Car and Bike meet Askersund 2012

Dagen började i strålande sol och redan påväg in var kön lång.

Så här med facit i hand så vet jag att det var över 1000 bilar på träffen iår lite av ett rekord.

Familjen Källgren, hundar och så mina barn i Oldsen från 1972

 En riktig folkfest med marknadsstånd och mycket mycket mer.
Många hade egna små fika bord med sig och många satt tillsammans i solen bland bilarna.

 Ibland sken solen lite för mycket så man fick reflexer i den polerade kromen.

Gul gul är gula volvo.... rätt fräckt sätta dem bredvid varann...

 En av de snyggaste tycker jag..

 Men fräckast var denna, varför köpa USA-flagga, när man kan lacka hela bilen i stjärnbaneret?

Den här bilen fick sen problem....

 All inflames...

 Epa-fansen  var också där...

och så bilarna hemifrån...

Det är faktiskt rätt kul med pilsnerpråmar också, trots att någon fällde kommentaren, "har jag en skrotbil så kör jag den till skroten"

Asså rätt coola killar, tänk att en bil kan göra en man så snygg..

Öh ede fest eller...?

                                                                               Åh brudarna e där me..

Men lack och krom vinner..

Vem sa att gult är fult.. här är det snarare ursnyggt...

Bilen från Blues Brothers.

Sa tidigare att den röda bilen fick problem, marken var väldigt sank på gräsmattan vid strandpromenaden.

En del bilar fick hjälp att ta sig ur dyhålet.

Halva nöjet är att titta på folk och deras coola kläder...

Det var ett litet urval från våra 400 kort från Askersunds Car and Bike meet 2012.

Fotade gjorde jag min man och Erik Raggaren Johansson

En förbannad sommar. 2012

Sommaren började bra, dottern fick bättre betyg än vi vågat
hoppas på.
Men det fanns ett orosmoment, Midsommar.

Dotterns pojkvän sa att det skulle komma 7 ungdomar med honom och tälta i vårt trädgård.
Det är väl okej, men jag väntade själv gäster.
Eftersom jag sommarstädat vårt hus under en längre tid, var jag inte riktigt fit for fight.
Jag hade svårt få med mig högerbenet och höften på vänster sida värkte nu dygnet runt.

Jag skrev små sms till dotterns pojkvän och talade om att de fick betala inträdet själva och stå för en del av maten.
Jag insåg ju att vår ekonomi inte skulle hålla för 7 hungriga killar i tre dagar
Frukost, lunch middag fika och mellis.

Med tanke på att vi skulle ha gäster i Eriks rum bestämde jag under våren att vi nog var tvungna skaffa dörr till vår sängkammare, bästa snickaren Anders kom och satte upp dörr det blev en vit istället för de bajsbrungula som är original.
Billig var den så jag bad Anders byta alla på övervåningen.

Den dörren har varit en välsignelse hela sommaren, tänk att kunna stänga dörren och slippa alla ungar som stannar i dörrhålet och frågar “varför ligger du?”
Vad svarar man små oskyldiga barn?
Benen bär mig inte så nu vilar jag tills jag känner att jag har ben igen?

En dag kom ett konstigt ljud.
Det lät som om någon klämde ihjäl en katt i en dörr som gnisslade.
Jag rusade upp på övervåningen och slet upp luckan till ventilationen.
Mycket riktigt motorn lät förfärligt.

Bara att stänga av och ringa första ventilationsfirman i telefonkatalogen.
Dom kom samma dag!
Tog med sig fläkt motorn och gav mig den andra för rengöring.
Dagen före midsommar satte de tillbaka allt och så funkade det igen.
Vi slapp bo i en fuktig ångbastu i ständigt korsdrag.

Midsommar kom och då kom min älskade kusin Thomas med dotter samt min dotters pojkvän utan kompisar.
Vi hade otroligt kul.
Thomas är schysst och hjälper gärna till med lite av varje, diska och handla mm.
Han har själv en sjuk fru så han vet..

Med Thomas följde två hundar, jag var lite orolig för det, men det gick såå bra.
Mina barn älskade dessa hundar och jag hade kunnat behålla dem. Chevalier King Charles heter rasen.

