När man fått all tid i världen att tänka.

Jag har således stelopererat min fot för 3 veckor sedan. Det återstår 9 veckor till i gips.
Jag har en sjukhus säng i vardagsrummet och en rullstol för förflyttning.
Jag har inte särdeles ont.

Livet borde vara okej.

jag blir dock fullständigt galen!
Av att göra inkentinken.(nothing)

Jag läser ut i snitt en bok om dagen.
Jag broderar örngott vi inte behöver.

Jag funderar.

Jag vill flytta.
Jag skulle vilja starta ett B&B. Med gamla broderade snövita lakan.
Med hembakat bröd. och allt mellan himlen och oss.
Jag skulle vilja ha en affär som säljer julsaker och blommiga askar.

Livet är dock trist.


Lite finns det dock som gör mig lycklig, jag är kär.
Ja i en tv- figur. Hercules Poirot, vilken man! Han känns så fantastisk och underbar där han struttar fram med små steg i sina fina kostymer. Den tiden har jag velat vara född.
Vackra kläder belevat sätt...

Livet går dock vidare utan Hercules, jag sitter i mitt kök och broderar mellan liggningarna i min fantastiska säng.

Ute blommar tulpaner och andra fina blomster, dog gjorde dock både buskar och barrväxter är jag rädd för.

Åh jag kan inte ens ta mig ut och njuta av denna vårliga skönhet som sprakar i min trädgård.

Men snart, snart får jag ett gips som jag får stödja på och dååå om tre veckor....