Barnfattigdom

Vi ser dem, vi som jobbar i den offentliga sektorn.
Vi ser dem vi som sitter på socialen och delar ut pengar.
Vi ser dem vi som håller i soppköken i kyrkan
Eller vi som jobbar på frälsis.

Ändå finns det folk som aldrig varit på något av dessa ställen ,som bestämt hävdar att vi inte sett dem, att de inte finns.
Det finns ingen barnfattigdom.För har ungen en mobil, hela kläder eller en cykel är den inte fattig.

Samma människor jämför med sin egen uppväxt efter kriget eller under kriget eller vilken tid det nu var.
För att kunna bestämma vad fattigdom är måste vi se vad som inte är det.
I en tid då vår stadsminister talar om att en lön på 18000 kr gott går att leva på och är en skälig ingångs lön för en ungdom, frågar jag mig vad som är en vanlig lön?

Men att det i Sverige inte finns några låglöneyrken bara 7% mot 17% i övriga Europa är frågan igen vad tjänar de i Europa då?

En ungdom kan leva på en lön på 18000 kr och leva gott enligt Freddy.
Jag har en bekant som jobbar inom vården och hon får ut 17000 kr och skall försörja en tonåring på det också.
Är hon fattig? Nej det anser inte jag.

Vem är då fattig?Är jag fattig?
Är min man fattig?
Min kusin?
18000 kr i månaden för en ensam ungdom, är alls ingen dålig lön, tycker stadsministern, en lön att klättra från.

Min mans lön är 16500 kr i månaden efter 30 år på företaget.
Min och makens lön är i bästa fall en medellön ihop.
Om jag skulle skilja mig?
Min pension är 7200 kr.
Inget bostadsbidrag.
Barnbidrag på 2200.
En liten tvåa i stan eller här kostar i runda slängar 7000 kr.
Vad skall jag äta?
Bostadsbidrag okej vet inte hur mycket jag kunde få men vi ponerar att jag får hyran betald.
7200 kr.
Mat till mig och två barn ungefär 4000 kr.
Kläder 500 kr/mån men det fattar ni väl.
Sjukvård och mediciner 500 .
Lyse 800.
Resor 200 kr.
Då är det 1200 kr kvar.

Ingen dator inga telefoner.
Då går det.
Men idag kan du inte boka telefontid, beställa recept, betala räkningar eller kontakta myndigheter, utan dator eller telefon.
Slutsats man måste ha en telefon eller en dator.
En telefon eller varsin?Kontant kort 100 kr per person.
Dator 300 kr i månaden.
6600.

Vad skall vi göra på kvällen?
Spela fia?
Jag anser vi behöver en tv
Kostand 173 kr i månaden.
Utan annat än basutbudet, vi får hoppas hyresvärden har antenn.Kvar 927 kr om jag nu får hela hyran betald.
Dom pengarna behöver jag spara till glasögon, vinter stövlar till barnen
Baddräkter osv.

Men om jag inte får hela hyran betald vad skall vi då avstå ifrån?Sen finns det lån som kanske släpar efter, vad vet jag.
Det här är jag, jag röker inte, dricker inte, går aldrig ut och köper sällan egna kläder.
Däremot lägger jag en tjuga i kollekten på söndagen.

Jag har en inkomst men det finns människor i det här samhället som inte har det.
Som blir hänvisade till hjälporganisationer.
Handen på hjärtat hur många av er därute, som inte anser att vi skulle vara fattiga om jag skiljde mig?
Ni vars ungar åker cross, spelar fotboll, innebandy, rider you name it..
Ni vars barn har ett par hundra dvd filmer och spel.
Ni vars barn som har flera spelkonsoler inte en.
Era barn som byter mobil oftare än jag någonsin gjort.
Era ungar som har egen dator, egen tv och som kommer att få egen bil.
Ni som reser jorden runt varje år.

Hur i helvete kan ni döma andra?

Vill ni veta hur det är, prova en månad om ni står ut.
Ingen klippning hos frissan.
Inga nya kläder.
Ingen resa med bil, ta bussen.
Ingen semester, alla i familjen måste söka sommarjobb.
Ingen mat ute.
Ingen bio.
Inga nya prylar, köp begagnat på loppis.
Ingen linas matkasse.
Inga böcker, leksaker, spel, cd skivor…
Ingen ipad, ingen ny telefon, inget spotify
　
Vad skulle mina barn tala med era ungar om på rasten?
Jag skulle inte ha råd skicka med en femtilapp till hindersmässan och andra utflykter.
Kanske skulle jag inte ha råd köpa vinter jacka.

