jag

jag

måndag 8 september 2014

Den tid som flytt. En resa tillbaka till 90-talet.

Det var så här det såg ut i början av 90-talet, i Allt om julen.
Jag köpte första numret och fortsatte sen köpa alla tills tidningen slutade att ges ut.

Jag har funderat länge på när allt blev vitt och opersonligt, men minns inte det .
Men så här i början av 90-talet var det fortfarande värme i bilderna.
Vi kallar det lite vanvördigt landet brunsås.
Kanske för att maten vi åt då var brun och långkok var det som gällde inga snabba lösningar där inte.
Bilderna jag har med i den här bloggen börjar ute.

Glada, observera GLADA barn och modeller. förväntansfulla barn i dörren väntandes på tomten...
Bilderna är varma och fulla av kärlek.

Bilden ovan är min älsklingsbild alla kategorier. Jag minns reportaget med värme, de vaniljgula luckorna och ljusen som spred hemtrevnad och värme.
Hela 90-talet var just hemtrevnad, värme och gemenskap.

 Vem skulle idag komma på tanken att göra en bild som denna?
Här kan man nästan känna hur husbonden kommer in, stampar snön av pjäxorna och rödkindad sätter sig till bords med sin familj.


Bilden ovan är svalare men så är vi också i finare salonger.
 
Det fanns alltså en tid då det var okej att vara kvinna och stå i köket, då reklamen vände sig till oss.


Som denna varma reklam för julgardiner från Strömma väveri.
Maten vi gjorde var kanske brun, men den var rund i smaken och väldigt god. desserterna var söta och ibland lite roliga.

Jag vet inte om ni ser att det är en spindel på toppen av denna dessert?
Det var okej att baka och bilderna var så varma att man kände värmen från den vedeldade ugnen.
 

 
 
 
I dag är alla hemma hos reportage från hus där allt är vitt. Väggar, möbler och hela julen har blivit kall och vit.
Blev det så för att vi fått snöfattiga jular? Eller speglar det vita vår eget avståndstagande gentemot varann?
Har vi alla blivit kalla och vita, är det därför våra hem är så sterila, så i avsaknad av värme och kärlek?
Till och med reklamen har blivit stelar och utan beröring.
Nedan reklam för silverbesticket Olga.
 Dukas reklam för sitt julporslin och sina figuriner.

 
Jag längtar tillbaka till det varma ombonade. Till den tiden då vi tog hand om varann. Tillbaka till den tiden då vi åt brunsås till köttet som stått på spisen någon timme eller så.
 
 
 
 
Alla bilder kommer från Allt om Julen åren 1990-1993.
En tidning som är djup saknad.


 


söndag 7 september 2014

Valtider och min oro.

Val 2014.
Valet som aldrig kom igång.
Valet blev några film snuttar på tv, några debatter.
Just debatterna är helt värdelösa: 1. Partiernas språkrör får praktiskt taget aldrig tala till punkt.
2. Man förutsätter att vi som tittar fattar vad det är dom talar om.
3. Ingen frågar någonsin vad det kommer att kosta och hur det skall betalas.
4. Tv är inte längre neutralt det är så genomskinligt att reportrarna röstar på Alliansen.

Skolan är en het valfråga. Så het att Björklund skyller sin dåliga skolpolitik på dem som tar över. Herre gud människan måste ju själv se att alla de "förbättringar" han infört som skolminister blev ren katastrof.

Så här tänker jag.
Skolan är så viktig att den aldrig får bli en valfråga. skolan skall vara statlig, den skall vara jämställd. Alla partier skall enas om hur den skall skötas och så lämna skolan ifred till de proffs som jobbar där att utforma undervisning mm.  Sen skall staten övervaka skolan så barn inte mobbas varken av sina lärare (som då bör söka sig ett annat jobb) eller eleverna.
Alla skall få den hjälp de behöver för att uppnå betyget Godkänd.

