Tillhör du etablissemanget som på något sätt skall hjälpa barn och ungdomar i livet?
Då har jag några råd att säga till dig.
Jag har två barn med diagnoser.
Vi skiter i att ge dem något namn för då får du bara en förutfattad mening.
Säger jag dyslexi ser du någon framför dig som inte kan stava.
Säger jag ADHD så tror du att hen inte kan sitta stilla. Att hen lider av konflikt syndrom och är i ständiga bråk.
Säger jag autism tänker du på någon som dreglar eller som står kvar i hörnet och är fullt upptagen av sina händer.
Säger jag Aspberger tänker du på en individ som är högfungerande men som samlar på tåg eller som har visst mått av tvångssyndrom.
Alla dessa diagnoser är breda och omfattar egentligen människor som är utvecklingsstörda till högbegåvade professorer.
Så säg mig då varför du bara antar saker istället för att ta reda på hur mitt barn fungerar eller andra barn?
Jag har en dotter som har svårt att förstå vad hon läser om texten är svår eller det inte finns bilder som stödjer textens innehåll.
Hon kan den svenska grammatiken bättre än många journalister och har en vacker handstil.
Hon har också andra svårigheter För henne innebär det att alla intryck kommer in lika starkt i huvudet. skrapet av dina kläder, lampans blinkade, surret från luftkonditioneringen, raspet av skor mot golvet, ljuden utifrån. I detta kaos ska hon förstå vad du säger till henne, i en miljö som är helt ny för henne och människor hon aldrig tidigare mött.
Samtidigt som hon hör sitt eget hjärta slå och känner kläderna mot kroppen.
Framför dig sitter en tjej som är noggrann, plikttrogen, punktlig, lojal och artig mot dig.
Du kan inte klistra på henne en etikett som inte stämmer.
Hon har aldrig varit i konflikt med någon utanför familjen. För hon gör som hon blir tillsagd och ifrågasätter inte.
Det du kallar problem kallar vi här hemma för svårighet. Hon har inte problem med koncentrationen hon har svårt att höra din röst i sorlet från allt annat. Så snälla åk inte fram och tillbaka på stolen och sitt still så mycket du kan.
Det sämsta du kan göra är att fråga FÖRSTÅR DU VAD JAG SÄGER? medan du lutar dig framåt.
Att vara normal begåvad men antas vara utvecklingsstörd är fruktansvärt. Gick du gymnasiet?
Ja.
Men du har inte godkänt betyg va?
Jo Jag har bättre betyg än genomsnittet i min klass.
JAHA???!!!
Men du klarar inte av att jobba?
JO jag jobbade under fruktansvärda förhållanden i somras. På Trädgårds.... Inte rätt lön, inga skyddskläder, inga hörselkåpor vi åt i en tvätt hall och fick inte gå på toa på hela dagen om vi inte smet in på ålderdomshemmet.
Så du var i konflikt med arbetsgivaren. Nej han var elak mot mig OCH alla andra också. De som inte var rädda slutade, jag gjorde så gott jag kunde och stannade så länge det gick, tills jag gick sönder.
Så då ser ni på henne som om hon ljuger, men det gör hon inte.
Jag har en son. Han hade förr när han var liten specialintressen. Han lekte inte utan han studerade saker. Han lärde sig hela Manhattans gatunät. Han kan allt om möss och råttor, stenåldern, vår bys historia från istid till nutid. Han är studiebegåvad men har svårt mycket svårt för matten.
Att bedöma honom som dum i huvudet är ett misstag. Han studerar i dag vår samtid följde valet i USA och visste nog mer än vad många andra gjorde om kandidaterna.
Han är inte socialt handikappad han läser av dig på 30 sekunder och du får passa dig för han vet vad du vill och vad du tänker. Han tolkar komplexa socialamönster fortare än någon jag känner och slår ofta huvudet på spiken.
Han är glad och trevlig men han är känslig och skör. Sårar du honom är det kört. Han styrka är hans laglydighet hans klarhet över vad som är okej och inte. Hans svaghet är hans självkänsla. Han har mött så många människor som nedvärderar honom, som kränker honom att han tilltro till människor är noll och han tror sig själv om intet.
Båda mina barn är bra vänner, de är vänliga, hjälpsamma och trevliga. Tyvärr även när du är otrevlig.
Jag har två fantastiska barn, jag vill att du möter dem förutsättningslös och att du inte kränker dem på grund av ditt eget till korta kommande. Mitt råd är då att du byter jobb.
Att vara en myndighet eller en institution innebär att man skall tjäna brukarna och möta dem med ett öppet sinne.
Inställd på att hjälpa inte att kränka och stjälpa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.