Hur skulle min dotter bli bemött med kläder från frälsis som inte går att sälja. 100 spänn för en säck.
Att komma till skolan i begagnade pyjamasbyxor, jo jag vet barn som fått göra det!
Och deras ensamma mamma var inte alkoholist, inte missbrukare bara sjuk.

Jag vet barnfamiljer som haft två par skor och de två barnen har fått dela på dem och kläderna.
Hon hade inte gummistövlar till båda. Vem av er skall få skäll av fröken idag för att ni inte har bra på fötterna?
Om vi tittar på 30-talet och säger att dom ungarna fick gröt och potatis alla mål och på den tiden, fanns inte skolmat.
Jag då är alla rika idag.

Tittar vi på de skjul de bodde i på den gamla goda tiden, när vi hade hög barna dödlighet i Sverige, jag då är alla rika.

Är det så vi vill ha det igen??
Att fattiga människor svälter och fryser ihjäl?
Tittar vi på Biaffra barnen som sitter i ökenhettan och svälter.
Ja då är alla rika.

Det som gör mig så förbannad, är att om dom som är rika skänkte lite av sin rikedom till dem som faktiskt, med våra mått mätt, inget har, skulle det bli bättre.
Men då säger krösus, att om jag hjälper dem blir de bara lata och vem fan vill försörja dregg?
Lat är den som har ett jobb men som inte orkar gå dit för det inte är kul att jobba.
Den som är arbetslös och som letar jobb är inte lat.
Att han ibland tappar sugen och blir förtvivlad över sin situation, är inte lathet.
Det är depression.
Har han sen sökt läkare och mötts av oförståelse, då finns det bara flaskan kvar.
Eller att ta livet av sig.

Om han hade varit rik kunde han sagt att han gick i väggen och blivit sjukskriven.
Efter några dagar, månader hemma kunde han köra på som vanligt.
Skillnaden är att de fattiga, sjuka, funktionshindrade och gamla ser ingen lösning på sitt problem.
För det finns inget!
Du och jag kan i dagens samhälle hamna där.
Jo, det räcker faktiskt med en skilsmässa, lån som blir kvar efter försäljningen av huset och att du blir arbetslös samtidigt.
Det händer många varje dag i Sverige idag!
Vill du skylla dig själv då?

Vi kan inte blunda för att det inte går att leva på en lön idag.Vi kan inte blunda för att det finns en ny fattigdom, bortom svälten i vår historia.

Svälten förr var inte exkluderande, för alla svalt, utom patron.
Idag är fattigdomen segregerande.
För än så länge är det färre som svälter än de som inte gör det.
Dessutom är invandrare överrepresenterade och dom kan ju åka hem?
Då kan man blunda för sanningen, för du känner kanske ingen som är fattig. Då kan man blunda och säga att de valt det själva.

Men sanningen är den att fattigdom är det ingen som väljer.
Barn väljer aldrig utanförskap och utsatthet och fattigdom.
De drabbas av den.
Kan vi tillåta det?
Kan vi blunda för det?
Är vi alls mänskliga då?
　
　　
　
　

　
　

Centern eller när några slutade tänka

FRI INVANDRING

Nu har centern drabbats av härdsmälta en våning upp.
Det blir så när man inte tänker ända fram, tänker färdigt.
Jag är inte rasist, jag gillar mina ny svenska vänner.
Fast så ny svenska är de inte, flera av dem har bott här väldigt länge, längre än jag har bott i mitt hus i Odensbacken.
Jag kallar mig inte ny inflyttad längre.
Fri invandring, vad behövs för att det skulle fungera?
Då måste vi ställa oss några frågor.
Vad är Sverige och vilka är vi?Vi är ett mycket litet glest befolkat land i Europa.
Vi har (fortfarande tror jag) världens mest utbyggda socialförsäkringssystem.
Men notera att ordet försäkring står i mitten.

Vad är en försäkring?
Det är ett trygghetspaket man betalar för.
Vi betalar vår trygghetsförsäkring genom skatten.Alla betalar lite regelbundet, så att de som behöver ta ut från försäkringen kan göra det.
Via skatten betalar vi till sjukförsäkringen, arbetslöshetsförsäkringen, socialförsäkringen, pensionsförsäkringen.
Via skatten betalar vi också för sjukvård, äldreomsorg, barnomsorg, räddningstjänst, infrastruktur mm.
Ponera att grannens hus brinner, han har ingen försäkring han har nyss byggt sitt fina hus. Skulle du då låta din försäkring betala hans brand?
Ja det kan man göra om det är den enda grannen man har. Men du kan ju inte betala alls olyckor på hela gatan.
Då har du ingen försäkring när ditt hus brinner.

