jag

jag

onsdag 14 februari 2018

På tv, vad är sevärt?


Två lördagar i rad har jag tittat på mellon. Katastrof. Inte ens programledarna kan rädda eländet.
Vad gör Edward Blom där? Vi får tacka gud att inte Mandelmans också är där.

Plastigt fånigt och ja hemskt. Vad gjorde den svenska tjejen i orange pyjamasbyxor där? Vi behöver kanske en klädkod?
Och programledaren i bara kalsonger..... inga kommentarer.

Galor det är inne med galor.

Men det finns en gala jag ÄLSKAR OCH ALLTID SER -QX-GALAN.

Vilken programledarprestation!
Vilken stämning!
Alla är där!

Man blir glad och man inser hur lite jävlar anamma kan förändra allt, när det är trovärdigt.
Helene bergström höll ett fint tal över Rickard Wolf som ju gick bort här i vintras. Fantastisk människa som trotsade sjukdomen och sjöng Edit Piaff mm.

Christer Lindarw fick pris årets homo/bi väl förtjänt men blev ändå besviken att kille från "allt för Sverige" inte vann.
Galan har djup, humor och allt det mellon saknar.

Hela familjen utom jag ser på bron. Jag tittar inte eftersom jag hatar att bli skrämd.
Jag tittar i stället på Veckans brott. jag älskar Leif GW Persson. han är en av få människor som faktiskt är snyggare och sexigare nu på ålderns höst än i sin ungdoms dagar. Han har humor och är en mummelböx. hon är skärpt och drar sig inte för att ställa obekväma frågor till programmets gäster.

Jag ser annars gärna på Agenda, Kalla Fakta och Uppdrag granskning.

Men förutom veckans brott sitter jag som klistrad när the curse of oak Island går. Oj oj bröderna Lagina har lagt ut miljoners miljoner på att gräva efter något de tror kapten Kid grävde ner på 80 m djup för 300 år sedan.
Jag undrar lite hur i herrans namn de fick ner skatten på det djupet på 16-1700-talet? Det är ju nästan omöjligt i dag med den fantastiska teknik de använder.  Jag funderar också på alla mynt, knappar mm de hittar med detektor. varför gör man inte en riktig utgrävning i rutnät som sig bör?  Ett annat program jag ser lite då och då är Hunting Hitler. Lite osannolikt det också. Han dog aldrig utan flydde ut ur landet, frågan är hur? vart? och med vad?

Vad finns det annars att se?

Följer ibland dock vem vet mest och hemma i soffan är det onekligen jag.
såg förra avsnittet av så ska det låta med Sara Down Finer (stavas inte Chirley Clamp) visst saknar jag både Peter och Calle och var lite avogt inställd till Sara, men fick ändra uppfattning. Hon är vacker som en Nanny Mc Fee efter förvandlingen. Hon är kunnig och har stil. bravo!

Jag ser fram emot nya avsnitt av shetland. Karg, minimalistisk tv med bra innehåll och bra skådespelare.

För övrigt läser jag hellre en bok än ser på tv.

Till sist,, för ett tag sen såg jag dokumentären om prins Henrik av Danmark. En fin människa som aldrig blev accepterad av Danskarna. Han utsattes för hår obefogad kritik och var nära kasta in handduken, men gjorde inte det eftersom han älskade sin fru.

Henrik avled i går. Jag önskar honom frid på andra sidan. Jag beklagar sorgen Drottningen och barnen, barnbarnen nu genom lider.

Gå i frid Kung Henrik!







I landet mitt emellan



Jag kunde inte sova i natt, heller.
Någonstans mellan sömn och vakenhet, där intryck och förnimmelser blir så skarpa.
Där i det dimmiga landet där hjärnan ser allt så klart som i en spegel, där var jag.

Jag har inte kunnat gråta sen pappa dog(2009) jag har varit ledsen och deppig men inga tårar. Tårarna har liksom fallit på insidan.
Sista tiden sen efter sommaren har jag gråtit varje dag. I somras grät jag i min ensamhet ner i sängen över ett liv som handikappad som absolut inte blev som jag drömt om, inte ens i mina värsta mardrömmar.

Jag lekte med tanken att ta livet av mig, för vad fanns det att leva för?

Allt känns så hopplöst.
Vi har vänner goda vänner som hjälper oss i fattigdomen.
Vars hjälp har varit livsavgörande på många sätt.

Jag har ställt mig frågan vad jag gör här(på jorden).
Makens arbetslöshet ställer allt på ända. Huset förfaller. Vi fryser nästan ihjäl inne vi har 16 grader och jag krampar sönder i varenda muskel.

Förr var fattiga stolta tog inte emot allmosor. men jag tar tacksamt emot utgånget bröd och tackar i djupet av mitt hjärta för det. Jag ÄR TACKSAM för hur skulle vi klarat oss annars?

