Skolhusvägen 13 Brevens

I slutet på pappas semester 1969 läste han en platsannons i platsjournalen, en tjock lunta från arbetsförmedlingen med alla jobb i hela Sverige i. Han såg en annons om Gjutmästare i brevens Bruk. Skäggig och skrynklig och med familjen i miserabelt skick åkte vi ändå förbi.

Vi blev väl mottagna av VD som jag tror var Sjöblom(?)
Jag minns första intrycket av huset som låg nedanför  ett gärde.
Jag tyckte det påminde om ett fängelse, kanske för att jag var så kort att jag inte såg över staketet?

Min far fick förvånansvärt nog jobbet.
Jag minns inte exakt när vi flyttade, kanske någon gång den hösten.
Normalt hade man ju 3 månaders uppsägning, men eftersom vi kom från Forsviks Bruk som var konkursmässigt kan den tiden varit kortare.

Jag minns absolut inget av flytten.
Kanske för att då var i mycket dålig psykisk hälsa.
För att fatta mig kort var jag vid 8 års ålder självmordsbenägen och led av en släng av anorexi.
Vilket man ju inte kan tro idag....

Huset var inget drömhus, ingen fläkt i köket det regnade in i fönstren och fasaden var dåligt isolerad.
Men det var vårt, dvs det var ju en tjänstebostad men vi fick fritt styra och ställa.

pappa månade mest om trädgården som inte hade många buskar ett gullregn och ett try.

(dock är detta mitt, men den planta efter pappas)

Pappa fick av  Johan Gripenstedt lov att inköpa fruktträd till fastigheten. Han fick också lov att gräva upp diverse bärbuskar vid de öde torp som på den tiden fanns runt om Brevens.

Det där röda huset blev med tiden ett kärt barndomshem.
Mina föräldrar bodde där till februari 2003.

Jag har mina rötter i Brevens.
Jag har genom åren försökt flytta tillbaka, men maken är en regäl bromskloss liksom banken.

Det har genom åren visat sig vara svårt att få bra lån till en villa i den avkroken som en banktjänsteman uttryckte det. Det gick betydligt lättare att köpa detta hus i Odensbacken.
men jag har aldrig flyttat in, inte boat in mig.
För att vara krass avskyr jag huset.
Kanske för att vi var tvungna flytta hit eftersom skolgången inte fungerade för dottern, som inte kunde få den hjälp hon behövde med sitt insulin av dåvarande förskoleläraren.
Huset är fint, och trädgården är underbar men omgivningarna lämnar mycket övrigt att önska.

Jag avskyr omgivningarna, slättland är inte min grej inte heller nattlivet här eller all asfalt och alla tomma lokaler i centrala Odensbacken.

 

Jag är en naturmänniska om än rörelsehindrad.

till och med vintrarna var vackrare där..

Själv bodde jag många år i östra röda byggningen.

Jag kanske är inte allt som det
en gång var, men det vet ju inte min längtan om.

Om mitt föräldrahem blir till salu vill jag nog köpa det om det är möjligt.