När Thomas åkt någon dag senare kom Tonny min andra kusin från Dalarna på bågen.
Det är lika roligt varje gång och sonen fick åka en repa.

En eftermiddag efter regnet hade vi bara hälften av alla tv-kanaler kvar som tur va hade grannen ute en antennfirma som jag haffade i farten, så nu ser vi tv även när det regnar…

Lugnet lägrade sig, dottern åkte till sin pojkvän vi åkte till Universeum i Göteborg med Erik.

Han var eld och lågor, jag tyckte nog det var överskattat.
Så uppstod diskussionen om vi skulle gå in på Liseberg eller inte.
Jag sällade mig till sonen, Liseberg, men det är sällan vi andra får som vi vill, så vi åkte västkusten ner för det ville Kim.

Vi hamnade i Ullared 45 min före stängning.
Han ändå plocka på oss varor för 400 kr.
Jag galopperade till hästavdelningen och såg med chock att skorna jag köpt till Hanna för en 14 dagar sen för 990 kr kostade 250 kr där.
Eftersom jag vet att hon behöver ridbyxor, strumpor och en jacka kollade jag priset på det och fick nästa chock, ett par ridbyxor från samma tillverkare som dom vi titta på hos Till Häst för 600 kr på rean kostade här 175 kr.

På väg ut stötte vi på Ola-Conny till min och sonens glädje.
Jag tycker karlen är snygg och trevlig Erik är helt såld på Ola-Conny i Ullared.

Så skulle vi åka hem.
Maken körde allt mer aggressivt och jag bad att få köra min egen bil en bit och så blev det, jag körde till Gränna där vi stannade och köpte polkagrisar.
Redan nu bestämde vi att vi skulle åka tillbaka till Ullared följande torsdag.
Dotterns pojkvän skulle med och han kom på onsdagen.

Onsdagen kom och vi skulle hämta killen vid tåget, men eftersom Erik skulle träffa någon på stan så åkte vi ut till Marieberg.
Maken gick för att hämta bilen och det dröjde så jag ringde kommer nu sa han.
Mitt för bolaget väjer han för en tant med rollator och kör över en stolpe för handikapparkering.
Han blir nog lite chockad och åker och hämtar mig vi åker tillbaka och ringer polisen.

Sen går vi in och anmäler att vi kört ner stolpen, naturligtvis har någon redan anmält det…
Min bil har hela huven och spoilern intryckt det är nog frågan om den inte går till skrot…
Jag kommer inte ha råd köpa ny handikappbil….
Vi gick upp vid 7.00 och startade färden strax efter 8.00. En färd jag sen skall glömma.
Jag vet inte om maken spelat för mycket rallyspel men det kändes som om vi åkte i need for speed istället för vägen.
Böner hjälpte inte jag blev argare och argare.
Väl nere köpte vi först dotterns ridkläder och så lite annat.
Mittunder shoppingen ringer stolpgubben och anklagar oss för smitning, jag blev rasande. Du kan ringa polisen sa jag, det är nämligen anmält dit och vi anmälde det i receptionen på Coop också.
Han blev lite trevligare efter det.

Hemvägen trodde jag att jag skulle dö.
Vid ett par tillfällen var det nog på håret, mer än så kan jag inte säga.
Bara att när vi svängde av i Borensberg sa jag uppgivet till maken, “ja nu har ju du fått ditt lystmäte” han förstod inte alls vad jag talade om.
Detta är det som hänt. Sen har vi lagat makens bil för 5000 kr då styrleder och annat skit i framvagnen varit trasigt.
Min bil fick nytt bromsrör…
Sommaren 2012 blev den hittills dyraste i mitt liv…

Jag hade dessutom lovat sonen att göra inordning hans rum han tyckte Mumintrollen var lite pinsamma på vägarna.
När jag tänkte efter slog det mig att hans bokhylla den fick jag när jag var 7 år och skulle få mitt första rum! 44 år gammal, det kallas väl kvalité!

Inte en chans att vi nu hade råd att leja bort målning och tapeter, lösningen blev att vi amatörmässigt rollade hela väggarna som det stod och befann sig.

Vi köpte färg för en tusing och jag spacklade de värsta hålen men någon bredspackling för att jämna ut bården och skarvar var det inte tal om.
Erik blev i alla fall överlycklig.
På golvet ligger USA:S flagga i form av en matta från Rusta.