Jag orkar inget längre.

Så drabbade sanningen mig som ett slag i nacken i natt. 57 år gammal (i okt) har jag nog drabbats av en 50-års kris.
Det är så tydligt. jag gråter över den spillda mjölken och det samhälle som gör att jag inte kan eller vågar göra något åt saken, ja också kroppen...

Jag försöker få mina barn att ta tag i sina egna liv medan tid är. Men inte ens en häst kan få dottern att vilja gå upp på morgonen. En häst som före köpet var lösningen på alla problem enligt samma dotter. Pappa sköter hästen oftare än hon. han har fått lära sig mocka, kratsa hovar mm.

Hästen stjäl all tid vi har.

Samtidigt ska jag erkänna att det känns bittert att dottern lagt ner 30 000 på hästen men inte kan lägga en slant hemma för mat och tak över huvudet. gratis tvätt, skorengöring, strykning mm.

Vi går på knäna.

Jag orkar inget mer. Jag har blodbrist, jag skulle behöva min neurobion spruta men har inga pengar till den.

Livet gick i från mig. Mitt pucko!!!
Där stod jag på perrongen och tåg efter tåg passerade, därför att jag lyssnade på andra. Och nu är jag rädd att ta steget ut i livet och till ett arbete.
Alla säger du kommer bli av med din sjukersättning direkt. För tänk om det inte går att jobba alls?

ja jag vet mitt skelett förbenas sakta. Artros, spondylos, stenos massa ord, i min värld stavas de värk från helvetet.

Jag har haft fruktansvärd ångest sista veckan för jag har slutat med morfin. Idag fick jag ta en tablett för jag ska åter igen på magnetkameraröntgen. mina tankar går till alla drogberoende som inte orkar vänta ut abstinensen.

Jag beundrar alla uteliggare som orkar. Eller gör de inte det? Erik träffade på en man i går på centralstationen, han var varken alkoholist eller drogberoende. Han hade autism och ADHD, samhället vill inte hjälpa honom, de anser att han ska hjälpa sig själv. Erik frågade hur han överlever. han svarade att man måste leva i nuet. Det finns ingen framtid eller morgondag.  Jag ber till Gud att han ska ge mig medel att gå ut och hjälpa dem som ingen hjälp får. Erik gav honom 50 kr till en hamburgare.

JAG VILL INTE!!!

Jag vill ha ett liv, jag behöver pengar och jag är oerhört trött på att frysa inne.
Tills helt nyligen hade jag inte ens en vinter jacka maken har fem...

Så där mitt i natten i timmen mellan gryning och mörker, då allt bli så klart, såg jag mitt liv.
 Såg hur illa det är, inte lika illa som för mannen på stationen men ändå illa i mitt liv. Å ändå är det inte mycket emellan mitt liv och hans ett hårstrå och jag är där han är.

Maken och jag borde ha skilt oss för 10 år sedan. Vi är som natt och dag. Vi tål inte längre varann och det enda som händer när vi ska prata är att jag aldrig kan säga något. För säger jag något så säger han -jag är en idiot och jag ska inte prata för  en får ju aldrig säga något. Jag å min sida har alltid fel det är alltid något fel på mig, -vad är det med dig?

Så jag håller bara med och går sönder.  Jag förstår processen bakom makens ilska han har inte haft ett jobb på 3 år.
Han håller inte måttet på de jobb han haft. Jag vet det för jag ser det hemma också. Jag är nog inte bra för hans självförtroende.
Vi knäcker varann.
 Han vill inget göra och gör inte det jag ber om. Jag tjatar och det gör att det växer ett motstånd i honom.
 Jag gör sakerna själv och får skäll.

Vi borde skilja oss.
Men jag älskar honom.

Ingen av oss vågar.

STANNA INTE I EN DÅLIG RELLATION. säger jag till mina barn.
Och det enda de gör är att hitta dåliga relationer.

Sen kommer de hem och det är gott, men jag orkar inte höra om allt som gått snett, jag har nog med mitt eget.
Men jag har lärt mina barn att komma till mig så jag öppnar famnen som en god mor gör.

Men hur ska deras liv bli utan mig?

Allt detta om jag inte fanns vem ska då göra det???

I gryningen ser jag ett nytt liv framför mig.
Ett liv utan hästskit ända in i vardagsrummet, ett liv utan tjat utan gråt.
 För som jag gråter nu.
Ett liv utan andras saker i  hallen i vardagsrummet.
Ingen plockar bort efter sig.
 I hallen står en säck foder morötter, en säck havre och en hink betfor. En påse med 2 termosar står innan för dörren bredvid två skitiga stallskor och ett par ridskor. Makens underställ ligger i trappen och dotterns dator står på vardagsrums bordet.

Jag älskar min familj.


