jag

jag

fredag 16 oktober 2015

crisis what crisis

Rubriken är ett citat från Supertrams andra skiva.

Hyper aktuellt i dag.
Kris vaddå kris?

Krisen idag är på många plan. Individuell för dem som flyr.
Katastrof för de länder som skall ta mot miljoner människor på flykt.
Kris i vården, kris överallt.

Men här hemma är flykting krisen i periferin.

Min man har blivit uppsagd efter 35 år på Voith Fabrics i Högsjö.
Enligt facket följer de inga regler.
Vem blev uppsagd?

De sjuka, de handikappade och de med hög frånvaro.
Min man blev uppsagd pga att han har barn med sjukdomar (bla diabetes typ 1) och en handikappad fru. Man sa att han inte kunde åter anställas för att han blivit rehabiliterad bort från en avd. Jag vet inte om mobbing av en jobbar kompis och pga byte av avd gäller som rehabilitering?

Annars är det rehabilitering att tvingas jobba dagtid när ens handikappade fru fått ett barn.
Jag kunde inte lyfta på den tiden då mitt diskbråck i ryggen fortfarande var aktivt.
Jag anser ju att det var jag som skulle rehabiliteras då inte min man.
Men Voith anser kanske att jag är anställd där?

Kris vilken kris?

Jag har precis fått veta hur illa det är med min nacke.
Att månader av värk och krasande ljud inte är inbillning.
Jag såg röntgen plåtarna och jag blev rädd. Det är diskbråck och det är pålagringar som är så stora att nackkotorna lyfter varann. Ser ut som klor.

Diskbråck i nacken och dessa pålagringar ger mig värk i huvudet, hörselrubbningar, värk i händer och svårigheter att gå och hålla balansen.

Kris vaddå kris?
Sonen skall söka till gymnasiet, eftersom han har autism vill alla att han går på Virginska och läser grundskolans ämnen igen.
Men han har betyg i alla ämnen utom matte. Om man är högfungerande autist med IQ över 125 då blir man ändå sedd som utvecklingsstörd. men det finns läkare på sjukhusen med autism.... varför får de jobba kvar?

Kris vadd å kris?

min dotter lyfte sönder sin rygg på sin skola.
Hon har nu ett diskbråck på S1- L5 det ger henne en hel del olägenheter, som en 19 åring inte vill ha.

Kris.
Vad gör vi nu?
Är det inte nu Gud ska gripa in?
Hallå var är han då?






torsdag 15 oktober 2015

Höst på Huginvägen 17




Jag älskar hösten.
Därför att då får man gå in och krypa upp i soffan med en bok.
Man kan tända en brasa dricka hett kaffe eller varm choklad.

Det är okej då, men om man gör samma sak på sommaren tror folk man tappat några muttrar.

Jag älskar också att sitta i mitt kök och se ut på träden som sakta går från grönt till gult och karmosin rött.

Medan naturen saktar av passar jag på att plocka Aronia bären till saft.
Min vita pärlrönn blir det dock ingen gele av men bären är vackra mot det orange bladverket.


 Bukett apelns andra fägring
 Älskar ljung men inne vill jag inte ha den då den betyder död och elände och det har vi redan nog av.
Även skogen blir vacker om hösten här lingonris.

Somliga blommor kämpar på trots några grader kallt om natten.

 snart är slitet slut för den här lille gynnaren.


Jag önskar
Er
en trevlig höst.

torsdag 1 oktober 2015

Livets spel



Jag har ingen aning om hur man väljer liv.
Kanske gör man det innan man föds, eller så får man livet tilldelat, efter hur man levt sina tidigare liv.
Eller så är livet bara ett liv rakt upp och ner.

Min dotter går sista året på gymnasiet, hon har precis fått ett diskbråck efter att ha lyft för tungt på skolan.
Det är som om mitt liv går i repris.
Det är fruktansvärt.

Hanna har också börjat titta på andra utbildningar på högskolor och universitet.
Erik ska välja gymnasieinriktning.
Hanna har dessutom börjat köpa saker till sitt framtida hem.
Jag vill också börja om igen.
Jag är trött på mitt liv som handikappad.

Jag sa till maken att jag skulle vilja börja jobba.
men han är rädd att f-kassan lurar mig igen och att jag skall förlora min pension ifall jag inte klarar av att jobba. Vilket jag antagligen inte gör.

men jag längtar så efter att lära mig nya saker, att skaffa mig en utbildning och börja jobba med något jag orkar jobba med.

Det är en dröm.

Samtidigt ser jag hur min älskade dotter ramlar ner i det hål jag vill upp från.
Ser hur smärtan förtär henne och gör henne rädd och osäker precis som jag.

Jag kan inte låta bli att undra vad jag är för hemsk människa som fått lida som jag gör.
Jag kan aldrig tänka på mig själv.
Varje gång jag bestämmer att nu, nu är det min tur, då sker något som gör att alla drömmar alla planer måste skrinläggas.

Hur var jag i mitt förra liv, eller var jag elak i himlen?
Är det livet som bara blir som prästen sa eller finns det karma över flera liv.

Valde jag att ta alla prövningar i detta livet?
Går det att ändra på det beslutet nu?
Det skulle nog Jesus också velat göra den där olycksaliga långfredags natten för så längesen.
I bland kan jag längta till nästa liv, längta efter att göra saker jag inte kan i detta livet.
men tänk om man bara får ett liv?

Då har jag levt så nära helvetet man kan komma utan att förlora hem, värdighet och livet.
Livet går vidare, på något sätt lär man sig härda ut alla plågor och prövningar.

Just nu känns det som om vi nått livets höst allt det jag älskat och tyckt om försvinner eller går bort.
Jag måste lära om mycket.
Ta hand om min man som blivit arbetslös, min sjuka dotter, min son och mig själv.
Innan jag träffade maken funderade jag på att bli nunna i Vadstena.
Jag finner än i dag ro i det gotiska valven.
Ja jag skulle kanske blivit nunna, men jag antar att nu är det försent.
Livet går vidare, jag är på väg mot en vinter.
Vinter i mitt liv och i min trädgård.
Jag hoppas på en vår igen.

Jag längtar till våren, till nästa liv, till när allt vänder.