Modebilder förr och nu.

På 80-talet när jag var ung, såg modebilder och ikoner annorlunda ut.
Jag förstår att tiden måste ha sin gång, men varför måste bilder bli så konstnärliga att de är obegripliga?

Jag har en klippbok med bilder från då, de flesta är tagna ur Damernas värld , Elle och Femina.

Jag tänker dela med mig av bilder från då men också från de senaste numren av ovan nämnda tidningar.

Vi börjar i min klippbok.

Det här var ett helt modereportage om folklore, jag älskar folklore i den nordiska stilen. Titta på bilden, vad ser du?
För mig är bilden tydlig, kjolen är i centrum och tröjan, hatten är en kul detalj.
Modellen ler in i kameran och allt andas trevnad och jag vill ha hela kittet.

Lammullen blev modern, på den här tiden kunde man se i modetidningarna vad som var inne och sen köpa billiga kopior på Ellos, det gjorde jag. Jag köpte faktiskt cardiganen, stickade tights och en jumper men i blått.
Bilden andas lugn och ro, jag tog till mig den med en gång.

Här är en bild från tidningen Damernas värld nr 6 2014. sid 147 fotograf Fredrik Wannerstedt. Jag gillar den här bilden, den är också fullt förståelig, man ser vad som är till salu, så att säga.

samma tidning som ovan men sidan139 foto Oscar Falk.
Det speglar sig lite när jag fotar, men det går att se vad som skall visas, modellen ser normal ut och jag kan identifiera mig med hela modereportaget. Vissa kläder väcker ha-känsla.

Bilden från Femina nr 6 2014 sid 53. Foto Helené Linsjö.
Hela reportaget är fantastiskt finstämt och man ser trevliga bilder och vackra kläder som framhävs på bästa sätt.
De här tre bilderna är likvärdiga med det jag minns från 80-talet. glada, nöjda modeller eller i vart fall neutrala. Kläderna är i centrum, vilket de ju också bör vara.

 DV samma nr som ovan sid 125 fotograf Dennis Stenild.
Vad är det som skall säljas här? En resa med minibuss? Modellen ser dryg ut och bilden är rörig.

samma tidning DV sid 113 foto Rickhard Aronsson/Agneta Bauer.
Jag ser inte vad som är till salu, jag tycker bilden är ett brunt sammelsurium.
Modellen ser dryg ut och tittar inte in i kameran vilket ger ett opålitligt intryck. Hela reportaget är en katastrof i mina ögon.
Första tanken är vad har hon snott som hon har i väskan?

Fler katastrofer.

 Bilden är från Elle samma nr som tidigare nämnts, sid 137 foto Arthur Elgort. Jag förstår att reportaget skall verka kul och syfta på Spindelmannen eller nått. men det  blir mer begripligt som serie än som mode reportage.
Man ser inte kläderna ordentligt, Modellen ser dryg ut.
Längre fram i samma nummer blir det bara värre.

Bilderna över är från Elle. samma nummer som tidigare, sid139 och 142.

Foto Boe Marion. Trumpen modell, konstiga bilder, fel bakgrund.

Bilderna är så konstnärliga att  kläderna försvinner. Vad skall jag förmodas lockas till köp av?

 

Så långt mode reportage.

Nu några reklam bilder.

 Bilden från Elle. nr 6 sid 49. Varför skall jag köpa något som en så sur och dryg modell gör reklam för?
Vad har människan på sig?

Nästa bild är från  Femina nr 6 sid 46 reklam för Smarteyes.
Ja man missar ju inte glasögonen, men varför putar modellen med läpparna? Hon ser ut som en utarbetad 45 åring som döljer påsarna under ögonen med solglasen. Det här är inget jag identifierar mig med. Så några glasögon därifrån blir det inte tal om.

Frågan är, varför kan inte modellerna ha ett tillgängligt uttryck i ansiktet?
Varför försvinner kläderna på bilderna till förmån för det konstnärliga, men det är väl ändå kläderna man förmodas sälja in?

Varför ser modeller i reklamen så dryga och sura ut, vem appellerar det till?
I bland säger man att modet speglar samtiden.
Så en sammanfattning av samtiden är att vi nu mera är dryga  lite korkade och vi ser ner på andra. Ja det kanske är resultatet av jag- samhället vi började skapa på 80-talet.
Jag minns ord som förverkliga mig själv, vilket i praktiken betydde jag skiter i min man, mina barn och mina gamla föräldrar för att göra karriär eller det jag själv vill. Om det inte passar kan man ju alltid ta ut skilsmässa från rubbet.
Jag istället för ett vi. Så modellerna speglar kanske oss.
Om vi då börjar med att göra vackra bilder igen, bilder i harmoni blir vi då mer mänskliga?