Jag önskar mig frid.

jag vill något med mitt liv.
Jag vill leva tjäna pengar och starta renoveringen av huset.
Men mest av allt vill jag flytta.



Alla drömmar om en gård på landet försvann i natt.
Drömmen om får, getter, kaniner och höns gick upp i dimmorna och när de glesnat ur fanns bara ett rum på ålderdomshemmet kvar. I väntan på döden.

Men är det verkligen så illa?
Gud sa till mig att om du vill är det nu ditt liv börjar.
 Barnen är stora, låt dem bli stora.
 Du har 20 år till att leva. JA LEVA sa han.

Jag tror på Gud, jag måste börja se möjligheterna.
 Jag är en positiv människa som ser möjligheter, som är lösnings fokuserad, som får saker och ting att hända.

Jag är fantastisk och skulle kunna göra mycket för andra.
Funderar på att fråga någon kyrka( i stan) om de vill ha en volontär?

Ute är det början till vår vinter. Men de soliga dagarna går mig förbi.
Jag tillbringar dagen i soffan i bön och meditation. Min själ behöver frid.

Iam who i am, a pice of God. Jag är den jag är, en del av Gud. Gud är i alla och alla är i Gud.
Amen.

ps. i går var maken på anställningsintervju och kom hem som en ny människa.
Ds.







torsdag 8 februari 2018

Trött och seg. Det bär emot



Våren står för dörren.
Nej säger du det är vinter och snart sportlov.
Men för den som ska ha en prunkande trädgård i sommar så måste vissa frön ner i jorden NU!

Jag talar om alla de frön som det står tidig sådd på, bla. Petunia, penséer mfl.
Jag har i dag tagit mig i kragen och tittat lite på frö sidor men tömde rätt snart varukorgen.
Va inne på fröer med posten, där blev påläggen först 29 kr för frakten och sen 49 kr i faktura avgift genom klarna och 49 kr i moms. Det stack i väg rätt fort. Det blir att åka till plantagen istället eller köpa från via Impecta som är ett lokalt företag i Julita.

under trappen står så-jorden och planteringslådorna men orken tryter.
Jag är så trött vilket beror på lågt järnvärde och jag har försökt äta järntabletter men får så fruktansvärt ont i magen.

Ja vad kan det då bli som ska ner i småkrukorna i år då?
Petunior, penséer, malvor, rosenskära, lejongap, nemesisa, färgsporre, ringblommor, atlasblomma och tagetes, kanske nått mer om plånboken tillåter.
Dessa fröer jag nämnde har jag redan frön kvar av.

Ringblommor blir det också, de står som små solar i rabatten långt in på hösten.

söndag 4 februari 2018

Framtidens samhälle hur ser det ut?



Framtiden hur kommer den se ut?
Vad ser vi av den idag?

https://www.youtube.com/watch?v=axgcpvzm-Oc

Om alla odlade sina grönsaker på fönsterbrädan skulle det påverka klimatet otroligt mycket till det bättre.
Det är ett projekt man anammat i bla New York.

Sonen gjorde ett arbete i skolan om klimat. Där var windowfarming hett.

Vi går vidare.

Om man tar när odlat ett steg längre, vad ser man då?
Man ser kanske odlingar på inglasade balkonger, man ser odlingar i kolonilotter- i stan.

Men vem kommer bo i städerna om 20 år?

Hur kommer vårt boende se ut om 20 år?

Min teori.

Om utvecklingen fortsätter som vi ser idag så kommer INGEN vilja bo i Vivalla, Varberga, Markbacken, Oxhagen mfl områden som i dag praktiskt taget ses som getton och no go zoner.

Stan kommer att se ut som de gör i USA.
Områden där polisen gett upp, där bara invandrare, fattiga "svenskar" och pensionärer kan bo. Dit vi skickar socialfall.

Stan kommer kanske va bilfri men också fri från affärer.
Kanske kommer vi inte ens gå på bio i framtiden.

I veckan stängde Indiska ner sin affär pga näthandeln. Nästa i gungning är H&M.

Vi kommer i värsta fall bli allt mer digitaliserade och när inriktade.

Kvar blir kanske bilaffärer, mataffärer och nöjesställen så som puben, och kanske bowlingen osv.


Vad är då framtiden?


Jag tror framtiden är små bostäder i markplan nära en bondgård eller ute på landet. Jag ser bostäder där vi kan odla vår mat själva, kanske ha ett par höns för äggen skulle. Invandrare vill kanske också ha en plats för några får. Vi vill kanske ha en hushållsgris.

Låter som 1800-talet för industrialiseringen eller hur?  Men vi har suttit i gungan nu i över 200 år. Vi har lämnat landsbygden för stan och nu har vi kommit till toppen och är på väg ner igen.

Om klimatet ska bli bättre måste vi odla vår egen mat så långt det går.
Vi måste köpa närodlat och lokalproducerat.


