Hetta

Det har inte varit så här varmt på manna minne. 250 år eller så. Men för 250 år sedan hade vi ingen global uppvärmning. Inga bilar ingen olja.... Så att skylla på bilar, kor mm funkar inte.

Det är bara att acceptera att väder är cykliskt. Tider av kyla, tider av regn och tider av värme. Helt normalt.
Ända skillnaden nu är att vi får veta vad som händer i hela världen på en milli sekund.

Hettan ger missväxt, allt torkar bort. Åkerns säd kornas bete. Och allt det vi har i våra trädgårdar.

Den här sommaren har varit ett enda långt lidande för sig som är värme känslig. Jag lider. Svettas och har hjärtklappning.

Maken mår som fisken i vattnet. men jag dör.

När man studerar väder så ser det inte ut att bli någon som helst lindring före mitten av augusti och kanske inte ens då.

Jag duschar snabbt och stänger av vattnet emellan för att spara de dropparna till mina växter. Vem vill se tiotusentals kronor torka bort?

Ute har björkarna dött. De törstigaste träden. Bönderna skördar tomma ax.

I vinter har vi inget säd att baka bröd av. Inget foder till djuren, inget kött att äta. Äntligen får Eu och agenda 2030 som de vill Sveriges jordbruk förintas så att vi alla kan köpa maten från mellersta Europa. Vi tvingas köpa sterilt utsäde från Monsanto som tagit patent på alla nya frösorter och utsäde. de vill ha patent på världens vatten också....


Snart är det val, välj rätt. Vi kan inte vara Europas flyktingförläggning, vi kan inte fråntas vårt eget jordbruk så att vi inte längre kan vara självförsörjande. Eu är ett krig utan vapen. Man sänker lan efter land först Spanien sen Grekland.


Man skriker Ryssen kommer men Eu har redan tagit så mycket ifrån oss. Nu införs nya djurlagar och det kan bli dödsstöten för vår egen djurhållning. Det importeras foder från Lettland som har både sjukdomar och ogräs vi inte vill få in i Sverige.

Välj rätt i höst. Om du kan tänka i hettan.

vi svenskar

När man sitter och glor på folk, som jag gjort på diverse evenemang de sista veckorna häpnar man.
95% av oss svenskar är överviktiga.
Många män är sämre klädda än luffarna var förr.
Många kvinnor i 40-års åldern verkar desperata att finna en ny man. De klär sig som unga flickor i mycket korta klänningar och vääldigt urringat. Ser slampiga ut inte chicka som de tror.

Många är ensamma.
Många män ser helt lost ut.

Det är som om luften gått ur oss.vi har slutat bry oss om vårt utseende.

Såg en man med fru i Askersund i lördags. Han vägde nog runt 140 kg, hade rejält Gällivare häng, för kort t-shirt och en keps jävel på huvudet och foppa tofflor. Hans fru gick bredvid i vit rak klänning söt handväska. Hon var mycket välvårdad.

Många äldre män sågs med ölburk i handen...
en onsdag...

Ja jag har varit på medeltidsveckan i Wadköping, nostalgiafton i Vadstena och Car and bike meet i Askersund.
Jag har satt mig ner och tittat på folk, för jag kan inte löpa runt som familjen gör.

foppa tofflorna har ersatt träskorna.

Det går inte att hitta kläder över storlek 46 i affären men svenska folket- gemeneman, verkar ha en betydligt större storlek än så. Var handlas dessa kläder?

Så billiga kläder i stora storlekar vore kanske en affärs ide?

Man ser också nya svenskar i sin uniform - Adidas byxor, vita gympaskor. Tjejer mer lättklädda i samma byxor...

Måste säga att alla får extremt konstiga ben i Adidas byxor, då de är vidare över låren och smalnar av.

En och annan kvinna klädd i heltäckande tält med ansiktsmask. Helt sjukt i värmen man får lust att hjälpa dem av med alla kläder i synnerhet sen mannen i familjen går bredvid i shorts och linne....

Såg åtminstone ett barn i bara trosorna. Hur vågar man låta sitt barn ha bara trosor i dessa tider?

Sen har vi hundfolket, ett folk för sig.
Några hade hundar(?) små som marsvin. Andra hade öron kuperade pitbull.  Den senare log i mjugg och lät sin hund hälsa på en golden retriever vilket höll på att sluta med en golden mindre. Vilka jävla fasoner att släppa fram sin hund ilskna gycke till en glad och svansviftande golden. Först såg pittbullen glad ut för att på en sekund byta sinnesstämning till blodtörstig best. inte fan gick ägaren heller han såg ut att skratta åt eländet och golden fick ta sig därifrån.