Lindesbergs Handelsträdgård.

I dag är det Eriks namnsdag, vi firar inte det så hårt i vår familj, men han önskade sig en resa till Lindes Handelsträdgård.
Vi fick åka en omväg för det hade skett en trafikolycka på vägen dit.

 

Vi började med att utforska barrväxtavdelningen, fanns mycket fint att titta på. Många sorter jag aldrig hört talas om. Vi skippade rosorna för de blommade inte.

Vi fortsatte till Busk avdelningen

 både bärbuskar och blomsterbuskar fanns i riklig mängd.
Själv köpte jag en kameliaschersmin och fick en blodfläder i tidig morsdag present av min familj.

Vi vandrade runt lite och tittade bla på minigrisar, getter och klappade gulliga kaniner.
Så började magen kurra och vi gick till caféet för en liten lunch bestående av pannkakor med sylt och grädde.

Alla njöt av sina pannkakor...

 

vi fortsatte sen till plantmarknaden där det fanns blommor både högt och lågt.

Hanna fotade så mobilen glödde..

Erik som gillar björkar, och de är verkligen vackra visade mig både finskrödbladig och gyllen gul björk samt den flikiga Ornäsbjörken.


Innan vi åkte hem gick vi igenom ladan med allt plutter.

 

 

På det hela taget hade vi en fantastisk dag, och jag måste säga att plantskolan inte alls är dyr vi fick våra buskar ungefär 200 kr billigare än i stans plantbutiker.

 

Nu återstår bara jobbet att hitta en plats åt buskarna och sen gräva ner dem i trädgården.

 

Men det fanns så mycket jag skulle vilja ha, att vi snart kommer att åka tillbaka.

 



Otrygghet.

Oxhagens invånare känner sig otrygga. I Brickebacken har de börjat med nattvandring. Varberga är inte heller tryggt.
Stan är otrygg..

jag önskar jag kunde säga att vi inte har det problemet på landsbygden, men det har vi.
Inte så att drogberoende ungdomar överfaller joggare eller andra invånare.
Men här består otryggheten i att ungdomar kör bil på cykelbanor och det går både på tvären och rätt fort i rondellen.

Sista veckan har det dock blivit mycket lugnare, dels för att polisen nu är här nästan varje kväll, dels för att föräldrar till dessa busungar faktiskt bestämt sig för att kolla vad avkomman gör.

Nu var det tyvärr en händelse som ledde till det, ett hot mot ungdomarna av någon/några som tröttnat på att aldrig få sova.

Men i ljuset av Oxhagens problem är ändå våra små.
Inflyttning till stan är rekord stor, Örebro ökar mest i landet när det gäller inflyttning.

Jag förstår det, för landsbygden har på någe konstigt sätt glömts bort.
Vi fick ut ett valprogram från sossarna som räknade upp flera saker man ville göra i St Mellösa, men inte en enda sak i övriga ÖN.
Vänsterns valprogram är digert men inget om landsbygden, trots att partiledningen driver den frågan starkt.

Övriga partier har jag inte kollat.
Märkligt att här ute driver varken kommunen eller nämnden några frågor istället har man överlåtit det åt en intresseförening, samverkarna.
Samverkarna är en förening för ÖN företagare och föreningar.
Men vi andra då?

Om landsbygden skall fortleva måste den få en del av resurs kakan.
Vi kan inte leva i tomma intet. Vi behöver service, affär, post, bank, kommunkontor, vårdcentral, bibliotek mm.

Det måste också finnas kommunikationer, helst också mellan byarna.
Om stan är otrygg, så är landsbygden ett alternativ.
Vi har värme här och vi håller ett öga på varann på gott och ont.

Men för att folk skall få veta, så måste någon tala om att vi finns.
Det måste också klart framgå att vi har en framtid, att vi inte är på fallrepet.

Kort och gott så måste Örebro kommuns glesbygd marknadsföras.
Vi måste satsa på den.
Vi är ett gott alternativ för barnfamiljer.

Omgivningarna är mycket vackra..

Bygg därför inte privata miljonvillor runt Hjälmarens stränder, bygg hyreshus med båtplats och lekplats. Nära skog och natur.