Försvaret.
Någon i vänstern sa till mig att vi inte behöver ett försvar.
Där kolliderade min åsikt med deras.
Jag anser att vi för det första skall ha ett totalförsvar, vi skall ha regementen,  kustförsvar och flyg flotta så vi kan försvara vårt land. För mig är det självklart att vi går med i NATO.

Försvaret är bra ur många synvinklar. Det försvarar vårt land och dess gränser. Försvaret är väl organiserat och kan användas vid nationell katastrof. ( översvämningar, skogsbränder olyckor mm)
Men det är också bra för att det skapar arbetstillfällen, det håller landsbygden levande.

Vi bör införa allmän värnplikt igen. Det är nödvändigt.
Därför att det lättar trycket på arbetsmarknaden, det gör unga pojkar till män. Det lär unga män och kvinnor ta ansvar. Och det ger oss alla en känsla av nationell samling och stolthet över vårt land.

Invandringen.
på sätt och vis har Jimmie Åkesson rätt, vi måste tala om de problem den skapar.
Det är INTE den enskilde invandraren som är problemet.
Problemet är att vi är så rädda för att vara rasister att vi skiter i integrations politiken.
Sverige är ett litet land men vi vill vara stora. Problemet är att vi har så stora problem med vår självbild att vi gapar över större kaka än vi kan äta. Klart vi skall hjälpa människor i nöd, men Sverige kan inte ta emot alla. Jag skiter i om vi har Europas bästa finanserna. Vi är ett putte land och det finns betydligt större och rikare länder i Europa och Arabvärlden som kan dra sitt strå till stacken. Klart ingen förväntar sig att Spanien eller Grekland skall ta emot mer folk än oss de håller ju knappt näsan över vatten ytan.

När dessa stackars människor väl kommer så måste alla kommuner ta emot dem. Det är inte okej att de med flest moderater slinker undan.
Det finns trots allt en gräns för vad en kommun kan ta emot och integrera.
För kan vi inte integrera skall vi inte ta emot. Att låta invandrare bo på förläggning under fängelselika förhållanden i åratal är inte humant.

Vården och omsorgen är inte till salu säger vänster partiet och där håller jag med till tusen.

Men det finns ett område där ingen säger något vettigt och det är landsbygds politiken.
Här svamlas det om infrastruktur och om fördelning men inte hur, var eller vad.

Vi måste bestämma oss om hela Sverige skall leva eller om bara storstadsregionerna skall finnas kvar. Frågan är då vart alla 9 miljoner människor skall bo? Vad skall vi äta? Vem skall producera det vi äter och var skall det produceras? Hur dyrt kommer det inte att bli att importera all mat när övriga Europa kommer på att vi inte har någon inhemsk produktion av något alls som står på våra bord?

Jag anser att det är vansinne att låta andra länder styra över vad vi äter, vad vi klär oss i och vad vi har i våra hus.

Skeppet har helt klart seglat på grund och nu måste vi bestämma om vi skall överge eller dra loss oss från grundet.

Jag anser att det är dags att tala om maten vi äter. Sanningar måste upp på bordet. En mjölkbonde om dagen lägger ner. Alla tror vi dricker svensk mjölk det gör vi INTE.
Vad är då jordbruket bra för?
Kan vi inte skita i de stinkande bönderna de sprider ju bara ut skit på åkrarna så vanligt folk inte kan vara ute.

Jodå det kan vi.
Låt allihop lägga ner. Gnäller ju ändå bara.
MEN.
Vi har världens strängaste kontroll av vad vi äter och hur djuren har det.
Vill vi låta kött från plågade grisar i Danmark välla in obehindrat?
Vill vi äta Fina skinkor från Italien som simmar i penicillin?
Ja en del vill det men du har i alla fall ett val.
För på köpet får vi multiresistenta bakterier. Bakterier som inte dör av penicillin.

Det kanske inte spelar någon roll för dig, men hur tänker du när det gäller dina barn och barnbarn?
Jordbruket behövs också för att det, om det får expandera, ger arbetstillfällen.

