En stilla återblick i mitt trädgårdsår. 2016

Det blev väl inte som jag tänkt mig.
Det blir det aldrig.
Det blir för varmt för fort och sen svinkallt för länge och ovan på det torka i evighet.

Men i bilder så ser man ju inget av den oro man upplever.

Vi krattade snö för att få vår tidigare, det gör grannen också nu för tiden.
Rabatterna såg allt annat än hopp fulla ut.

Men det tog sig så sakteliga.
Längst blommade Julrosen.

Till och med några nyförvärv orkade upp trots kylan.

Den kyliga våren övergick i försommar och min trädgård är en vår och försommar trädgård om något.

Du är så duktig på att kombinera blommor sa någon, det är jag inte.

Jag kan aldrig komma ihåg var jag sätter vad. Men vår Herre är jätte duktig eller om man så vill blommorna sköter det själva.

Den tråkiga rabatten under köksfönstret blev riktigt prukande.

 



 En purpurklätt har slagit sig i slang med Diablon.

 Den här hittade den Ryska kornellen.

 Lammöron och Rölleka.

 En äng under Paradisbusken.

 Åh så sommarmalvan...

 

Somliga väljer att gå utanför rabatten, men vad gör det.

 

Det blev en del projekt i år också. Tujan åkte ner efter att vi fräst bort jasminbusken. Här kommer en brokbladig Paradisbuske stå.

 

 

Nästa projekt blev Rosenkvittenet som varit otroligt vackert genom åren men som sätter rotskott som tränger ut genom kantstenens fogar och gör mig galen. Klagade gjorde också Hannas pojkvän på taggarna som kunde repa lacken på bilen, så jag tog helt enkelt bort den.

 Men nu ser det alltså ut så här istället. Lite trist men jag ska fundera på vad vi vill ha där

 

Nu drar det ihop sig till höst och kvar att njuta av är krassen och alla blad som får höstfärg.

Ryssen kommer

I år hundraden har vi skrikit i skräck - Ryssen kommer. Nu bygger vi den första gigantiska militärfortet på Gotland på 200 år, för Ryssen kommer.

Ja jag vet inte vad som skulle kunna vara värre än det inbördeskrig vi har i vårt land nu.

Ingen vågar ta tag i fienden, ingen vill tala om det i det offentliga rummet. Politiker tiger, eller alla skyller på alla.
Vänsterns fel sossarnas fel men sanningen är den att alla partier är lika dana kålsupare de har alla del i det som sker.

Ett land kan inte öppna sina gränser och strunta i vem som kommer. Kom, kom bordet är dukat.

De som flyr är en sak men det kom över 40 000 personer tom mars i år som aldrig sökte asyl.
Vart tog de vägen? 13 000 barn försvann sa man då hur är det nu?

Vi är rädda för Ryssen.
Men Europa slits sönder av muslimska extremister som har idéer som passade för 1000 år sedan.
Sunni är den enda religion som inte följt med sin tid.

Dagligen kränks unga kvinnor på våra gator utan att varken polis eller allmänhet gör något.
Dagligen bränner de ner sina egna flyktingförläggningar för att de vill ha något bättre.

Vi hör om nya attentat i tv varje vecka till och med präster i kyrkan blir mördade. Å vi är rädda för Ryssen?

Vad skulle Ryssland kunna göra som är värre än denna skräck?

Ingen vet när de slår till nästa gång.
Ingen vet om man överlever en tur till kyrkan, mataffären, krogen eller en promenad på gatan.

Vuxna människor i olika höga positioner i vårt samhälle kommunicerar inte med andra exp vår ÖB som bara tror men inte frågar. I dessa tider där världen är galen är det nog bättre ringa ÖB i Ryssland och fråga om vi har problem med varann.

I USA kommer tyvärr Donald (duck) Trump att vinna. Han är känd och älskar av miljoner människor som läst om Kalle Anka sen barnsben,  han är väldigt lik farbror Joakim....

Ryssen kommer...
men här har belsebub tagit över, djävulen själv spränger sig gång på gång på våra gator och torg i Europa och vi är rädda för Ryssen.

Vi är mitt uppe i ett gerilla krig och ingen har fattat det.
I Örebro skall man bygga en ny moské, som om vi inte har problem med den vi har, iaf om man får tro expressen.

Jag har många invandrar vänner, även muslimer och dom är rädda för sina egna trosfränder.

Folk vet, folk är rädda men etablissemanget skiter i vilket för de bor inte där dåden görs.

Så om jag får "önska" något så önskar jag att det första attentatet sker i någon av huvudstadens finare kvarter helst Rosenbad.

Men bäst vore om man stiftade såna lagar att dessa människor fick respass härifrån. Vi behöver inte fler terrorister vi behöver medmänniskor och det kan alla bli oavsett varifrån de kommer och vilken religion de har.

Men hallå skit i den våldtagna flickan för tänk om Ryssen kommer....

Jag skäms på andras vägnar.

Jag är inte vidare omtyckt i byn, för jag säger vad jag tänker och när ingen lyssnar går jag till tidningen.
Jag är inte ensam.
men det kostar.

Här om veckan såg min granne hur några tonårstjejer i 12-14 års åldern stod och rotade i en hundlatrin.
De fiskade upp hundbajspåsar.

Damen ifråga fick onda aningar.

Inte så konstigt.
Under senvintern-våren och sommaren har hon fått utstå spott och spe från byn och grannbyns ungdomar.
Ungar från fina familjer skämmer totalt ut sig och sin familj. Det är ju på frukten man känner trädet....

