ANDERS N

Men störst av allt är kärleken.
Jag älskade verkligen Anders, men det fanns ingen attraktion mellan oss.
Jag träffade Anders på mitt nya jobb 1986.
Jag var anställd och han kom som vikarie.
När det sen skulle anställas en elevassistent blev det Anders.

Vi var olika som natt och dag.
Han var från en fin familj och rik.
Jag var från en vanlig familj och fattig.
Han var blå moderat och jag var socialdemokrat.

Men våra värderingar när det gällde livet och barn, arbete mm var lika.
Jag bodde i Vivalla han i Lundby.
Jag gick till jobbet över Baronbackarna.
Han åkte bil.
Ibland åkte jag med honom om vi slutade samtidigt.
Men riktiga vänner blev vi inte förrän jag hamnade på Rehab där Anders var stående kund sen åratal tillbaka pga. sin Bechtrew, som är en reumatiker sjukdom som förvandlar skelettet till en stel massa.
Anders ryggrad var som ett kvastskaft och han kunde inte röra huvudet.
Hans liv var fyllt av smärta.

Om inte Anders, Anders och Anders hade klivit in i mitt liv just då hade jag inte överlevt.
Anders N som var min vän, Anders Ä som hade den svåraste Bechtrew man kan tänka sig, han satt i rullstol med huvudet i höjd med gylfen, också var det Anders K som var cp-skadad.
Vi brukade fika efter sjukgymnastiken och prata om det som ingen annan förstod i vår närhet, smärtan och sorgen som ett handikapp med för.
Men vi hade en hopplös lyteskomik också.
Vi skrattade åt vårt elände som bara den kan som känner dess innersta väsen.

Min man morrade lite över att Anders tog så stor plats i mitt liv.
Jag förklarade då att antingen ingick Anders i paketet eller så fick min man flytta.
Jag hade känt Anders i 5 år innan jag ens träffade min man, så att avsluta vår vänskap för att jag gifte mig var en omöjlighet.
Utseende falnar, kärleken dör men vänskap består ofta hela livet.
Jag behövde Anders och han behövde mig.

Vi delade en värld som få människor kan förstå.
Har man aldrig varit sjuk eller haft kronisk smärta förstår man inte.
Vi kunde tala om det man inte talar om med andra människor.
Jag brukar få kritik för att jag är distanslös och skriver så utlämnande.
Men som alla andra har jag saker jag aldrig skulle skriva eller ens tala med någon om, därför att jag skäms eller för att det är för smärtsamt.

Men med Anders kunde jag tala om allt detta, för han visste vad jag talade om.
Vi var utlämnande till varandra.
Vi grät i kapp i min soffa och vi skrattade hejdlöst.

Men det var något vi aldrig gjorde, vi tog aldrig i varandra.
När jag bodde i Brevens tyckte en del granntanter att det gått för långt.
Vi bodde på botten våningen och ibland kunde vi se hur de smög runt huset och tittade in genom fönstren.
Det fanns inget att se.

När vår dotter föddes föll det sig naturligt att be Anders bli gudfar.
Han var med ibland på utflykter till bla. Kolmårdens djurpark.
Genom åren hittade Anders och min man varandra och hade även de ett utbyte av varandra.
Ofta kom Anders på förmiddagen och vi var ensamma och satt i min soffa i varsin ände och talade tills min man kom från jobbet.

Då gick vi ut och hjälptes åt att laga middagen sen satt hela familjen i soffan och kollade på Bollibompa.
När barnen lagt sig åkte Anders hem.
Anders ställde ofta upp som barnvakt och tog stor del i vår barnuppfostran, kunnig som han var. Han var utbildad fritidspedagog med intresse för barn i behov av särskilt stöd i vardagen.

Anders försvann ur mitt liv våren 2006.
Vi hade då inte setts sen 2005 då han insjuknade i hjärntumör.
Men vi talade i telefon och jag skrev långa brev.
Kontakten glesade ut tills den där dagen då jag såg hand dödsannons i tidningen.
Jag hade förstått att han skulle dö men det blev ändå en chock.