Vidare är vi ett kristet land.
Vi kan inte utplåna oss själva för att alla andra världsreligioner skall trivas här.Jag anser att de får ta seden dit de kommer.
Frågan är skulle Irak fundera på att sluta ha fredagsbön för att vi svenskar i landet känner os kränkta av ropen från minareterna?
Nej jag tror inte ens de överväger det.
Vi svenskar, nya som gamla måste stå uppför det som är just svenskt.
Vi i Sverige har firat skolavslutning i kyrkan sen urminnes tider, vi har haft pepparkaksgubbar i luciatågen lika länge.
Vem fan, rent ut sagt, ser en afrikan i en pepparkaksgubbe?
Degen är brun därför att den innehåller kryddor.
Liksom vitlöken är vit.
Ingen kommer ju på att vitlöken inte skall säljas för att den är vit.
Vi säger vit jul, tomten jag vill ha en vit jul….

Det finns massor av ord som antyder färger men det har inget att göra med nationaliteter eller hudfärg.När man tror det har man hjärnsläpp och bör sluta sitt jobb.
Rasism handlar inte om skolavslutningar i kyrkor, pepparkaksgubbar och nationalsånger.
Vill man bli en ny svensk får man finna sig i att vi sjunger nationalsången i skolan.
De som kommer hit har ju valt vårt land.
Jag kan inte tänka mig att de vill få oss att utplåna oss själva.
Vi har också fred här, jämlikhet mellan könen (nåja nästan) fri religions utövning och fri sexualitet dvs, vi slår inge ihjäl dem som inte är heterosexuella.
Alla har en fri vilja och vi har pressfrihet.
Man kan faktiskt inte blogga i alla världens länder om vad som helst, utan att riskera livet.

Nackdelen med oss svenskar är att vi internationellt tror att vi är ett land i USA:s storlek och att vi är bäst. Men hemma vid tror vi alla andra är bättre.
Så vad skulle fri invandring göra med svenskarna och Sverige?För det första skulle hela socialförsäkringssystemet kollapsa.
Liksom sjukvården, arbetsmarknaden och bostadsmarknaden.
Idag tar vi emot 50 000 invandrare om året.
Bostäder har vi, men vi har inga jobb.
Redan idag växer många invandrarbarn upp i getton, utan en chans att komma in i den svenska kulturen och dess välfärd.
De får titta på köpfesten som pågår och deras föräldrar får det allt sämre ekonomiskt, precis som alla fattigsvenskar.
Så om vi skall ha fri invandring måste vi riva hela socialförsäkringssystemet.
Vilket innebär att vi kan sluta betala höga skatter.
Vi får göra om samhällsstrukturen såtillvida att sjukvården mm (se ovan) inte längre kan vara skattesubventionerad.

Och jag tror det är dit centern vill komma.
Ett låg skatteland som USA, där de som har råd kan betala för det skydd vi idag har. Det gynnar de rika på bekostnad av de fattiga, de sjuka och ny svenskarna.　
Ett land kan bara vara öppet om det inte är annorlunda mot övriga världen.Jag tror inte ens Eu är för fri invandring.
Då kollapsar hela EU.
Plötsligt är Sverige inte längre ett välfärdsland, vi blir en belastning.
Vår arbetslöshet rakar i höjden.
Vårt skolsystem kollapsar då vi inte kan hjälpa och ta hand om de elever som har det svårt med inlärningen idag.
Hur skall vi kunna ta emot hundratusentals barn som inte kan läsa på sitt hemspråk, som kanske aldrig gått i skolan?
Vissa skolor kommer ha arabiska/ryska/rumänska/ swahili/ som första språk, vem skall då undervisa dem?

I dag är det så illa redan(!) I Sverige att skötsamma ny svenskar väljer att ha tre fyra jobb för att kunna köpa sig bort från getton där massinvandringen lett till kriminalitet och våld.