Vi måste också få igång en vettig och allvarlig miljödebatt.
Det talas om höjd bensinskatt. Alltså undrar jag varför jag skall betala dyr bensin när flygbiljetterna är närmast gratis. Varför skall jag betala dyr bensin när formel 1, motor cross, folkrace mfl spyr ut avgaser?
Jag använder min bil för att ta mig från a till b. De kör upp bensin i onödan för att köra runt runt... förbjud det istället eller läggskatt på såna bilar.

Vi måste också förhålla oss och göra något åt att utländska prospekterare äger jorden vi bor på.
Vi i Närke har under vintern/våren kämpat för att inte få en brytning av skiffer från Kvarntorp till Hampetorp. Vem sålde ut vår jord?
Man ville använda en metod där man spränger berggrunden med vatten och sen pumpar in kemikalier som löser upp ämnena så man sen kan pumpa upp dem. Problemet blir när dessa giftiga ämnen når grundvattnet, vilket de ju gör genom den trasiga berggrunden.

Politik handlar inte om hur folk har det i Stockholm, Göteborg, Malmö och Umeå.
Politik handlar om alla oss som bor här och hur vi integrerar med övriga världen.
Vi har kommit dit hän att vi är mer måna om att göra ett gott intryck i Bryssel än att ta hand om oss själva, vårt eget land.
Man kan säga att politikerna är våra föräldrar.
Hur skulle det se ut om föräldrarna var mer måna om grannens ungar än sina egna?

En annan jätte viktig fråga är inte taket i sjukförsäkringen utan golvet i pensionerna. Fattiga människor med låg lön har inte råd att sätta undan pengar till pension hur skall vi göra med dem?
Fattiga föräldrar har inte råd med barnförsäkringar vad skall vi göra med dem?
Till sist de fattiga. De som enligt somliga inte finns. De som folk anser får skylla sig själva.... 
De finns och de kan inte hjälpa att de är fattiga. Oftast är de sjuka på någe sätt, eller så är de frånskilda. Antalet fattiga barn ökar. Antalet människor också här i Östernärke som är beroende av kyrkan för att kunna lösa ut medicin till sig själva och barnen. Som är beroende av kyrkan för att köpa kläder och leksaker.  Kyrkan som idag hänger på avgrundens rand är betydelsefull för många utan en stabil ekonomi.

Tiggarna. Det är en svår nöt för jag tror det finns tiggare som är här för att det är deras enda chans att försörja sin familj. Sen tror jag det finns tiggare som tigger för att det går att tigga här. Sen finns de dom som tigger fast de inte behöver.

Det sociala skyddsnätet är nedmonterat det måste lagas och återupprättas.
Lika så sjukförsäkringen.



Mina valfrågor.

Miljön.
jordbruket och för all del rennäringen.
Försvaret.
Landsbygden.
Pensionerna
socialförsäkringssystemen.
De fattiga i vårt land som nu kyrkorna tar hand om.
Tiggarna från Rumänien och Bulgarien.


Vård, skola, omsorg det skall aldrig vara en valfråga.
Dessa näringar skall vara statliga och alla skall ha samma vård och omsorg var man än bor i landet.
Jag anser också att buss, tåg och flyg inte skall ägas av privata. Liksom heller inte elnätet eller telenätet.

Gör ett klokt val.
Tänk inte på dig själv, tänk på dina barn och barnbarn.
Vad skall de leva av?











måndag 1 september 2014

Valspurt...





Det pågår en valspurt.
Vänstern vädrar morgon luft.
Sossarna kan inte helt klart uttrycka vad de vill och vem de vill dela makten med efter valnatten.
Moderaterna som kallar sig nya litar jag absolut inte på, har aldrig gjort.
Att lägga sin röst på småpartierna verkar osäkert, eller?
Jag vet inget egentligen om de där små partierna. Förr när jag var ung röstade jag på Centern, gamla bondeförbundet.
Men vart har deras bonn-politik tagit vägen?