Det finns ingen människa jag saknat så mycket som Anders.
Jag saknar någon att tala med om allt.
Min mamma dog, det var fruktansvärt.
Min pappa dog det var väntat och den sorgen hade jag haft i flera år när hans demenssjukdom utvecklade sig.
Det var min skräck att bli ensam med vargarna och nu är jag det.
Jag har letat med ljus och lykta efter en ny Anders, men det finns ingen som han.
Jag har många vänner nu, många fler än jag någonsin haft.
Men ingen jag kan lämna ut min värsta skräck till.
Världen är så ytlig, få människor vill tala om det som verkligen är väsentligt i livet.

Just nu gungar mitt liv.
Allt har ställts på sin spets.
Jag önskar att Anders hade varit här.
Men då skulle det inte varit någon kris, för vi hade pratat om allt tills det som var hopplöst blev meningslöst.
Jag skulle orkat gått vidare med hans stöd och vägledning, precis som han fick stöd och vägledning av mig.
Somliga människor fattas en hela livet.
RIP i ljust minne bevarad i evigheters evighet.
　
　
　
　

Politikerförakt

På 80-90-talet pratades det en hel del om föraktet för politiker.
Människor som snodde åt sig på andras bekostnad.

Höga löner, handväskor som åkte taxi, middagar och resor som du och jag betalade.
Man hade svårt att skilja på statens egendom och sin egen.

Det är säkert fortfarande så, men jag tycker också att det är beklagansvärt att politiker idag sitter på möten mm där de förväntas delta med hela sin själ i det som sägs, isynnerhet om det dessutom skall fattas viktiga beslut.

Att då samtidigt ligga ute på Facebook och dessutom skriva kommentarer är oetiskt.

Jag har valt en människa och gett honom/henne mitt förtroende att fatta det bästa besluten för mig och alla andra i kommun, stat och landsting.
Då förväntar jag mig att vederböranden deltar fullt ut i diskussioner och beslut rörande det han/hon är satt att delta i.

Det är deras arbetstid, jag vet någon som fick sparken för att han/hon var ute på nätet på arbetstid.
Kanske tycker man diskussioner är tråkiga och frågan ointressant, men den kan vara livsavgörande för någon annan.
Det är också beklagansvärt att politiker inte ens läser underlaget för de beslut de skall fatta.
En del politiker lägger ner all sin tid och gör sig också besväret att fråga andra med större kunskap, medan en del inte ens ids öppna kuvertet med beslutsunderlaget.

De som är valda till förtroendeuppdrag har ett ansvar gentemot oss väljare.
Det gäller allt.
Man kan inte sitta på en förtroendepost och göra tjänster till vänner och bekanta.
Man kan inte favorisera vissa företagare, områden, eller viss vård.
Det måste vara rättvisa för alla.

Man är inte där för sin egen skull utan på uppdrag av väljarna.Då måste man agera för väljarna, även om det strider mot vänner önskemål och förhoppningar.
Man kan inte köpa saker för privata ändamål för staten, kommunen eller landstingets pengar.

Sen finns det en etisk fråga.
Kan man leva som en borgare om man är sosse?
Det var ju därför alla hatade Göran Persson, han köpte en stor gård och med det ansågs svika sina forna väljare.
Kan man vara motståndare eller ateist och sitta i kyrkorådet?
Kan jag fatta beslut som gynnar mig själv eller den förening jag är med i?
Nej det kan man faktiskt inte.

När man är vald till ett förtroendeuppdrag har man ett ansvar.
Man är vald att driva frågor som är till gagn för den verksamhet man fattar beslut över.
Då är det ett ansvar att för det första vara där och för det andra vara där mentalt.

Eller man skall i alla lägen se till det som är bäst för kommunens invånare, landstingest anställda och brukare. Liksom en ledamot i riksdagen har Sveriges bästa för sina ögon.
Kan man inte det, då skall man gå hem.

Det gäller ordföranden i en fotbollsklubb eller en ledamot i riksdagen eller för den delen en stadsminister.
　
Det finns en poäng i att man sitter i lokala nämnder, för de beslut man fattar skall vara till gagn för invånarna där man verkar.
Det är därför vi har Svenskar (människor boende i Sverige sen kan man ha annan nationalitet i bagaget) i regeringen inte Tyskar, Norrmän eller Polacker.
Det är därför alla länder representeras i EU så alla kan säga sin mening, hur det kommer att påverka just deras land.
　
Vi måste få tillbaka heder och moral.
Vi måste få tillbaka ansvaret.
Förtroendeuppdrag är just det, ett förtroende.
Ett förtroende är en gåva.
Ett bevis på att människor litar på dig och ditt omdöme.
Stå upp för det.


