Höftresan 4

Det har gått bra sen sist.
Det har gått 6 veckor snart.
Jag var till sjukgymnasten (ef 4 veckor)
Jag fick beröm, läkningen har gått över förväntan, rörligheten är nästan normal till och med bättre än den var innan operationen, å andra sidan har jag haft väldigt begränsad rörlighet i höften de senaste 30 åren.
Hon undrade hur många gånger om dagen jag gjort övningarna jag fått.
Sanningen är den att jag inte gjort dem, jag tror på att röra mig i vardagen och försöka göra det jag i normala fall gör varje dag. På så sätt tränas kroppen upp till att klara av mitt liv.
Nu försöker jag rensa ogräs genom att hänga över rollatorn.
Det går sådär.
Nu i 5 veckan går jag inne utan kryckor och kan gå korta sträckor ute med en krycka.
Ute på vift i affärer osv. går jag dock med två.

I helgen var jag på Kullen med två kryckor, dock blev det ingen dans för min del, å andra sidan har jag inte dansat på 20 år. 
Svårast har jag att sitta och att stå, men det har inget med min höftledsoperation att göra, det är snarare en liten flashback från min rygg.
Det är också pga. min rygg som jag har svårare än förväntat att gå.
Jag har tvingats be min läkare om ytterligare en ask Ketogan.
Nerv värken är hemsk det brinner ner i benen, å andra sidan är det något jag haft till och från sen 1992.

Mitt mål nu är att kunna åka till Askersund car and bike meet utan att behöva åka rullstol.
Så det gäller att gå och gå och gå....

Höftresan 3

Tre veckor sen min operation.
Sängförhöjaren funkar utmärkt och jag sover äntligen hela natten.
Har slutat med medicin på dagen och tar bara en morfin tablett och en alvedon forte till natten.

Jag var på Mariebergs lilla spring meet  6 juni. Gick hela undervåningen på Marieberg.
Passade på att sätta snurr på skattepengarna.
Först tänkte jag lägga pengarna på huset, men insåg att det bara skulle bli jag som gjorde det.
Så jag började med Parfymeri L.
Det blev Clinique body skrubb och even better eye, ett stift för ögonens svarta ringar.
Ja jag har en hel begravningsbyrå under ögonen sen operationen.
Men inte nu längre! Gud vilket litet underverk!

Sen åkte jag upp i rullstolen med maken till Bellbox.
För nu har jag läst en heldel tidningar medan jag legat i sängen och såg då en reklam från Bonacure.
En hel serie med produkter  för torrt och risigthår.
Eftersom mitt hår ser ut som en rishög, där det nu finns något hår kvar över huvudtaget, så var jag intresserad.
Jag var egentligen där för att köpa mirakel oljan Moroccanoil, men kände väl att jag ville ha något nytt att glädja mig åt.
Jag köpte två produkter av Bonacures serie oil miracle. Spray balsam och en styling produkt.
Herre min tid, nu ser mitt hår tjockt och blankt ut fast jag nästan är flintskallig fläckvis!!!!

Jag mår ganska bra.
Jag orkar vara uppe stora delar av dagen om jag vilar mitt på eftermiddagen.
I dag har jag varit på besök hos en väninna och suttit i4 timmar.
Känns som om livet kanske är uthärdligt ändå.

Men det har kostat att bli bättre.
Jag har tappat 5 kg, tack och lov, då slipper jag banta bort dem.
Jag som införde köp förbud vid nyår har köpt mer kläder än jag någonsin gjort.
Har handlat tights, blus och klänning från Gudrun Sjödén, något jag aldrig gjort tidigare.
Jag brukar nöja mig med något var annat år.

Summa sumarium:
Jag kan gå och det gör inte ont.
Jag kan sitta och det går ganska bra.
Jag sover hela nätterna.
Men jag kan fortfarande inte gå på toa någon annanstans än hemma.
Övriga familjen klagar vilt på min lutande skyhöga toasists!
Men tyvärr, den lär stanna ett år.
För det tar ett år för höften att läka.
Hur i herrans namn skall jag orka vänta på det?
Ogräset är högre än blommorna (beror på hästskiten jag fick av G.M)
Man kan lugnt säga att det kliar i fingrarna.

Smärtan hade väl varit helt borta om det inte varit för min rygg och nerv värken som strålar ut i bägge benen. Den härrör från mitt diskbråck, så det är bara att vänta.
Värst är tröttheten, försöker peta i mig allehanda vitaminer för att piggna till, blodvärdet sjönk eh del efter operationen.

3 veckor har gått och det enda som retar mig är varför jag måste linka omkring 3 veckor till med två kryckor, för det skulle räcka med en.

Höftresan 2

En vecka hemma har gått.
Det har inte varit lätt.
Ett tag tänkte jag ge upp helt och hållet.
Jag kunde bara ligga på rygg.
Nacken värkte, ryggslutet värkte ovan på värken i höft och ben.

Jag åt morfin och mådde absolut inte bra av det.
Svallningar kom och jag blev sjöblöt, illamående och kramper.
Någon gång i onsdags bestämde jag mig för att trappa ut dem.
Jag försökte ha minst 8-10 timmar mellan varje tablett.

Samtidigt fick jag ett hjälpmedel till som gör att huvudändan går att höja och sänka i sängen.
Gud så underbart, nu kan jag ändra läge och tryckbelastningsområde utan att vrida mig.
Sov sen mycket bättre och nacken blev smärtfri.

Då kom kramperna.
Höftens muskler krampade och vred benet åt alla möjliga håll, jag fick lägga det i spänn mot något så det inte vred sig utled.
I fredags åkte vi in och handlade, då krampade höften var tredje minut, jag trodde jag skulle mista förståndet, ändå åkte jag rullstol på Willys.
I lördags gick jag och dottern på Marieberg, jag åkte rullstol och då gick det bättre.
Men att gå var otänkbart, så den kvällen fick jag stanna inne.

Söndag, kramperna kom då och då jag gick två gånger runt baksidan.
Jag lyckades va uppe och damma lite och lägga i några tvättmaskiner.
Morfin tar jag nu bara till natten och klarar mig på Alvedon om dagarna, visst det gör ont men jag försöker stå ut.

Man blir innesluten i sig själv.
Smärtan blir som en mur mellan mig och verkligheten.
Den hindrar mig från att ta in allt som händer.
Man sållar bort orkar inte höra, känna, förstå.
Just nu bor jag i smärtan, men den är ändå uthärdlig.