Vi har inte råd med att låta kor och grisar åka land och rike runt för att dö.
Modellen blir små slakterienheter som kommer till kunden istället.

Så jag tror på balkongodling, windowfarming och närodlat.
Varför ska vi importera tomater från fjärran länder när vi kan odla dem hemma?
Växthus som drivs av vindkraft, solenergi mm kommer växa fram i byarna.



En annan modell är kollektiv jordbruk flera hushåll hjälps åt med ladugårdsarbetet och skörden.

Vi måste tänka Sverige först, när det gäller mat. Vi måste tänka Närke först när vi odlar osv.

Vi har bara en jord.

Vi kommer inte heller gå till stormarknader för att handla, vi kommer ha små butiker runt hörnet.
Det mesta kommer vi köpa på nätet.
De stora köpcentra som växt fram under 1990-talet kommer stå tomma.

Vi har bebyggt god jordbruksmark och det kommer vi få ångra. För vad ska vi med alla vägar till när vi skär ner på biltrafiken?

För att vi ska överleva måste vi värna om den flora och fauna vi har idag. Vem vet vilka som är viktiga i en framtid?
Biotoper måste bevaras.


Så framtidens samhälle är en by där vi odlar vår egen mat, delar på en ladugård och alla håller sig med sin egen mat. De som inte kan det odlar på balkongen eller fönsterbrädan och köper närodlat.

Vi handlar det mesta på loppis eller på nätet.
Vi åker oftast cykel eller kollektivtrafiken, men vi kommer också ha miljöbilar, bilen har nog kommit för att stanna.

Vi måste bygga så dagis, skola, ålderdomshem, affär apotek och vårdcentral finns nära oss för vi vill inte åka 3 mil för att handla, eller besöka våra nära och kära. Stan den undviker vi.

Örebros byggboom en katastrof för framtiden.



Tusentals lägenheter byggs i Örebro.
Gäddestavägen 4 E, Björkhaga, Örebro 2 rum och kök 9330 kr i månaden. ÖBO.

Om man flyttar in i nybyggt kan man få rabatt första året. men 4000 för en etta?

Nu är det inte hyrorna jag tänker på ang rubriken, det är sättet man bygger på.

Allt i dag handlar om klimat påverkan. ALLT.
Vi ska ha bilfria städer. Vi ska köpa närodlat och vi ska helst cykla till jobbet eller åka kollektivt.

Jag köper alltihop, rakt av. -Men....

Var är tanken på framtiden och det samhälle som idag håller på att växa fram?
Var?

Vi bygger fortfarande på höjden, vi packar ihop människor i lägenheter mitt i städerna.
Tätt, tätt som fågelholkar, fast inte ens fåglarna bygger bo så nära varann..
Vilka ska bo såhär?

Vi bygger fler supermarket, fler köpcentra och fler av allt.
Vi bygger ännu fler kontorslokaler, för vem?


Vi gör gator så smala att de korkar igen för alla tycker vi inte ska ha bilen.

Men hur ser livet ut för olika grupper i stan?

De unga, de vill bo centralt kunna gå på krogen, gymmet och ha nära till jobbet.
De som fått barn vill ha nära till affären, dagis, skola och jobbet såklart.
De äldre vill ha nära till affären, vårdcentralen och bussen.

Vilka ska då bo i stan?
Vem bygger vi för?



Nästa blogg handlar om framtiden så som jag ser den.


fredag 2 februari 2018

Hanna Och Samira

Här kommer lite bilder från Samira.



Första ridturen för några veckor sedan.
Blev kanske lite våghalsig utan gummisnodd i stigbygeln(den hade gått av på båda) Samira hatar sadelgjorden så Hanna vågade inte dra åt så hårt och hästen blåste upp sig som en ballong, trots fårskinns jord. Väl ute i naturen med Tova och hennes häst blev Samira plötsligt flera dm smalare.
 Hon älskar verkligen att ridas i naturen och är lite tittig men det gör inget så länge hon uppför sig så tryggt och bra som hon gör.
 Här innan snön, Hanna fryser och har pälsat på sig så hon ser större ut än hon är.
 Emelie Letskog som är NH-tränare kom och lärde Hanna lite hur man får till en bättre kommunikation med sin häst. Både Samira och Hanna tyckte dagen var givande och de hade roligt.
Hanna berättar att det varit både kallt, lerigt och ibland snö så hon har inte ridit så mycket, men hon och Samira har gått ut och gått ofta istället.
Samira har fått sin andra influensa vaccination och hovslagaren Lennart Östergren har gett henne nya fina skor.
Nästa besök kommer att vara av en hästtandläkare.


Här är länken till Emelies hemsida. http://www.emjoy.se/

Hanna kommer träffa Emelie fler gånger och lära sig naturlig hästhantering mm.