mobbing

mobbing. Ett långsamt sätt att ta livet av en annan människa.

Mobbingens fula tryne kommer i många skepnader. Man ljuger om personen, säger att hen gjort ditten och datten. Man baktalar, man kränker man slår, knuffar, spottar på.....

Man slår den andre gul och blå med ord, eller bokstavligen.

men det är BARA människor utan självkänsla, utan empati som gör detta. Mobbaren hänger ut sig själv.
Jag är rädd, jag kan inget, jag vill få vänner för jag har inga, jag är betydelselös så jag måste existera genom att göra andra illa.
Det är när andra skrattar, skriker hejarop som jag finns.

Man ser också på FB när jagsvaga lägger upp bilder på sig själva som storjägare, träningsfreak, bildårar, kort och gott när de söker bekräftelse på olika sätt för att synas.
Det hjälper inte ens att de har ett bra jobb, en högutbildning eller en fin familj. För de jagsvage räcker ingenting i jakten på att synas.

Vi andra som inte mobbar, för oss räcker det med att vi vet att vi klarat av livet att vi vet att vi gjort gott eller hjälpt någon. Vi behöver inte coola bilder eller kränka andra för att få bekräftelse. Jag vet vem jag är, vad jag gör och att jag är en bra mamma. Inga bilder i världen kan bevisa den jag är, vad jag gjort för andra och vad jag står ut med. Det räcker för mig att jag vet.

Att sparka in skåp i skolan, be någon hålla käften varje gång den öppnar munnen, spotta på en redan ledsen själ, sprida falska rykten som sen är omöjliga att bli av med är så lågt, det säger mer om den som gör detta än den stackare som får utstå det.

Jag minns min egen skolgång hur jag blev beskylld för att en av oss tre tjejer i klassen hade sönder sina byxor. Jag råkade just komma in i korridoren stod där för att hänga upp min jacka. Jag minns än i dag hur rädd jag var, hur magen knöt sig och jag ville fly. Som straff för att jag var den rädda lilla små feta tjejen skruvade man ibland på växelföraren på min treväxlade cykel, det gjorde att jag inte hade någon broms. Att i full fräs drämma rakt in i vår cementtrapp med cykel och allt var säkert ett rent nöje att tänka sig. Så jag väntade tills alla hade åkt från skolan sen kollade jag min cykel.

Snälla människor blir mobbade av dem som inte förstår bättre, man kan säga att mobbare är mycket lägre begåvade än andra eftersom de inte förstår vad de gör. Ett handikapp i samhället. Det borde stå på betyget att man är mobbare.

Så fundera på varför du ska applådera en människa som försöker plocka poäng genom att va taskig mot någon annan. Fundera på om det blir du nästa gång och hur det skulle kännas. Utan hejarklack blir det ingen mobbing.

Värre har det blivit genom socialmedier, medier som skulle länka samman människor och vara något positivt.
Nu får man som tjej vara livrädd att smset jag öppnar kanske är en erigerad penis, eller någons anus.
Folk drar sig inte heller för att smyg fota andra män i omklädningsrum och skicka bilderna till tjejer, även killar/män de inte ens känner.
Man kan via socialmedier sprida rena lögner, skapa opinion eller hat grupper mot någon. Att få ett kränkande sms eller en kommentar på en bild man lagt ut från någon elak jävel kan krossa en fullständigt.
Jag minns när jag fick en serie elaka sms från någon dagen efter jag kom hem efter en höftledsoperation 2013, full av morfin och ändå smärtpåverkad hade det kunnat avsluta mitt liv. I stället bröt jag all kontakt med människan.

Jag ber varje dag att alla som varit elaka mot min familj ska få ta del av det helvete vi haft i tre år nu, jag hoppas att rättvisans kvarnar ska mala på. Det kallas karma. Det du sår får du skörda, kanske inte nu men sen. Det är enda sättet att stå ut.

 Låt alla människor få leva sitt liv i fred utan kränkningar, utan hugg och slag, utan rädsla och förtvivlan.
Du vet aldrig om dina handlingar orsakar en annan människas död. Orkar du bära den vetskapen resten av livet? Jag mördade min klasskamrat, min jobbarkompis, min vän med elaka lögnaktiga ord... Jag förstörde en människas liv för alltid, för all framtid, jag tog ifrån någon dess framtid.

För mobbing sätter outplånliga spår resten av livet.

Vi lever i ett fritt land, vi får vara vem vi vill så länge det inte sårar eller kränker andra. Vi får va homosexuella, ha vilken hudfärg som helst, komma från vilket land som helst, vara man, kvinna eller queer, eller mitt emellan, det är vår rättighet men mobbarna tar ifrån oss den rätten.

Mobbing stjäl våra liv. Skolor som fostrar mobbare ska bort, lärare som inte säger ifrån ska bort, chefer som mobbar ska sparkas liksom jobbarkompisar, grannar.... 
Det borde vara förbjudet att krossa andra människor, att stjäla deras hopp, deras liv och framtid.

Så sluta skratta, sluta föra vidare rena lögner vänd dig om och gå. För utan den som skrattar med blir det inga skåp insparkade, inga spottloskor, inga ensam ätare i matsalen och färre självmord.

Sluta kränka tjejer, sluta driva med dina medmänniskor på deras bekostnad för att bostra ditt ego.

Man kan sträcka ut en hand, man kan be om förlåtelse inför hela klassen, arbetsgruppen, jobbarkompisarna eller var man nu kränkt någon. Man kan lämna andra ifred att leva sitt liv och istället ta tag i sitt eget.