　

Svensk heder och moral försvann med borgerliga regeringen.

Volvo betalar svält löner i Indien.
Ett Svenskt företag skämmer ut Sverige utomlands!!!!!!Jag läser min mans tidning “Dagens arbete”
På sida 16 i nr 3/2013 är det ett helsidens uppslag.

Jag citerar “ Volvo är den sämsta arbetsgivaren i branschen, anser Volvoarbetare i tre världsdelar. “ en arbetare i Indien tjänar 650 kr i månaden.
Enligt FN är matkostnaden för en man i Bangalore 481 kr i månaden. ( enl. DA nr 3/1013 sida 18.)

Volvo är ett så stort företag att de lätt kunde betala mannen minst 1500 kr i månaden och de skulle ändå göra en fruktansvärd vinst på varje lastbil.
Det minsta man kan säga om detta är skandal!Jag uppmanar folk att bojkotta Volvo!

Men i vår värld är det ju inte bara Volvo som borde bojkottas.
Jag fattar inte varför vi inte skickar hem regeringen och kräver deras omedelbara avgång.För du och jag har väl aldrig velat ha våra söner och bröder i krig i Afghanistan!
Hur i helvete blev det så???
Du och jag ville väl inte att vårt land skulle stå helt utan försvar?

Världen är full av galningar, världen är full av terrorister och vi monterar ner vårt inhemska försvar för att skicka våra män till kriget i Afghanistan.

Jag trodde vi var där på uppdrag av FN och skulle bevara freden.
Men kanske har FN blivit USA och de har ju olje intressen i landet.
Så syniskt bara att utnyttja svenska soldater och alla andra i sitt eget jävla krig.
Jag är så upprörd.

Jag var på föreläsning av Jonas Sjöstedt, när jag satt där i bänken slog det mig så fort raset gått.
Visst vi har fått några hundralappar i plånboken men är de värda priset?
Priset av osäkerhet, bemanningsföretag där de anställde lever som livegna.
Priset av att inte kunna vara sjuk inte ens döende i cancer utan att jagas av försäkringskassan?
Arbetslöshet för äldre och unga?

1931 i Ådalen sköt man arbetare som stred för 8 timmars arbetsdag skäliga löner mm.
Det skulle kunna vara idag.
På 6 år har vi backat tillbaka till 1930.
Från välfärdstrygghet till rädsla och osäkerhet.
Med osäkerheten kommer invandrarhatet.

Om vi hatar dem, ser vi inte vem som vi borde hata, det är noga planerat från de rika utsugarna som kallar sig Sveriges nya arbetarparti.

Det i sig är en kränkning när man gjort folk livegna och livrädda med sin arbetar politik.
Från bostad och hem till alla, till utanförskap och uteliggare ja tiggare.
Du kanske ser ner på dem där de sitter, ovetandes om att det faktiskt kan vara du imorgon! Var kommer de ifrån? från ett blödande Europa, det har Eu sett till.

Jag har bestämt mig för att lämna sossarna, jag kan inte för mitt liv stödja ett parti som tycker att friskolor skall vara kvar att det är okej med vinster i välfärden.

Cheferna för Carema tog ut en bonus på hela 900 miljoner, Carema som väger kisseblöjor som har delade turer för personalen….
Om inte sossarna kan se att det är fel, kan man lätt bunta ihop dem med den bruna sörja som styr Örebro idag.

Man gör vad som helst för att få makten, säljer till och med sin själ.
Men det blir så när sossar har mamma på Carema, barnen i Engelska skolan och själv får hem en matkasse från Lina, får städat av städbolag….
Man vänjer sig så lätt vid pengar….

Medan vi andra inte överlever på lön eller pension.
Vi är tillbaka med mössan i näven och nu är det inte en baron som suger ut oss….
　
Tillbaka till DA, sid 6 nr 3 2013. Jag citerar “ Vd:s lön är 83 gånger högre än den anställdes… för 10 år sedan hade Assa Abloys vd en lön med bonus som motsvarade 27 arbetarlöner…. Direktörslönerna stiger betydligt snabbare än arbetarnas.” slut på citat.

