga på, de hade fått pensionen SÄNKT med 400 kr i månaden.
Varför ger man jobbskatte avdrag till folk med vanliga löner när man tar bort 400 kr i månaden för dem som har byggt upp detta samhälle? De som fått sin inkomst nästan halverad från början.

Det började höras röster om att handikappade minsann kan betala för sin parkering. Vet de då inte hur lite en handikappad får varje månad? Mindre än en halv månadslön. dessutom kostar läkarintyget 600 kr för att få detta parkerings tillstånd, som söks om vart annat år.

Den som inte kan få ett arbete på den allt mer krympande arbetsmarknaden straffas med utstämpling eller 3 fas arkivering. Ja just arkivering man arkiverar människor i meningslösa sysselsättningar som ett modernt konsetrationsläger.

Ungdomar som fallit igenom i den allt sämre och på resurser förblödande skolan, upptäckte att ingen hjälp fanns att få.
 Många hamnar därför på utbildningar de inte alls är intresserade av.
Ingen berättade för dem att på det individuella programmet läser man bara upp engelska, svenska och matte.

 Du kommer ändå inte in på den utbildning du vill gå.
Flera utbildningar med låg antagnings poäng blev slaskutbildningar, där inte ens de som vill gå där klarade av utbildningen eftersom stöket fortsatte.

Fler och fler barn blev hemma sittare.
Man kommer ingenstans, ingen har upplyst dem om att en komvux utbildning eller en folkhögskoleutbildning får man betala själv.
Kostar hundratusentals kronor.

Hur skall man ha råd med det utan inkomst?
Utan utbildning kommer man inte in någonstans.

Går man exempelvis frisör utbildningen måste man vara bäst för att ens få behålla sin praktikplats.
av 200 utbildade frisörer är 5 kvar i arbete. Då måste du först få en praktikplats som lärling, visa att du klarar dig själv fast det är en utbildningsplats och sen orka jobba kvar för 5000 kr i månaden i 2.5 år.

Mitt förslag är stäng frisörutbildningen tills de löst detta med praktikplatserna för alla.
För varför lura unga människor att gå 3 år i gymnasiet och sen komma ut, utan någon som helst chans till praktik eller arbete?
Har någon talat om att de troligen aldrig får något frisör jobb?


Opium för folket 2013 och 2014 är en helvetes massa lögner.

Moderaterna kommer aldrig bli ett arbetarparti.
Svensson kommer aldrig bli riktigt moderat rik även om han jobbar på kontor någonstans eller ens om man röstar på moderaterna.
Han får mer pengar in på kontot, det är sant men får betala mer för allt så det jämnar ut sig.
Han har också valt bort sina möjligheter till att få hjälp om han blir sjuk eller råkar ut för en olycka.

Det är rätt intressant för en vecka sedan ramlade jag på vårdcentralen.
Jag snubblade på mattkanten i entrén.
Personalen på VC ansåg att en läkare borde titta på mitt knä och min ny opererade höft.
När jag väl satt i väntrummet kom de och krävde mig på betalning för att jag skulle se en läkare.
Nu hade jag frikort så det kvittade.
Undersökningen var så schematisk så den kunde kvittat. Läkaren visste inte ens att man inte får inåt rotera en op-höft.
Jag fick ringa ortopeden för att få akutröntgen och en ordentlig undersökning.
Allt är kostnadseffektivt idag. Men vården är sämre..

För övrigt är det en spricka i knäskålen och en förtunning i den andra, av benmassan. vad nu det betyder.

Vad har då blivit vår tid opium?
Vart går opiumtåget?
Svaret är enkelt, folk åker inte till kyrkan, inte till den kyrka där man tar upp ett par tior i kollekt.
Man åker till köpcentran och handlar bort sin ångest.

Ska man angripa något så är det den allt mer ohållbara köphysterin som drar genom världen.
Människor tycks tro att man kan köpa sig lycka, ångestfrihet och kärlek.
Man möter inte längre varandra man nätdejtar.
Vi behöver inte allt detta vi handlar på oss.

vad vi behöver är varandra och lugn och ro. Kanske en stilla promenad i naturen, så länge den nu finns kvar.

Någon klok kille sa att det hjälper inte Sveriges ekonomi om vi handlar aldrig så mycket, eftersom nästan allt vi köper idag produceras någon annanstans. Tänk på det i julruschen!