Naturen är inget någon skall kunna köpa sig ensamrätt till, den är allas vår rätt, allemansrätten ni vet...

Låt kor få beta, låt barn få leka, låt vår landsbygd leva, satsa på den!

 

 

Foton Erik Johansson.
bild 1 tagen från svampen.
bild 2 rondellen i Odensbacken.
bild 3 gamla pizzan Odensbacken.
bild 4 fd banken
bild 5 ica Odenhallen
bild 6-9 Tunäs
bild 10-12 Brevens

Min trädgård i dag.

Det har hänt en del på Huginvägen 17.
Erik och jag har med pappa Kims hjälp grävt upp de två stubbarna efter tujan och tallen på framsidan.

Sonen sliter hårt med sista stubben.

 

Nu är stubben fraktad till tippen och på stället står nu en Finsk rödbjörk.

Björken är köpt i Adolfsbergs handelsträdgård, som jag varmt rekommenderar.
Jag har på baksidan satt en fläder en vanlig.

Inte mycket för Guds ansikte idag, men nu har den rotat sig och växer.
Köksträdgården eller vad man nu skall kalla den är också på gång.

I pallkragarna är det nu mera potatis, morötter, kålrötter, blåbär, och sommar blommor. Oj jag glömde sallaten.

Men min trädgård är så mycket mer än buskar och odlingar, här är ett himmelrike av färg och fägring.

 Allt vackert behöver inte vara en blomma.

Ha en skön vår

och du är alltid välkommen in på en titt

i

mitt paradis.

//Anita



skolan krossar drömmar

Krossade drömmar.

 Vi har idag en skola som är en gigantisk utslagningsmaskin.

Den talar tidigt om för barn att de inte duger.
Vi har gjort om hela skolan för att komma bort från dåliga resultat, men istället blir det allt värre.
Varför?

Därför att allt har blivit resultat inriktat, man har helt enkelt glömt individen.
Skolan har lämnat de medelmåttiga eleverna bakom sig och satsat allt på dem som redan kan.
Det blir ju billigare så, för skolan, men för samhället en ren förlust.
Dessutom flyttar man bara problemet ett steg upp till gymnasiet.

 I min dotters klass har 6 elever slutat sen terminsstart, augusti förra året, det motsvarar ungefär 360 000 kr i skolpeng. Å det är bara i en klass!
Hur kan det bli så?

Jo för det första så kommer många elever inte in på de utbildningar de vill gå, de får helt enkelt börja där betygen räcker. Läs det en gång till och fundera en stund på alla krossade drömmar, på all förtvivlan och all skam det med för!!!!

 För det andra beror det på att skolorna inte ger syokonsulenterna något utrymme eller någon status. Det är en yrkes grupp som ses som något nödvändigt ont och som  man inte vet vad man skall ha till.

För det tredje så har alla gymnasieskolor öppet hus en dag varje år på samma dag!!! Vem har tänkt till där??? Troligen ingen!

För det fjärde så är det på tok för lite studiebesök, prao mm i högstadiet.
Ingen vet egentligen vad man väljer.

Informationen är minst sagt bristfällig.
Man lägger mer vikt vid hur bra dator eleven får om den söker till just den här utbildningen. Presentationen av de olika valmöjligheterna är under all kritik.

 Så först förstår man att man är värdelös i skolan, sen inser man att man är så värdelös att man inte ens får komma in på den utbildning man drömt om.

Kvinnersta har låg antagnings poäng så där hamnar alla som inte kom in någon annanstans.
Det är förbanne mig inte rättvist varken mot eleverna eller skolan.

 

Sen kan det bli så att man kommer in på sin dröm utbildning till exempel frisör.
Men när man gått sina 3 år så måste man ha en lärlingsplats och det får bara kurs ettorna.
Dvs. de som redan kan allt, de som fortfarande behöver lära sig vissa saker ( vilket väl de flesta måste) så är det kört. Ingen talar om att bara 2-3 i varje klass eller 5 i varje årskurs får praktik och tillslut är färdiga frisörer. De andra kommer aldrig att bli något alls. 3 år i skolan på en praktisk linje utan att bli något alls.

Hur vore det om man fick mer hjälp?

Om någon sa efter 2 terminer sorry detta kommer inte att gå för merparten av er?

 Jag förstår inte hur vi kan hålla på med detta.