Sen är de alla de gamla som levt ett helt liv tillsammans som månar om varann, som tar hand om varann och man kan ju bara hoppas att man blir sån själv.

VI svenskar har tappat greppet, gett upp. Varför? Vad har hänt?

Det syns att människor är fattiga, att det saknas pengar. Vad än politikerna säger.

Vi andan är borta och vi tar inte längre hand om varann och oss själva.

I Askersund såg man också en del båt folk. Stroppiga välklädda människor som såg ut att äga placet.
Dyra kläder och en överlägsen attityd. Jag såg en man och hans fru sitta på bänken bredvid mig de möte ten en båt vän som skröt om alla ställen de skulle till på semestern, det äldre paret krympte för varje ord och varje skevt överlägset leende.

Vi är människor men klassklyftorna har verkligen blivit hela oceaner. Vi rör oss inte längre på samma planet. Några är helt klart uppe i det blå och seglar.

Dags att ta från de rika och ge tillbaka till de fattiga. Eller vill vi verkligen se våra grannar svälta våra gamla leta burkar och ensamma dö ensamma.

Hamster människor

Vi människor kan delas in i två kategorier, vi som slänger och de som sparar - på allt.

I dag fick jag nog.
jag kommer inte in i garaget.
jag kommer inte in i förrådet.
jag kommer inte in i min egen klädkammare.
Jag når inga köksgrejerna i mitt eget skåp, därför att någon oändligt friskare än jag slängt in saker och snabbt stängt dörren, detta gäller många skåp och lådor.
Jag har delat på de saker vi använder dagligdags och det vi använder då och då. Men familjen envisas med att lägga fel saker i fel låda.

Idag tog jag tag i förrådet. Där är sopsorteringen på väg ut genom dörren vilket gör att ingen kommer in och absolut inte till frysen. Jag känner mig rasande för det kan inte vara så att jag som rörelsehindrad inte ska ha tillgång till mitt eget hem.

Jag går till verket med stor frenesi men alla är inte med på tåget.
Någon gruffar över att vi slänger allt. (vilket vi verkligen inte gör) Men sopsäckar tomma påsar och trasig skit som nu legat i ett par år i högar det är i alla fall jag färdig med.
Någon retar sig på att jag slänger i för högt tempo, att saker "yr runt huvudet".

men det gäller att få i väg så mycket som möjligt innan husets härskare sätter ner foten allt för hårt i backen.

men på väg till återvinningsstationen höll även han med om att det blev bättre i förrådet. Allt är ännu inte sorterat efter mamma och pappas död , lådor med skruvar, muttrar, spik och allsköns salighet som min far samlade på. Som exempel små korta kabelbitar, hoprullad koppartråd från någon isärplockad generator?

Pappa samlade på allt, för allt går att ha användning av någon gång i framtiden, som 100 potatispåsar.... snyggt hopvikta.

Vi slet oss tokiga när de skulle lämna huset i brevens efter mammas död. Vi körde 21 kärror till tippen.
Jag vill inte vakna upp en dag och inse att vi samlat på oss så mycket bråte att vi inte kan flytta fast vi måste.

Visst gör det ont att skiljas från vissa saker men om man vet att man aldrig kommer använda dem, vad är det då för mening att ha dem?


Så nu på sensommaren skall jag ta mig i kragen och slänga, sälja, skänka bort det som tagit mitt fria liv ifrån mig.

Mitt liv är här och nu, min familj, mina vänner och inte allt skit jag unlåtit  mig att göra mig av med.

Jag har kläder från 70-talet bla en mycket vid vit kjol tror den är 3-4 meter vid, som jag köpte när filmen grease släpptes.
jag har en nästan lika vid svart sammetskjol. Ja det finns mycket att börja med. Sen alla böcker.....

Här i huset läser ingen mer än jag så varför spara till nästa generation?

Men visst jag är också en samlare, jag samlar på broderade dukar. Dem vill i alla fall barnen har när jag dör.

Så se upp snart blir massor av saker tillsalu.
Jag skall också göra mig av med en del krukväxter. Har fyra mönjeliljor som står för mörkt och inte blommar för de får egentligen inte plats några andra blommor jag känner att jag är färdig med.


