Vad är Kärlek?

Dottern frågade mig här om dagen, "Hur vet man när man är kär?".
Ja sanningen är väl den att man inte alltid vet.
När man tänker på den personen hela tiden...
När man vill leva tillsammans...
Men egentligen vet jag inte.

Men jag vet när jag blev huvudlöst förälskad sist.
Först förstod jag det inte alls.
Det blev uppenbart på ica, den gången, för så många år sedan.

Jag var på väg ut, då kom den här mannen in genom dörren.
Jag hälsade eftersom jag kände honom.
Han hälsade lite förstrött på mig också, sen stannade han och sa något.
Jag minns absolut inte vad.
Allt försvann.
Ljudet i affären tonade bort, jag såg inget mer än ett par gröna ögon.
Allt var borta, människorna varorna, allt.

När jag sen gick vidare var det enda jag mindes av den dagen ett par gröna ögon, en brun jacka, en doft och ja han.
Jag blev chockad.

Jag förstod inte alls vad som hänt, eller ens varför.
Hur förklarar man det för en tonåring?
Att jag kunde följt den här okände mannen till världens ände i en Fiat Punto, utan pengar, utan prylar, bara för att han bett mig. Men det gjorde han naturligtvis inte, han hade ingen aning om vad jag genom led.

Jag träffade honom några gånger till den hösten och någonstans djup i mitt hjärta har jag bevarat allt han någonsin sagt när jag varit närvarande.

Nej jag berättade aldrig vad jag kände och han såg mig mer som bekant.
Varför skulle någon vilja ha en fet ful gammal halt kärring?

Men sånt är livet man möts och skiljs och livet går vidare.
Men kanske är man lite förändrad efter ett sånt möte.

Mycket har hänt sen dess, livet har farit ganska illa fram med mig.
Mitt hjärta är sönder trampat och jag är inte alls säker på att jag någonsin mer kan älska någon.
Jag bär på en sorg, en förtvivlan utan gräns.
Att veta att man aldrig duger, vad man än gör.

Och om han kommer då?
Ja då går jag.
Inget är värt att försakas för den man är älskad av.

Det var längesen någon älskade mig för den jag är.
(Snarare har människor sett mig som något man kan trampa runt på.)
Om någon alls gjort det?
Vem vet?

Ingen vet vart livets stig tar vägen.. den som vandrar ensam vandrar ändå i gott sällskap med sina minnen.

Ha en trevlig helg å snart är hösten här...
Den höst den starke kallar vår.
För mig är hösten vad sommaren är för andra.