Hur skolan kan sålla bort elever.
För det är inte den elev som har bäst betyg som automatiskt blir den bäste i sitt yrke.
Det är faktiskt den som brinner för det han gör.
Om en ungdom som brinner för historia och vill bli lärare, varför skall man tvinga den begåvningen att gå och bli bonne?
Var någonstans på vägen blev det så fel, för vi har brist på lärare i vårt land.
Var det matten som blev fel, som så många gånger?
Varför måste man ha matte om man vill undervisa i historia?

 Killen som ville bli snickare kom inte in, hans dröm var att göra möbler, han hamna på bonneriet.

Så många krossade drömmar, så mycket förtvivlan.
Om man lät alla elever komma in på sitt förstahands val och sen såg till att de fick all hjälp de behöver om det så tar 4.5 år, då har vi kommit en bit på vägen.

Det är bättre människor får göra det dom vill och är bra på, än tvingas harva på en skola där det är helt fel.

Det gör ont i själen och det knäcker människor för all framtid.
Jag hoppas någon mer ser det jag ser, så vi får en förändring.

 

 

 

 

Jesu kär gå ej förbi mig...

Jag lyssnar gärna på musik från spotify.
Igår hittade jag hela min barndom där.
När jag var liten, umgicks mina föräldrar med min mors faster, Sylva.
Sylva var aktiv frälsnings soldat med en cittra i handen.
Hon spelade helt underbart trots att hon minst alla fingrar utom tummen på ena handen.

Hemma hos oss samlades Sylva och Kalle Wiblom.
Min mamma älskade att sjunga med dem.

Vi åkte  på väckelsemöten i Borensberg på somrarna.
Vi besökte pingstkyrkan i Kumla och Vingåker.
Vi var också till frälsis i Motala.

Pappa köpte mängder med religiös musik i musikaffären i Kumla, som då låg vid vattentornet.

Det började med Nils-Börje Gårdh, Donald Bergegård, Els-Marie och Åke.
Fortsatte med Max och Gunnar, Curt och Roland, Artur Eriksson.
För att nämna några.
Vi lyssnade även på Calle Öst, Anders Eriksson, Bröderna Samuelsson, Margit Svensson, Pelle Karlsson mfl.

Själv åkte jag ofta med Magda Jansson till olika kyrkor och tält i Östernärke på möten.
Det var lite av ett äventyr.
Den här perioden var min morbror Rounald kristen och umgicks mycket med Anders Rubnert och hans vackra fru Juron. Anders var en hejare på dragspel.

Så min uppväxt var fylld av musik.
Den har följt mig hela livet.

Allt eftersom åren gick blev det Wanda Jackson, Elvis, och Jim Reevs.

Hemma blev det allt fler skivor och kassettband.
I dag har jag ärvt den här skatten.
Jag delade med mig av cd skivorna till Askernäs hemmet för jag insåg att jag inte skulle lyssna på allt.
Några skivor har jag sparat.

Minnen i ord..

han sa kom till mig och lämna din börda, jag vill dig leda och hjälpa var dag, jag hörde tydligt hans maning till mig, jag bad herre kär om du bryr dig om mig vill jag tillhöra dig....

Jag kom till hans lustgård allen, medan daggen låg kvar på var blomma, och jag hör hans röst i mitt eget bröst då han säger att jag är hans...

Han är herre Jesus är herre allsmäktig fader och gud...

vi skall fara bortom månen vi skall fara bortom mars, vi skall fara bortom vinter gatans stjärnor där med hast...

det skall komma en dag då all smärta skall bli glömd inga mörkaskyar mer inga tårar där vi ser...

Oh var är mitt barn i kväll, mitt barn kom igen ty jag älskar dig än oh var är mitt barn i kväll...

när du går över floden går du ensam..

Allt detta och himlen där till fick jag med mig på min resa ut i livet.
kanske var det inte så roligt, men det var en av de finaste gåvor man kunde få.
En trygg uppväxt.
En uppväxt utan sprit och bråk.
En uppväxt i sång och kärlek.

Jesu kär gå ej förbi mig, låt mig bönhörd bli, ty löftena kunna ej svika, nej de stå evigt kvar för han har öppnat pärleporten så att jag kan komma in.
en stilla stund med Jesus oh vad den jämnar allt.
På en avlägsen höjd där rosor aldrig dör, de komma från öst och väst att sitta till bords med jesus en gång, ja tänk när släkt och vänner alla mötas där men när du går över floden går du ensam.....