Kuddar från Jotex med New Yorks taxibilar på och på golvet står flera tavlor med New York motiv.
Jag skall köpa en byrå och en bokhylla på Ikea i vitt så är rummet klart. En lampa med New Yorks silhuett finns också.
Jag har målat en stol i rött och köpt en blå dyna till….


Tråkigt nog fick vi också avliva vår kära dvärghamster Fluffy.

 En mångsidig hamster som vi haft mycket kul med... här som mus...

 Hamster mat till glupsk tonåring..

Henne delade vi allt med...

　
　
　
　
Igår åkte vi till Marieberg och köpte nya glasögon till maken.
Jag hoppas han i fortsättningen skall se hur fort han kör…
I annat fall kanske han ser vilken snygg fru han har.

Ja så här ser man ut efter alla turer och en hamster begravning. Kvar i livet finns i alla fall Gullan.

 Ja så här ser jag ut när jag inte gått genom livets mangel.

　
　
　
Jag önskar er alla en himmelskt trevlig sommar.
I morgon träffar ni mig i Askervägkyrka där jag är värd!
och på Lördag om jag lever och har hälsan skall jag fota lite på Car and Bike meet i Askersund.

Nu lyssnar jag på Thorsten Flinck som  sommarpratare...


　
　
　
　
　
　
　

Fasaden är polerad men baksidan är rutten.

Jag vet att man inte skall skriva svavelosande inlägg men jag är så arg och rädd. Inte för min egen skull utan för mina barns framtid, om det finns en framtid...

Igår läste jag Jan Gullious krönika i Aftonbladet.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/janguillou/article15056880.ab

Den slår ner på socialdemokratins kovändning.
Det är en skam.
På 1800-talet stred arbetare för humana livsvillkor.
Man ville inte längre bli behandlade som skit, faktiskt sämre än djur.

Sverige var fattigt.
I alla fall levde större delen av mänskligheten i outhärdliga miljöer under fruktansvärda förhållanden.
Blev man sjuk, dog man.
Trots att man jobbade 12 -14 timmar per dygn svalt man nästan ihjäl.
Det var den tidens arbetsgivare som ville ha det så.
“Samma” företag som idag vill tillbaka dit.

Det är väl klart att de som vill ha ett arbete utfört vill få det så billigt som möjligt.

Efter kriget började socialdemokraterna bygga bort fattig Sverige.
Man ville ge vanligt folk ett rent hem, mat på bordet och en fritid.
Jag växte upp i ett rätt tryggt samhälle.

Men det fanns spillror kvar, man hade exempelvis inte fria arbetskläder.
Min far jobbade i gjuteri och fick köpa sina skydds skor själv.
Jag minns min mammas förtvivlan när de bara efter en månad brann upp i ett regn av flytande järn liksom kläderna han hade på kroppen.
Min pappa var intelligent och hade bara bomullskläder på sig, men strumporna var av nylon de smälte fast mamma fick klippa bort dem och skinnet.

Facket förhandlade fram arbetskläder på 70-talet..
Nackdelen blev på 70-talet, att de som inte var med i facket inte fick några skyddskläder.
Det fanns en stolthet över det man kunde.

Hur fattig man än var så var ungarna och de vuxna hela och rena.
En lapp här eller där spelade ingen roll för man gjorde det man kunde med sina händer.
Socialdemokraterna byggde bort smutsen och byken i iskalla vakar om vintern.
Vi gick från ett fattigt smutsigt samhälle till framtid och förnyelse.

Men nu står vi på trappan ner igen.
Jag blir så ledsen, jag vill inte samla in pengar, så fattiga barn i Sverige skall få julklappar och mat.
Jag tycker det är en självklarhet att alla barn har mat på bordet och kläder på kroppen.
Hur kunde man lämna hela vårt lands ekonomi i händerna på marknaden?
Dvs. stor finansen de som är rika och har företag?

Hur kunde man lyssna på hoten?
Vi har nästan inga företag kvar i Sverige.
Man skyller på arbetsgivare avgifter och för höga löner.
Men sanningen är den, att de som har vill ha så mycket mer och de struntar i om den som ut för jobbet dör, det finns ju fler i kö.
När då inte svensken vill jobba under de villkoren flyttar man utomlands.