Det började i Bryssel med EU.
Vi jämför oss med USA och Europa.
Vi höjer lönerna för att få behålla kompetensen, heter det.
Jag anser att det är skitsnack.
Vi hade det andra inte har, vi hade ett fungerande välfärdssystem.
Ett trygghets paket.
De som ville flytta till Europa, Asien … de flyttar ändå.
De tog företagen med sig.
Det märliga är att alla vill hem när de skall föda barn eller bli sjuka.

Trots gynnsamma företagsklimat flyttar företag utomlands.
Låt dem flytta.
Jag vill inte köpa saker eller tjänster av företag som suger ut sina anställda, och så borde staten också tänka.

Vi måste börja köpa svenskt även om det kostar lite mer.
Vi måste börja fråga varifrån maten kommer som vi äter.

Jag bryr mig inte om att det var hästkött i lasagnen,
Det som upprör mig är att det var ko kött i den från Rumänien.
Jag vill inte äta ko kött från Rumänien, Polen eller Sydamerika.
Jag vill inte äta kor som fått kadavermjöl, jag vill inte äta kött där jag vet att djuren inte behandlats med respekt vid slakt transporter och slakt.
Vem minns inte de upprörande bilderna från Spanien där man lastade kor med kedjor runt benen och benen slets av?
Margaretha Winberg stred i Bryssel för dessa djur.
Är allt det glömt?
Varje dag försvinner 5 bönder i Sverige.
Vår mjölk kommer från Danmark, Finland, Tyskland och Holland.
Jag vill dricka svensk mjölk!


Jag läste också veckans kommunalarbetare. Nr 5/2013 på sid 10 står att läsa och jag citerar “ delade turer i nio av tio kommuner.”
Sicken skandal! När skall vårdpersonalen träffa sina familjer?
För att detta skall funka krävs det ju att alla har promenadavstånd till jobbet.
Annars blir man ju kvar där hela dagen.
Hon som är förhandligsansvarig för kommuner och landsting SKL heter Ingela Gardner hon trodde delade turer tillhörde forntiden. (ka nr 5/2013 sid 13) hur kan man vara förhandlare för löner i kommun och landsting och inte veta hur verkligheten ser ut?

Ka 5/2013 sid 16 jag citerar “ attendo valde bort Karin, åtta fick gå när fasta jobb blev provanställningar.”
Sverige 2013.
Utan fast anställning inga banklån, ingen villa ingen bil... man hamnar i händerna på låne hajar som blue step.
Vi skapar ett A och ett B lag.
När skall vi förstå att varje människa är en del av oss själva?
Något de gamla grekerna redan visste.

2014 är det val.
För många lär det bli Sverigedemokraterna för man är sur på invandrarna.
De tar våra jobb 7 av 10 jobb går till invandrare enligt pressen.
De kostar oss pengar.
Men handen på hjärtat, så är det ju inte, invandrarna har ju inte stiftat landets lagar.
Det är inte invandrarna som kört Sverige i botten.
Det är EU, kapitalet och vår moderata regering.

Om du hade jobb och inte var så otrygg, så skulle du skita i om Muhammed bodde granne med dig, om han också jobbade.

Sverigedemokraterna hör till högern.
Högern vill skicka oss vanliga Svenssons tillbaka till stenåldern och sen kasta bröd till oss från slottstrappan.
Vill du stå nedanför och slåss om smulorna?

Om inte får du nog tänka om.

Högern vill att du skall banka skiten ur din svarta granne, för så ser du inte när han lättar ankare med lyxbåten och seglar bort från slottsbryggan till Maldiverna med skumpan ombord för en månadslön flaskan.
Låt pöblen slåss så hederligt folk( en sannign med modifikation) kan avnjuta kaviaren i lugn och ro.
De tömmer ditt bankkonto, de gör dig rädd att förlora jobbet. Du kan inte bli sjuk, det har du inte råd med.
Du får snällt vänta på din tur i vårdkön medan de går före.

Jag skulle kunna berätta för dig vart vi är på väg.
Men du kan ju titta på USA och se hur de fattiga har det där.
Vi är snart där. Alla är sin egen lyckas smed, möjligheternas land, ja för dem med pengar...