Allt går i cykler. Jag har älskat Amaryllisar men då de är så hårt drivna att de är som nötter efter första blomningen har jag tröttnat. Jag kommer nog inte köpa fler.

Rosa det nya röda

Hettan slår hårt mot rabatterna och mot oss gamlingar. Man orkar inte så mycket i värmen. Men många är glada för att semestern inte regnar bort.

Jag har inte gjort så mycket i min trädgård men vattnat de främre rabatterna då och då. Man vill ju inte slösa på dyrt dricksvatten när vi inte vet hur det blir.
Men i lerjorden blommar det ändå rätt bra.

Som ni säkert redan listat ut så är mina favoritfärger rosa, blått och vitt. Nu är det den rosaperioden i min trädgård.

 

I år har jag också satsat på nya Tagetes.

strawberry blond och fireball.


Lite gula penséer

Moldavian- temyntan  blommar fint men bara en..

Rabatten med Eriks Finska rödbjörk

ser nog lite luggsliten ut.

Jag kämpar också en ojämn kamp mot den förbannade Knölklockan som sticker upp sina blomstänglar precis överallt.
Det blir ett digert jobb i höst att få bort så mycket som möjligt.





Torkan och trädgården. Missväxt.

Sommaren är het. Allt torkar bort som man inte vattnar. Kanske är detta vårt nya klimat?
Kallt och vinter i februari till april. Regnig vår till maj.
Maj steket utan regn in i augusti. September till november slask eller stekhett. December regn.

Kanske måste vi alla tänka om. Hur funkar det i Australien, Spanien mfl varma länder?
Vi kan ju inte bedriva jordbruk och trädgårdsodling som om inget hänt.

Jag har börjat köpa växter som tål torka bra.
Här är några nya vänner. (veronika och nejlika)

 

Ute i naturen är Björkarna redan gula av vattenbrist. Här i trädgården torkar bären bort. Om det regnat hade vi fått massor av blåbär som det nu är, är karten intorkade.


I går skördade vi vinbären som faktiskt klarat torkan bra i alla fall de vita. De röda är ännu inte mogna.
Vi tog också in andra skörden av Rabarberna eftersom de börjar se slokiga ut och malätna. Tar vi dem inte nu får vi kanske inget alls.

Hö finns det snart inget alls att få tag på. Bönder står i kö för att nödslakta sin boskap och ja även hästar. Hästar är nu tillsalu för det finns inget hö i hela Europa, inget vatten heller.

Missväxt hette det förr, ett ord vi inte använt på många år.

En skräck resa till Stockholm eller hur man skiljer 08 från Örebroare

Allt började med att någon i familjen sa "vi gör aldrig någe kul". Vi bestämde då att vi skulle åka till Stockholm som en födelsedagspresent till Erik som fyllde 18 år.
Plötsligt fick vi också två biljetter till #summerburst 2018. Å jag tänkte INTE GÅ. Det fick bli Hanna som följde med.
Vi hade redan bokat två nätter på Scandic hotell i Täby.

Vi packade och det var med viss tvekan jag ville följa med. Jag hade ett pågående diskbråck och klarade knappt av toabesöken på min handikapp toalett hemma. Så för ändamålet inhandlades en toaförhöjningssits den gick inte att använda det var som att sitta på smör i solsken jag var rädd att glida av...

Alla var taggade. GPSen laddades med det senaste. Vi startade tidigt på morgonen men kom inte i väg förrän halv elva... Dottern kunde inte välja kläder...

GPSen funkade utmärkt till hotellet.

Ungarna skulle till stadion det blev jävligt tajt så vi sket i att äta. Pappa och jag kollade maten på hotellet och insåg att vi fick en veckas mat på Max för vad en måltid kostade.... så vi gick tvärs över vägen och åt.

Det var ingen match att hitta till Olympia stadion från hotellet med Eriks telefon, GPSen funkade inte. Lidingögatan fanns inte,  inte heller Valhallavägen eller någon annan gata heller. Vi fick dock in vägen till hotellet.

Erik ringde 23.30 "åk nu " det gjorde vi. Men i mörkret utan varken läsglasögon eller mina vanliga kände jag inte igen mig och inte maken heller.

Vi försökte få hjälp av ungarna men deras telefoner var urladdade, Erik lånade telefon av flera snälla invandrare ( svenskar gick inte att tala med) och ringde oss. Alla försökte få oss att hitta vägen. Så där mitt i natten passerade vi alla sjukhus som finns i stan, vi såg slottet, slussen och regeringsbyggnaden, där man inte fick åka så dags på kvällen.

