Lidandet

Allting är relativt.
Jag har det bra, jag har tak över huvudet, mat på bordet och kläder på kroppen.
Jag borde må bra, men så är det ju inte alltid.

Jag borde vara tacksam, det är jag varje dag.

Jag lider dock ändå.
Jag sitter här i dörren till mitt hem ser ut och lider.
Buskarna har dött i torkan i höstas och barfrosten i våras.
Påskliljorna blommade inte för de frös av.

Jag lider för där växer ogräset som aldrig förr och det är mäkta svårt att få någon hjälp.
Dr frågade hur jag har fått såret på stortån på det ben som är gipsat.
Jag svarade inte, för sanningen är den att jag krupit runt och rensat ogräs i rabatterna och tån släpar i cementplattorna så den blödde.

Dessa ovan har rymt ur rabatten och är på helt fel ställe, men jätte söta.

Jag lider för så här års brukar jag vara klar med vårstädningen, torkat väggar och tak skurat kökslådor, tvättat mattor och fönster mm.

Nu ligger jag i en säng i vardagsrummet och stirrar upp i århundradets största spindelnät. Sot från kaminen har lagt sig fett och svart i kristallskålarna över bokhyllorna. Mja kristall kanske va att ta i...

Jag vill kunna gå ut jag vill inte sitta i rullstol och bara kunna titta genom fönstret.

Jag vill kunna städa där det behövs.

Vi blir så osams i familjen när jag bett om hjälp.
Plötsligt är alla sjukare än jag...
Förra helgen fick jag ut maken i rabatten han va med ett par timmar och jag visade vad han skulle dra upp.
Han va såå dålig dagen efter kunde inte gå och hade ont överallt.
Jaha????

Jag har ont överallt varje dag år ut år in. Jag städar, tvättar stryker och sköter trädgården fast jag har tre gånger så ont de följande dagarna.

Allting är relativt.

Önskar er en trevlig morsdag.

 

fotona i denna blogg har Hanna tagit.