Utsugare, ni borde brinna i helvetet.
Det borde alla göra som skapat det vi har idag.
När unga flickor inte kan tänka på något annat än en handväska för 20 000 kr.
En väsk- jävel som egentligen inte är värd mer än ett par hundra.

Vi har satt de rika och välbeställda på piedestal, igen.
Eller de har väl satt sig själva där, snart får vi se den kasta bröd till de hungranden precis som Marie Antoinette i Frankrike, gjorde innan de placerade hennes huvud under giljotinen.

Vi är också med i EU.
Jag vet inte om Sveriges dåliga ekonomi är ett resultat av EU, men det känns så.
EU är förvisso ett solidariskt projekt, man vill jämna ut villkoren för de fattiga EU länderna.
När man gjorde det sneglade man på USA.
Tjänstemännen fick horribla löner.
Politikerna såg sin chans till att nå den verkliga världseliten ekonomiskt.
　
Idag är EU en koloss på lerfötter som kostar oss vanliga människor en förmögenhet, pengar som går i halsen på en drös pappersvändare.
England har börjat morra.
Lämna skiten tycker jag.

Jag ser också hur vårt försvar monteras ner, det finns inga fiender mer.
Men det tror jag, galningar finns överallt och jag litar inte på Rysslands Putin.

Hur kunde vi ha USA som förebild?
Här ser alla på Hollywood eliten, men de är bara toppen på ett isberg.
Amerika består till 75% av fattiga.
Fattiga som inte hr något arbete, fattiga som lever i kriminalitet, fattiga tonåringar som föder barn på barn…
Är det dit vi vill?
Fattiga som inte får rätt vård när de drabbas av sjukdom eller olycka.
Uteliggare, alkoholister och knarkare.
Är det, det vi vill ha?
För i så fall är vi på god väg.

Aldrig förr i modern mänsklig tid har vi sett så många tiggare som i år.
Aldrig förr har vi samlat in julklappar i städerna till de fattigas barn.
Aldrig förr har den Svenska allmänna skolan varit så dålig.
Aldrig förr har privatskolorna sugit ut den kommunala skolan så till den milda grad att de får stänga i höst.
Aldrig förr har så många dött i gängbråk.
Aldrig förr har så många människor ställts i utanförskap.

Å vad gör vi?
Vi drömmer om Amerika om pengar och berömmelse.
Men drömmar kan man inte äta.

Ingen reagerar när unga kvinnor lägger ner alla sina ihop sparade pengar och lånar resten för att få större bröst, fylligare läppar och dyrare accessoarer.
Ingen har talat om för dem att de duger som de är.

Att de skall spara till något annat, ett hus en bil eller till ett liv.
Vi har byggt upp ett samhälle där vi strävar efter att bli elit.
Men det är en omöjlighet.
Det är få förunnat att komma dit, för om alla kan och gör det, faller hela grejen.
Vi är tillbaka på godset hos baron utan pengar och med några ynka matkuponger och en flaska renat som lön.
Kupongen kan man lösa in i barons lanthandel….
Därför startade konsum…..
Vad kommer finnas kvar om 20 år?
Vem svälter?
Finns Sverige alls kvar som nation?
Hur vill du ha det?
Solidaritet eller vara rädd att bli överfallen när du går ut av tiggare, svältande och kriminella gäng?
Utanförskap skapar människor som är desperata, desperata människor har inga gränser...

Ha en bra dag!
　
　
　
　
　
　
　
　

Sommarfjäll

　
SOMMARFJÄLLI början på åk 2
Det blev ett helt äventyr.
Dels var grupp indelningen rena lotteriet.
Jag blev lottad ihop med Ben.
Ben var Afrikan och 45 år gammal.

Han var snäll och käck, men det hade varit roligt att få dela tält med en tjej.

Åk2 på FLK gjorde vi sommarfjäll.…Vi gjorde upp att jag skulle köpa pasta och frukost bröd mm, 

Ben skulle köpa köttet.
Det var frystorkat vi skulle ha och lite konserver.
Ben bodde utanför Katrineholm så det var därför det blev så.
Det fanns större utbud av såna livsmedel i stan.