 Jag frågade Securitas om vägen och fick en luddig beskrivning åk bredvid grand hotell, han sa dock inte på vilken sida....
vi stannade två fyllon på Horstullsgatan de visste inget.

 Jag frågade en taxichaufför -hej vi är från landet kan du säga hur vi ska åka till Olympia stadion. -Du jag kommer annat land och kör inte taxi den här delen av stan.
Vid det här laget skakade jag som ett asplöv och grät, maken sa det går bra. Ja så här efteråt kan jag konstatera att han och jag INTE har samma syn på när det går bra eller inte.

Jag frågade en tjej och nu var klockan halv ett, vet du var stadion ligger ja åk bara rakt fram så långt ni kan.... vägen svängde fanns ingen väg rakt fram och sen var vi lost. klockan blev 01.00

Vi landade på Karlaplan och träffade två killar där och fick se en karta över stan, "ni är jätte nära men vägen är avstängd...sväng i rondellen bakom er och vi åkte FEM VARV I DEN FÖRBANNADE RONDELLEN innan vi hittade gatskrället och så tog vi vänster och voila där låg Valhallavägen och där kände i alla fall jag igen mig utan glasögon. Vi hittade ungarna på en mur och då var klockan halv två!

Men där slutade inte våra äventyr. jag hade fortfarande jävligt ont i ryggen och toan på hotellrummet var under knähöjd....
Jag var 1 dm från att kunna torka mig dit där solen aldrig når.... fick gå på handikapp toa i foajén...

Så vad är det då som skiljer 08 från örebroare?
1. Blinkar du så blir du insläppt i filen. Tog dock en stund för maken att hitta blinkers pinnen vid vänstersidan på ratten, vi kör ju som bekant Volvo och såna blinkar inte... va dock inte så populärt att ligga med två hjul i bussfilen heller...
2. Frågar du omvägen så vet de inte, har ingen aning om vart du ska eller vägen dit, där är örebroarna mycket bättre.

Meningen var att vi skulle ägna förmiddagarna åt att gå på museum, men vi slog det ur hågen dels för att ungarna hade ont i benen,och  såg allmänt sjuka ut och dels för att vi inte vill åka vilse igen.

Hemresedagen bestämde vi att göra Mall of Scandinavia det gick ganska bra dit vi åkte bara fel en gång.
Jag satt i baksätet så Erik skulle kunna hjälpa far sin. Jag skrek högt i skräck ibland och blev åthutad, slagen och gråtfärdig. Det kändes som om jag var på en auktion där den som skrek högst fick sin vilja igenom. Har ni åkt i Stockholm? för mig är det som att befinna mig i ett spökhus där det är en chansning på liv och död att välja fil.

"Åk till den markerade rutten ta vänster i korsningen", men det finns ingen korning det finns två vägar till vänster möjligen en till höger...

vi hamnade i alla fall i ovan nämnda varuhus. Köp-palats....

Då uppenbarade sig nästa problem. " tryck på knappen för att få en biljett" sätt den sen i behållaren....
så långt okej  men vart betalar man?

Vi kom fram till att man gör det vid utfart.

Själva stället.. alla affärer mm var jätte kul men inget för en utschasad familj med värk i benen ond rygg och toalettskräck (jag).

Vägen ut var ännu konstigare. Hanna betalade men sen ville pappa köra mot körriktningen i p-garaget vi ordnade dock upp det...   vi kör fram till bommen. Den åkte inte upp.

Men som tur va kom det en p-vakt på seg Way han var jätte trevlig och hjälpte oss, kanske kan de nosa sig till byfånar?

Ja vi hade i alla fall tur med vädret.

SAMIRA i full galopp

Det är ett tag sen vi flyttade Samira, nu har hon blivit vän med alla i gruppen. Har ingen favorit utan betar bredvid olika dag för dag. Hon har blivit rätt rund som vi ska köpa en beteresducerare.

Det är mycket mygg i år så vi har fått ha luva på henne och spruta med myggmedel, vi har också köpt ett flugtäcke som vi inte hunnit använda än.

Hanna kan nu rida ut på henne och hon är inte alls den trötta ridskolehäst hon var. Hon är pigg och framåt. Lite rädd för självgående robotgräsklippare dock.