Detta är människor som vill något med sitt nya liv.
Som uppskattar trygghet och åsiktsfrihet.
Vart skall de ta vägen sen?
För det skall vi ha klart för oss att blir det fri invandring hit så kommer det kanske upp emot en miljon människor ganska omgående.
Alla kommer inte ha arabiska som modersmål utan vi kommer att få en mångkulturell invandring från världens alla hörn.
Det är inget fel i det!Men vi i lilla Sverige är inte rustade för att ta emot en sån våg.
Jag tror nog att när hela skutan gått i kav så lugnar flyktingströmmen ner sig och vi får kanske se en våg av Svenskar som flyttar till våra nordiska grannländer och en hel del ny svenskar också.

Jag är för ett mångkulturellt samhälle/Sverige, men inte på bekostnad av våra svenska traditioner och vår nationalitet.
Vi är svenskar och de som kommer hit får förmodas, vill bli just svenskar, annars kunde de ju utvandrat till något annat land.
De valde oss!
Jag är stolt över det, inte oroad.
Jag anser dock att om vi skall ta emot dem skall vi också kunna välkomna dem, ge den en chans till ett nytt liv, ett liv de drömde om när de kom.
Jag vill ge dem en bra skola, ett gott boende, ett arbete eller en utbildning och lugn och ro!
För när en grupp människor kommer in i slutna grupper/miljöer blir det, ett vi och dom.
När den ena gruppen uppfattar den andra som ett hot blidas främlingsförgäntlighet.
Det var ju det dom flydde från!
Jag vill kunna sitta på en skolavslutning tillsammans med mina nya grannar, om inte annat får vi sjunga “fader Abraham.. Fyra söner hade Abraham” han är nämligen stamfader till de tre världsreligionerna, kristendom, judendom och islam. Kristendomen bygger i sin tur på Hinduismen och buddismen.

Vill man så har vi alla något gemensamt, jag tycker vi bygger på det istället för olikheterna.

semester resan 2

..eller hur dum får man bli?

Några veckor efter jag kommit hem och vinkat av Dave, bar det av till Visby med en väninna.
Ni som hittills trott att jag ljuger om min svaga intelligens, ni tvivlar inte mer.
Nu förstår ni att det är sämre än ni kan föreställa er.

Jag skulle åka med en klasskompis från 9:an.
Resan dit var inget problem.
Väl i Visby hämtade vi ut cyklarna och gick till Rosen Hills hotell.
Det ägdes vill jag minnas av en döv förening…
Vi bytte om och gjorde stan.

Första kvällen hamnade vi på Solhem, en nattklubb.
Jag var bara 17 år och åldersgränsen 18.
Men munlädret har det aldrig varit något fel på så jag charmade mig in.
I hallen mötte vi två killar, var av den ene gått som vakt i Brevens midsommarafton, när jag stod i entrén.
Vi slog oss ner vid ett bord och pratade.
Min väninna blev helt betagen i hans kompis Hannes.
Så dem såg vi inte mycket av.

Vi bestämde i alla fall att vi skulle åka och bada med dem, morgonen där på.

Klockan är en bit över 2.00 på natten när vi smyger in på hotellet.
Min väninna går sist och drar igen dörren så man tror fönster rutorna skall falla in.
Tio huvuden sticks ut och en trött kvinna säger på det typiska sättet för döva ,att vi måste vara tysta.
Min kompis väckte mig kl 7.00.
- Öh ska vi åka?
- Men du vi ska inte träffa dem förrän 11.00.
Hon mumlade något om att inte komma försent.
Sen gick hon till frukost, jag sov.

Jag startade min dag på ett café med en ost fralla ett par timmar senare.
Vi tog cyklarna till parkeringen vid köpstråket.
Min kompis skulle köpa en present till sin pappa.

Vi gick in i den första musikaffären.
Jag skulle vilja ha Gotlands hornmusikår på skiva.
- Nej det har vi inte, sa en nervös expedit och rev i skivbackarna med de klassiska skivorna.
Vi stövlade ut, in i nästa.

- Jag skall ha Gotlands hornmusikår på skiva.
Samma svar.
Min vän börjar nu surna till.

Jag väntar i dörren till nästa skivaffär.
- God dag jag ska ha Gotlands hornmusikår på skiva.
Samma svar, tyvärr…

- Vad är det här för ställe! Ingen har Gotlands hornmusikår på skiva.
Hon spottar ut orden ,mycket otrevligt.

Har man sett min väninna arg så spottet flyger och ögonen rullar då går man nu.
Jag stod dumt nog kvar..

- Det kan bero på att Gotland inte har någon hornmusikår.
Svarar en arg expedit.