Jag röstade långsam avveckling till 2014 när det gällde kärnkraften, det blev som bekant blaha med det.
Igår sa Löfven att vi måste ha denna otäcka energikälla i överskådlig framtid.
SD hatar invandrare. Det gör inte jag, men jag tycker kanske vi kan låta andra EU-Länder ta ett större ansvar. Sverige kan inte vara allas samvete...

Jag är med i vänstern, men känner mig tveksam till delar av deras politik. Jag är mycket tveksam till den splittring som råder i Örebro partiet.
Jag är också mycket tveksam till det bemötande jag fått av högt uppsatta kvinnor inom partiet, dock inte genom trevliga Jessica som varit och är mycket vänlig och som jag känner stor förtroende för.

Sen hittade jag genom NA ett litet parti på väg upp(?) Landsbygdspartiet oberoende.
Jag delar många av deras värderingar och åsikter. De liksom landsfader Göran Persson oroar sig över att vi inte längre har någon stor inhemsk produktion av maten vi äter. Vi importerar allt från kött till mjölk.


Jag gillar det här lilla missnöjes partiet.


Landsbygdspartiet oberoende LPo är ett parti för alla människor som bor och lever sina liv på landsbygden, i jordbruks- och skogsbygd, äldre stationssamhällen, bruksorter, kyrkbyar och andra orter med nära landsbygdsanknytning. Mer än en fjärdedel av rikets medborgare bor på landsbygden. Grunden för Landsbygdspartiets politik är alla människors lika värde och rättigheter.
Landsbygdspartiets idéologi utgår från kärleken till landsbygden samt tron på att landsbygden med tillhörande småbyar, småsamhällen och småstäder som helhet erbjuder en bättre livsmiljö för människor än vad storstäderna gör. Landsbygdspartiet vill därför bidra till ett bättre samhälle genom att ge människor en ökad möjlighet att bo, verka och få sin försörjning i en decentraliserad och landsbygdsnära miljö.
Landsbygdspartiets uppgift är därför att i Riksdagen bevaka och företräda landsbygdens och småorternas intressen i förhållande till storstäder och centraliseringskrafter. På det kommunala planet är partiets uppgift att på samma sätt gentemot centralorterna bevaka och företräda den omgivande landsbygdens och kransorternas intressen./ Från deras hemsida.

http://www.landsbygdspartiet.se/

Det här tycker jag är jätte viktigt.
Alla kan inte bo i storstäder.
Vi kan heller inte avfolka landsbygden.
Vi behöver mjölk och kött produktion.
Vi behöver rennäringen och fårfarmar. Vi behöver viltet.
Om landsbygden dör hur kan vi då leva och vad skall vi leva av?
Vad händer om det mot förmodan blir krig? eller en naturkatastrof likt den när Hekla fick ett utbrott?
Jag tror på en levande landsbygd på öppna landskap, på jordbruksnäringen.


Det kan inte vara så att alla skall flytta dit jobben är, ibland måste jobben komma dit människorna är.

Om landsbygden för skogas kommer många arter försvinna i flora och fauna, det vill inte jag och heller inte Svenska naturskyddsföreningen, som jag för övrigt är medlem i, liksom Östernärkes naturvårdsförening.

Jag vet inte vem som har bästa landsbygdspolitiken, jag vet att vänstern tog upp det starkt i sitt valmanifest, men här på hemma plan har det trillat bort.

Bilderna har jag tagit.
Hemma i min trädgård, på Julita fotade jag Göran.
Djuren är från Kvinnersta landbruksgymnasium.
Och  Odensbackens fotbollsplan bakom skolan i höstskrud.



fredag 22 augusti 2014

Vadstena 2014

I sommar har vi varit vid Vadstena nostalgiafton två gånger.
Vadstena är en av de vackraste platser jag vet.
 Slottet, vattnet och båtarna är det som jag gillar med Vadstena.
men det finns ju bilar också.
Det är min man Kimmen och sonen Erik som fotat.
Man ser lätt vilka bilar som vem fotat, då Kimmen gillar sånt som går fort och är rött och sonen gillar sånt som är äldre...