Vi äntrade tåget på Katrineholms station och rullade mot Arjeplog.
Ben och jag skall fördela matvarorna och då visar det sig att han inte köpt något kött.
Glömde, sa han och ryckte på axlarna.
Det går bra.

Ja det fanns inte så mycket att göra åt eländet.
Vi plockas upp av en buss.
Vi käkar någonstans utefter vägen, jag har glömt var.
Vi besöker Arjeplogs silvermuseum.
Jag går runt och stirrar ner på otaliga samegravar.
Det känns inte rätt att gräva upp folk ur vigd jord och lägga dem i museum.
Där beslutar jag mig för att när jag dör vill jag bli kremerad.

Sommarfjäll det lär ju rätt flådigt.
Vackra fjäll, fina stigar och tälta vid en fjällsjö.
Men så blev det inte.
Vi gick över Nasafjäll, ett fjäll där många samer fått sätta livet till som slavar.
Första dagen var trevlig men sen..
 A och hennes pojkvän blev osams med läraren.
På morgonen låg en lapp
“ vi går före”.…

Christian blev sjuk och fick gå i en vecka med 40 c feber.

Han frös och skulle torka sina stövlar, som nästan kolade upp vid läger elden.

Ben envisades med att välja tält plats vilket innebar att vi antingen sov i uppförslut eller nedförslut.

Jag vaknade de flesta morgnar med tältduken i ansiktet.

Vi levde på makaroner en hel vecka.

Makaroner har en tendens att bli som sågspån i munnen efter en vecka, så jag drygade ut smaken med chokladpulver.

Visst var det en och annan vacker vy, men man hann inte se något.

Det var tungt att gå i halvmeter högt vide och där det inte fanns spångar var det ruskigt blött den här sommaren.

Myggen var som filt runt huvudet.

A som var vegetarian var livrädd att svälja några.

29 kg på ryggen, snacka om mör i benen.

Så efter en vecka var vi äntligen vid vägs ände.

Vi slog läger inte långt från stora vägen.

Nedan för flöt älven.

Vi tjejer tyckte det var dags med en tvagning.

A och jag gick ner till vattnet med varsin gryta kokande vatten, tvål och schampo.

Vilken lycka att få tvätta sig.

Vi såg på avstånd den långsamma trafiken på stora vägen.

Bil efter bil parkerade på bron.

Undra just vad de tittar på?

Men vi såg inget.

På andra sidan älven låg ett sameläger.

Jag var lite rädd för dem, varför vet jag inte..

Kanske var det något med dem?

Mitt i natten vaknar jag av att hela sovsäcken rör sig.

Jag skriker rakt ur och väcker alla. 

Lämlar

Lämlar under tältet.

Man vänjer sig vid dem, om man är tillräckligt trött.

Men jag vaknar igen av att någon går i lägret. 

Jag river tyst åt mig kniven jag har med mig.

Drar ljudlöst upp dragkedjan i tält duken.

Tänker precis tända med havd ficklampa, när någon flåsar mig i ansiktet.

Jag skriker i högan sky igen och sekunden senare ligger vårt tält i en hög över mitt ansikte.

Och inte bara vårt tält nästan alla tält och kokkärlen skramlar.

Vi har fått in en flock renar i lägret.

Jag och A är först upp på morgonen.

Jag vill bara hem.

Vi går över den där bron och ser nu klart och tydligt vad bilisterna måste ha sett.

Två nakna kvinnor i vattenbrynet, här ifrån är det mycket närmre än det var nerifrån!

Inte undra på att det stod så många bilar på bron, undra hur många som hade kikare?

Vi tjejer var rena och hade rena kläder på oss inför tågresan hem.

Killarna som inte bytt strumpor eller underkläder på en vecka luktade hemskt.

Så hemskt att de fick tränga ihop sig i en Kupé för att få fortsätta med tåget.

En mycket gammal dam stod i korridoren och grät med en spetsnäsduk för näsan.

Jag förstod henne!

Min faster och min pappa mötte mig i Katrineholm.

Väl hemma skulle mamma överraska mig.

Mat tänkte jag riktig mat, äntligen.

Makaroner och köttbullar.

Jag förmådde bara äta köttbullarna.

Det tog flera månader innan jag kunde äta makaroner igen.