Hamster människor

Vi människor kan delas in i två kategorier, vi som slänger och de som sparar - på allt.

I dag fick jag nog.
jag kommer inte in i garaget.
jag kommer inte in i förrådet.
jag kommer inte in i min egen klädkammare.
Jag når inga köksgrejerna i mitt eget skåp, därför att någon oändligt friskare än jag slängt in saker och snabbt stängt dörren, detta gäller många skåp och lådor.
Jag har delat på de saker vi använder dagligdags och det vi använder då och då. Men familjen envisas med att lägga fel saker i fel låda.

Idag tog jag tag i förrådet. Där är sopsorteringen på väg ut genom dörren vilket gör att ingen kommer in och absolut inte till frysen. Jag känner mig rasande för det kan inte vara så att jag som rörelsehindrad inte ska ha tillgång till mitt eget hem.

Jag går till verket med stor frenesi men alla är inte med på tåget.
Någon gruffar över att vi slänger allt. (vilket vi verkligen inte gör) Men sopsäckar tomma påsar och trasig skit som nu legat i ett par år i högar det är i alla fall jag färdig med.
Någon retar sig på att jag slänger i för högt tempo, att saker "yr runt huvudet".

men det gäller att få i väg så mycket som möjligt innan husets härskare sätter ner foten allt för hårt i backen.

men på väg till återvinningsstationen höll även han med om att det blev bättre i förrådet. Allt är ännu inte sorterat efter mamma och pappas död , lådor med skruvar, muttrar, spik och allsköns salighet som min far samlade på. Som exempel små korta kabelbitar, hoprullad koppartråd från någon isärplockad generator?

Pappa samlade på allt, för allt går att ha användning av någon gång i framtiden, som 100 potatispåsar.... snyggt hopvikta.

Vi slet oss tokiga när de skulle lämna huset i brevens efter mammas död. Vi körde 21 kärror till tippen.
Jag vill inte vakna upp en dag och inse att vi samlat på oss så mycket bråte att vi inte kan flytta fast vi måste.

Visst gör det ont att skiljas från vissa saker men om man vet att man aldrig kommer använda dem, vad är det då för mening att ha dem?


Så nu på sensommaren skall jag ta mig i kragen och slänga, sälja, skänka bort det som tagit mitt fria liv ifrån mig.

Mitt liv är här och nu, min familj, mina vänner och inte allt skit jag unlåtit  mig att göra mig av med.

Jag har kläder från 70-talet bla en mycket vid vit kjol tror den är 3-4 meter vid, som jag köpte när filmen grease släpptes.
jag har en nästan lika vid svart sammetskjol. Ja det finns mycket att börja med. Sen alla böcker.....

Här i huset läser ingen mer än jag så varför spara till nästa generation?

Men visst jag är också en samlare, jag samlar på broderade dukar. Dem vill i alla fall barnen har när jag dör.

Så se upp snart blir massor av saker tillsalu.
Jag skall också göra mig av med en del krukväxter. Har fyra mönjeliljor som står för mörkt och inte blommar för de får egentligen inte plats några andra blommor jag känner att jag är färdig med.


Allt går i cykler. Jag har älskat Amaryllisar men då de är så hårt drivna att de är som nötter efter första blomningen har jag tröttnat. Jag kommer nog inte köpa fler.