 
Ja en del äldre bilar kan ju också vara röda...




 

Sen finns det snabba bilar som inte är röda..


Å  gamla bilar som är röda..
 



 En bild säger mer än tusen ord, det här tycker jag ser kul ut.

 Till sist en rosa dröm..

fotat av: Erik

 och Kimmen.





















torsdag 21 augusti 2014

Att vilja gå tillbaka






Alla som känner mig, eller som läst min blogg här eller förr på ÖNB, vet att jag gick Fritidsledarutb på Kjesäters fhsk.

 Vi var på sommarfjäll, vinterfjäll, paddling/vandring och lite små vandringar i när området.
Jag minns hur svårt det var att vänja sig vid trangakök, skavande kängor och kåsor.
Jag minns knappt hur vi gick.
Jag minns bara videt som snodde sig runt benen och vätan som trängde in i mina välsmorda kängor.
Jag minns mygg stora som reaplan och knott så små att man inte såg dem.


Jag avskydde alltihopa.
Avskydde att skita i en grop, att inte kunna tvätta sig på en vecka.

 Jag sålde hela skiten, ryggsäcken, kängorna, allt när kursen var slut.
Aldrig mer.
Men när fan blir gammal blir han religiös.
Så nu sitter jag här i mitt kök och bläddrar i en turistkatalog från Jämtland.
 

Jag längtar till tystnaden i fjällen. Till ljudet av en porlande bäck.
Jag vill se ren igen.

Om jag kunde skulle jag köpa ny utrustning och börja vandra igen.
Jag skulle börja med Helige Olavs pilgrimsled.
Pilgrimsvandring har alltid lockat mig, ända sen jag var ung och tänkte bli nunna.

Men hela livet, en make och två barn kom emellan.

Nu är jag 53 år (snart) handikappad och stel och stum i benen.
Jag är fet och ful och det känns faktiskt som om, livet kan vara slut nu eller redan i morgon.
På sätt och vis levar jag inte, jag överlever bara.

Så i går läste jag jultidningar från början av 2000-talet och dem från ifjol.
Inget har förändrats.
Vi köper mer och mer prylar, gör gamla vackra hem till vita, vit/svarta moderna tids lösa futuristiska hus. Ingenting kan få mig att kalla det ett hem.

 När människan är vilsen, söker hon sig tillbaka till det som faktiskt fungerade.
Att kalla varsam renovering av ett gammalt tidstypiskt hus som fått plast överdragna köksluckor, glasgolv och fondväggar överallt är en ren hädelse. Ordet för det är våldtäkt.
Kanske känner jag mig våldtagen av den tid jag lever i.
Men jag vill tillbaka.
Tillbaka till det som är äkta, genuint, på riktigt.


Jag är trött på nöjesparker, djurparker och köpcentren.
Det bästa i livet är gratis.

Trädgården, vännerna och naturen.

 Tyvärr har trädgårdslivet belagts med måsten.
Läste nyss i den villa tidning som dimper ner gratis i lådan att grannar undrar hur de kan tvinga grannen med många små barn att ställa sin trädgård i samma skick som deras egen.
Så inte ens i vår egen trädgård kan vi få ha det som vi vill.
Trycket från samhället är stort, att vi alla skall se likadana ut ha samma inredning och likartade trädgårdar.

 Jag är ingen dussin människa.
Jag ställer inte in mig i ledet frivilligt.
Jag längtar bort, ut och ifrån.

 Därför sitter jag här i mitt kök med en turistkatalog över Jämtland.
Plötsligt är bara det roliga med att paddla Dalälven kvar i huvudet.

Jag minns med glädje vandringen i Nasafjällen, men med fasa museet med de döda samerna i glasmontrar.  Jag minns dofterna av väta och myr, jag minns fjällämmel i stora horder med värme. Något jag skulle vilja visa mina barn. Jag minns snö på Åreskutan när jag var barn.