Det har gått så långt att de kastat sten efter henne.

Nu stod alltså några tjejer och letade hundbajspåsar. ( de landade sen i damens brevlåda)

Mitt i natten vaknar hon av att det är människor i hennes trädgård.
När hon öppnar dörren står det en tjej med en brinnande soppåse i händerna.
Kvinnan blir vettskrämd.

- är du inte klok säger hon ska du tända på mitt hus?

Hon är så rädd att hon inte längre törs gå ut med hunden ensam om kvällarna.
Hon funderar på att flytta. Hon vill inte brinna inne i sitt hus med make och hund.

Nu är det så här att ALL MOBBING börjar vi köksbordet.
Sålunda kan man säga att ALL SKIT KOMMER FRÅN FÖRÄLDRARNA.

Kvinnan vet nu vilka tjejerna va och det vet jag också.
SÅ HÄNDER DET NÅGOT MER SÅ ÄR INTE JAG RÄDD FÖR ATT KONTAKTA POLISEN OCH SOCIALEN.

Människor skall kunna känna sig trygga i sina hem inga skit ungar skall komma och försöka tända på.
det är MORDBRAND OCH FÖRSÖK TILL MORDBRAND.

Om det polisanmäls får dessa flickor nytt boende.

Damen valde att inte polisanmäla.
Jag hoppas dessa ungdomar sätter värde på en gesten. Jag hoppas de i fortsättningen bemöter henne med tacksamhet och respekt.

Sommaren som inte blev som jag tänkt mig

Ibland blir det inte som man tänkt sig.
Det blev det inte i år heller.

Hanna började jobba i stan och får gå upp 3.30. Hon kommer hem runt 17.55.
Hon är helt slut och jag är så orolig.
Hennes hjärta går för skräddare och skomakare och hennes blodsocker är mycket instabilt.

Till råga på eländet så blev hon plötsligt sjuk av Concetan som gav henne diarré och magkramper och det har hon haft ett tag ja till och med i ett år men nu blev det akut.
Jag började kolla hennes mediciner och fick se att concertan kan ge just detta symtom. Vi satte ut den och hon blev bra.

Jag krampade sönder i musklerna i vaden och kunde knappt gå. Kort därefter stukade jag foten så svårt att jag inte kunde stödja på den.

Som om inte det var nog så kom värmen.
Hanna som har svårt med värme måste nu ligga mot hetahusväggar i stan och rensa ogräs.

Mitt i allt detta blev makens bil påbackad och den historien är inte slut än. Folksam ville skrota bilen för att lyset gått sönder, det är en lack skada på spoilern...  vi fick hjälp av kusinen min och hans kompis att byta lyset som vi köpt på skroten för 1200 kr så långt var ju allt bra.

Men där tog pengarna slut.

Vi hade alltså inte råd att åka på semester så det fick bli några korta dagsutflykter.

Första resan gick till Karlskoga och Nobelmuseet, vilket var en gigantisk besvikelse. Jag är inte så intresserad av kanoner.
På vägen hem besökte vi Hallebo som är en gård med allehanda djur. Fint och ett tappert försök att göra något med nästan ingenting.  Som besökare utan små barn var det sådär. Men det intressanta är att de flesta djuren är genbanksdjur och alltså utrotningshotade och värda att bevara.

Nästa resa gick till Odlar glädjen i Eskilstunas utkant. En gigantisk besvikelse, för jag trodde det var en enorm handelsträdgård. Men också en fantastisk glädje för de har så många sorter som annars inte finns att få tag på. Tjejen Eva som äger stället är jätte trevlig och hon har egentligen en postorderfirma där hon skickar sina unika plantor över hela Sverige. Jag köpte en flerfärgad paradisbuske som jag redan älskar trots att jag inte kunnat sätta den.

Paradisbusken är underbart vacker när den blommar i juni men sen ser den så trist ut resten av året men inte denna.
Se själva så vacker blomningen är.

Sen kom torkan och det var ju torrt i jorden innan. Vi vattnade om kvällar och nätter ibland också på dagen. Men det hjälpte inte alla de 150 små plantor jag satt ut under försommaren, de dog.
Överlevde gjorde några plantor på strategiska ställen.

När det blir så här så tröttnar man lite. Någon har också börjat äta på mina petunior..

Men så finns det som får hjärtat att svälla och livet att ändå ha en mening.

 

Och igår plockade jag av våra bär i trädgården. Det blev lite sådär 3 l vita vinbär, 3 l röda vinbär och 2 liter svarta. En halv lite krusbär. Blåbären har inte haft någon skörd att tala om än. Har plockat mig en tallrik till frukost ibland.
Våra rabarber har inte mått så bra i år så jag fick massor av en väninna som vi sen fick 8 l saft av.

Jag ska köpa kogödsel och dränka dem i, i vinter så kanske de får fart igen.

Eriks jordgubbar var få men goda och mina smultron torkade upp dem ska vi ge en ny chans genom att plantera dem som kantväxter vid gången i ny jord i höst.
Det blev alltså inga vackra snittblommor att ta in som i fjol.

För mig är sommaren slut nu.
Det mesta av blommorna har blommat över eller är inne i en rätt ful växtperiod.

Jag längtar nu till hösten.

När min benved får karmosin röda blad och hela trädgården går in i en ny "blomning".
Under pärlrönn, spirea och benved. efter dem min prydnadsapel får röda bär och aroniahäcken blir till en eld med svarta bär.

 

Men nästa år, då....