Politikerförakt

På 80-90-talet pratades det en hel del om föraktet för politiker.
Människor som snodde åt sig på andras bekostnad.

Höga löner, handväskor som åkte taxi, middagar och resor som du och jag betalade.
Man hade svårt att skilja på statens egendom och sin egen.

Det är säkert fortfarande så, men jag tycker också att det är beklagansvärt att politiker idag sitter på möten mm där de förväntas delta med hela sin själ i det som sägs, isynnerhet om det dessutom skall fattas viktiga beslut.

Att då samtidigt ligga ute på Facebook och dessutom skriva kommentarer är oetiskt.

Jag har valt en människa och gett honom/henne mitt förtroende att fatta det bästa besluten för mig och alla andra i kommun, stat och landsting.
Då förväntar jag mig att vederböranden deltar fullt ut i diskussioner och beslut rörande det han/hon är satt att delta i.

Det är deras arbetstid, jag vet någon som fick sparken för att han/hon var ute på nätet på arbetstid.
Kanske tycker man diskussioner är tråkiga och frågan ointressant, men den kan vara livsavgörande för någon annan.
Det är också beklagansvärt att politiker inte ens läser underlaget för de beslut de skall fatta.
En del politiker lägger ner all sin tid och gör sig också besväret att fråga andra med större kunskap, medan en del inte ens ids öppna kuvertet med beslutsunderlaget.

De som är valda till förtroendeuppdrag har ett ansvar gentemot oss väljare.
Det gäller allt.
Man kan inte sitta på en förtroendepost och göra tjänster till vänner och bekanta.
Man kan inte favorisera vissa företagare, områden, eller viss vård.
Det måste vara rättvisa för alla.

Man är inte där för sin egen skull utan på uppdrag av väljarna.Då måste man agera för väljarna, även om det strider mot vänner önskemål och förhoppningar.
Man kan inte köpa saker för privata ändamål för staten, kommunen eller landstingets pengar.

Sen finns det en etisk fråga.
Kan man leva som en borgare om man är sosse?
Det var ju därför alla hatade Göran Persson, han köpte en stor gård och med det ansågs svika sina forna väljare.
Kan man vara motståndare eller ateist och sitta i kyrkorådet?
Kan jag fatta beslut som gynnar mig själv eller den förening jag är med i?
Nej det kan man faktiskt inte.

När man är vald till ett förtroendeuppdrag har man ett ansvar.
Man är vald att driva frågor som är till gagn för den verksamhet man fattar beslut över.
Då är det ett ansvar att för det första vara där och för det andra vara där mentalt.

Eller man skall i alla lägen se till det som är bäst för kommunens invånare, landstingest anställda och brukare. Liksom en ledamot i riksdagen har Sveriges bästa för sina ögon.
Kan man inte det, då skall man gå hem.

Det gäller ordföranden i en fotbollsklubb eller en ledamot i riksdagen eller för den delen en stadsminister.
　
Det finns en poäng i att man sitter i lokala nämnder, för de beslut man fattar skall vara till gagn för invånarna där man verkar.
Det är därför vi har Svenskar (människor boende i Sverige sen kan man ha annan nationalitet i bagaget) i regeringen inte Tyskar, Norrmän eller Polacker.
Det är därför alla länder representeras i EU så alla kan säga sin mening, hur det kommer att påverka just deras land.
　
Vi måste få tillbaka heder och moral.
Vi måste få tillbaka ansvaret.
Förtroendeuppdrag är just det, ett förtroende.
Ett förtroende är en gåva.
Ett bevis på att människor litar på dig och ditt omdöme.
Stå upp för det.