 Jag längtar ut dit där ögat möter horisontens linje.
Det gör den aldrig här. Att se hav möta himmel eller fjäll möta skyn om kvällen.
Jag längtar efter att se riktiga saker, saker människor haft och använt i generationer, jag är trött på plast i bjärta färger.

 Livet går vidare.
Många tror att livet går som på räls, rakt fram och sen tar det slut.
Så är inte fallet. Livet går i cirkel, endera dagen har du kommit dit där du började.
Lite klokare, lite nått annat, men du står där igen vid cirkelns början och slut, och skall ut på ett nytt varv. Välj annorlunda denna gång.

 Välj det äkta.
För snart är det genuina borta och kallas varsamt förbättrat till något sämre.


Bilderna.
Skogsbilderna är från skogarna runt Brevens.
Bilden på hjortarna som springer är tagen på gärdet innan Rödasand.
Fjärilen är en amiral på vårt plommonträd, som nu mera är nedsågat.
Mig i nunnedok är från Vadstena där man kunde prova nunnekläder och andra kläder från den tiden runt 1500-talet.
De stickade vantarna är från Lettland och fanns till försäljning på vägkyrkan 2012.
Bilden på bäcken och de andra två med vy är från vår resa till Sälen 2012.
jag och Erik har fotat.
 

 

 

 

lördag 16 augusti 2014

Vad är Kärlek?




Dottern frågade mig här om dagen, "Hur vet man när man är kär?".
Ja sanningen är väl den att man inte alltid vet.
När man tänker på den personen hela tiden...
När man vill leva tillsammans...
Men egentligen vet jag inte.

Men jag vet när jag blev huvudlöst förälskad sist.
Först förstod jag det inte alls.
Det blev uppenbart på ica, den gången, för så många år sedan.

Jag var på väg ut, då kom den här mannen in genom dörren.
Jag hälsade eftersom jag kände honom.
Han hälsade lite förstrött på mig också, sen stannade han och sa något.
Jag minns absolut inte vad.
Allt försvann.
Ljudet i affären tonade bort, jag såg inget mer än ett par gröna ögon.
Allt var borta, människorna varorna, allt.

När jag sen gick vidare var det enda jag mindes av den dagen ett par gröna ögon, en brun jacka, en doft och ja han.
Jag blev chockad.

Jag förstod inte alls vad som hänt, eller ens varför.
Hur förklarar man det för en tonåring?
Att jag kunde följt den här okände mannen till världens ände i en Fiat Punto, utan pengar, utan prylar, bara för att han bett mig. Men det gjorde han naturligtvis inte, han hade ingen aning om vad jag genom led.

Jag träffade honom några gånger till den hösten och någonstans djup i mitt hjärta har jag bevarat allt han någonsin sagt när jag varit närvarande.

Nej jag berättade aldrig vad jag kände och han såg mig mer som bekant.
Varför skulle någon vilja ha en fet ful gammal halt kärring?

Men sånt är livet man möts och skiljs och livet går vidare.
Men kanske är man lite förändrad efter ett sånt möte.

Mycket har hänt sen dess, livet har farit ganska illa fram med mig.
Mitt hjärta är sönder trampat och jag är inte alls säker på att jag någonsin mer kan älska någon.
Jag bär på en sorg, en förtvivlan utan gräns.
Att veta att man aldrig duger, vad man än gör.

Och om han kommer då?
Ja då går jag.
Inget är värt att försakas för den man är älskad av.

Det var längesen någon älskade mig för den jag är.
(Snarare har människor sett mig som något man kan trampa runt på.)
Om någon alls gjort det?
Vem vet?



Ingen vet vart livets stig tar vägen.. den som vandrar ensam vandrar ändå i gott sällskap med sina minnen.

Ha en trevlig helg å snart är hösten här...
Den höst den starke kallar vår.
För mig är hösten vad sommaren är för andra.