Men då är jag redan ute.

Vi träffar killarna som bestämt och kliver in i Anders Alfa Romeo.
Kommentaren han får av min ännu sura väninna är inte nådig.
De har ju bara vin i kofferten!
Tyst säger jag och ler.
Vi slår oss ner på stranden.
Jag byter till bikini.
Men inte min väninna.

DET GÅR INTE JAG HAR MENS
Hon är ju inte direkt diskret.
Hon ligger alltså här på stranden iförd baddräkt och nylonstrumpor.
Jag försöker övertala henne att ta av strumporna i alla fall.
Vi pratar lite och skrattar.
Dagen går.

Tills hon bredvid ,blir kissnödig.
GUD JAG MÅSTE GÅ OCH KISSA.
Tyst sch.
Hela badstranden tittar på oss.
Det blir knäpp tyst.
Kom viskar jag så går vi.
Ovanför finns ett utedass, bäst att få det av klart fort, tänker jag så vi slipper gå tillbaka till stan!
UTE DASS JAG HAR MENS, JAG GÅR BARA PÅ WC.

Nu är jag sur.
Vi går och går till den en toaletten efter den andra.
Asfalten är het och jag är barfota.
Tillslut är vi i utkanten på Visby och hon hittar en toalett.
Då har det gått minst två timmar sen vi gick.

Jag liftar tillbaka.
Jag är mycket arg.
Hon tjattrar som en skrämd kanariefågel
Tyst, du säger inte ett knäpp till killen vi liftar med.
Hon tiger.
Vad tyst din kompis är säger killen
Döv säger jag.
Bara att packa ihop och åka hem.
Jag får naturligtvis sol frossa.
Min kompis åker till stan för att köpa chips och dricka.
Kommer tillbaka med en dricka och två påsar.
Hon ger mig påsen. Men min dricka?
Din gick sönder.
Hur vet du det vi köpte ju samma?
Det är bara så.

Trots blodblåsor under fötterna och sol frossa drar jag med henne ut på stan.
Vi träffar en kille som heter Bosse, han ser ut som Frank Andersson. Han är från Norrköping och här med sina kompisar.
Han frågar om vi vill ta en öl med honom.
Jag avskyr öl men tackar ändå ja.
Jag är beredd att göra vad som helst för att inte bli galen.

Nu ansluter sig hans kompisar till oss, 4 killar till som gjort lumpen här.
Gud viskar min väninna högt så ingen missar det.
Dom kommer att våldta oss.
Ja då får vi vara glada säger jag, för det är det närmaste sex vi kommer på den här semestern.

Naturligtvis hamnar vi på Solhem igen.
Vi är alla fattiga så vi bestämmer oss för att dela på en karaff vin.
Det blir nästan ett halvt glas var.
Min kompis drar sitt i ett svep och tar raskt för sig av slatten som är över.
Vi andra höjer på ögonbrynen.
Nu är det så att hon dricker aldrig och tål ingen sprit.
Så snart måste hon gå på toa.

Nu tror ni att det jag nu ska berätta är lögn, men tyvärr är det inte det.
Hon stoppar ner sin tröja, tror hon i byxorna och reser sig.
Duken sitter i linningen till hennes byxor.
Sakta, sakta glider vasar, glas, ljus och karaff mot henne.
Men hon ser det inte.
En kypare fryser till is och stirrar mot vårt bord.
Killen som sitter bredvid handlar snabbt, han drar loss duken och räddar glasen.
Smack, hon ger honom en rungande örfil.
Du tafsar inte på mig.
Sen vänder hon och går.

Vi andra skrattar åt honom så tårarna rinner.
Vi närmar oss hotellet klockan är efter 3.00 vi har snackat med folk på stan.
Jag öppnar dörren och håller upp den för henne.
Stänger den tyst.
Då klampar hon i trappen så man kan tro det är en flock elefanter på väg in.
Ut stormar de döva, skrämda av vibrationerna.
De tror det brinner….
Det dröjde många år innan jag åkte på semester.

SEMESTER RESA 1 SOMMAREN 1980

Eller Svensk blåögd flicka reser till lapphelvetet mitt i vintern, i tron att det är sommar.

Tänk vad lite svartsjuka kan ställa till det.
Jag jobbade i början på 80-talet som elevassistent på en skola, där det fanns en ämneskurs för psykiskt utvecklingsstörda.
Vi som var assistenter bodde på skolan med eleverna.
Förresten alla bodde i elevhemmen.

Det fanns flera kurser att gå.
Ämneskurs för utvecklingsstörda, grund och gymnasiekurser och en högskoleutbildning förlagd till fhsk, Fritidsledarutbildningen.

På skolan fanns också ett par utbytes elever från USA.
Den ena av dem var Dave.
Han var fruktansvärt snygg och trevlig.
En riktig charmör.
Han var också väldigt intelligent.
Något som intresserade mig mer än utseendet.

Vi satt i stallet (en av studiebyggnaderna, inget stall)
På kvällarna och diskuterade världen och allt mellan himmel och jord.
Efter som han var från USA ville han se midnattssolen.
Karta plockades fram, jo den gick att beskåda i Kiruna.

Kicki som var en dryg överklass böna som också jobbade med oss var intresserad av  att följa med.
En sak vi andra tjejer inte unnade henne.
Hon hade ju alla andra killar som åt ur handen på henne.

Ämnet kom upp till diskussion en kväll bland oss andra.
Klart var att något måste göras åt saken.
Jag blev utsedd att försöka hänga med denne man till Kiruna.
Sagt och gjort, jag la ner hela min charm på det och YES!

6 juni klev vi på tåget till Kiruna.
Med i bagaget fanns tält och sovtäcke.
Bikini och lite andra sommar kläder.
Dave var smartare än jag, han hade nog kollat breddgraden innan.
Jag var bara svagt medveten om att Kiruna är vår nordligaste stad.
Men så jäkla långt norrut kan den ju inte ligga tänkte jag.

Den ligger ju söder om Torneträsk!
Hur som haver tågresan var fantastiskt rolig.
Den tog 24 timmar från Örebro.
Men vi fick vänner för livet i alla fall halva.
Jag träffade en man som hette Hans och var från Graze i Österrike, vi brevväxlade i 15 år efter resan.
Vi träffade Carolyn från Toronto och hennes väninna. Och vi fick en föreläsning om resvägen och dess historia av en äldre man med de blåaste ögon jag någonsin sett. Vi delade kupe med renhorn och renfällar. Många tågluffade ju på den här tiden.

Vi kom till Kiruna mitt i natten, men det märkte vi inte av, det var ju ljust som på dagen.
Björkarna som här nere stod i sin vackraste sommarskrud, hade i Kiruna bara mus öron.
Jag slog upp tältet Dave tog en cigg.
Bara det säger ju allt, eller hur?

Vi träffade på ett gäng raggare som bjöd oss på en tur i jänkaren runt stan.
Schysta killar de också!
Kvällen där på ville Dave gå upp på Lousivaaraa toppen.
Fin, fin utsikt över lapporten och stan.
Vi gick vägen upp.
Den var evighets lång.
Men bilderna jag fick i fotoalbumet efteråt var magnifika.

Under natten kom snön.
Och med den kylan.
Jag fick ta på mig alla kläder jag hade i väskan.
Fördelen var ju att den blev lätt till vi skulle hem.
Vi tog en tripp till toppen varje dag.
Det fanns mycket att upptäcka.
Bland annat att det var lättare att gå upp på toppen om man gick rakt upp istället för runt.

En kväll träffade vi en same som höll på med ett projekt, han var konstnär och målade nu kirunavaaraa gruvas historia i gruvan.
Det är den största målningen under jord norr om polcirkeln.
Meningen var att det skulle bli en målning som omfattade både historien, nutiden och framtiden.

Många år senare när jag satt på Af i Vingåker, fick jag av min handläggare veta att färgen tog slut när de skulle måla framtiden.
Hur de löste det vet jag inte.

I alla fall så pratade jag lite med samen.
Vi träffades sen någon dag senare på ett cafe, han erbjöd sig att bjuda mig på fika eftersom vi setts tidigare.
Vi satte oss och han berättade att han på vintern motivlackade raggarbilarna i nästan hela norrland.
Dave var väl inte världens bästa ressällskap, men den som tar fan i båten får ju ro honom i land, som bekant.

Det var inte få gånger han glömde sina pengar i tältet.
I alla fall var det, det han sa.
Till slut åkte vi tåg hem.
Han stannade några dagar i min mammas beskydd.
Hon älskade Dave, lagade hans trasiga skjortor och pysslade om honom.
Jag hade tröttnat för längesen.

Han kunde inte gå förbi ett skyltfönster utan att stanna och se sig i spegel.
Men det var en lärorik resa.
Inte för att jag lärde mig något, inte då.