Lindesbergs Handelsträdgård.

I dag är det Eriks namnsdag, vi firar inte det så hårt i vår familj, men han önskade sig en resa till Lindes Handelsträdgård.
Vi fick åka en omväg för det hade skett en trafikolycka på vägen dit.

 

Vi började med att utforska barrväxtavdelningen, fanns mycket fint att titta på. Många sorter jag aldrig hört talas om. Vi skippade rosorna för de blommade inte.

Vi fortsatte till Busk avdelningen

 både bärbuskar och blomsterbuskar fanns i riklig mängd.
Själv köpte jag en kameliaschersmin och fick en blodfläder i tidig morsdag present av min familj.

Vi vandrade runt lite och tittade bla på minigrisar, getter och klappade gulliga kaniner.
Så började magen kurra och vi gick till caféet för en liten lunch bestående av pannkakor med sylt och grädde.

Alla njöt av sina pannkakor...

 

vi fortsatte sen till plantmarknaden där det fanns blommor både högt och lågt.

Hanna fotade så mobilen glödde..

Erik som gillar björkar, och de är verkligen vackra visade mig både finskrödbladig och gyllen gul björk samt den flikiga Ornäsbjörken.


Innan vi åkte hem gick vi igenom ladan med allt plutter.

 

 

På det hela taget hade vi en fantastisk dag, och jag måste säga att plantskolan inte alls är dyr vi fick våra buskar ungefär 200 kr billigare än i stans plantbutiker.

 

Nu återstår bara jobbet att hitta en plats åt buskarna och sen gräva ner dem i trädgården.

 

Men det fanns så mycket jag skulle vilja ha, att vi snart kommer att åka tillbaka.

 



Otrygghet.

Oxhagens invånare känner sig otrygga. I Brickebacken har de börjat med nattvandring. Varberga är inte heller tryggt.
Stan är otrygg..

jag önskar jag kunde säga att vi inte har det problemet på landsbygden, men det har vi.
Inte så att drogberoende ungdomar överfaller joggare eller andra invånare.
Men här består otryggheten i att ungdomar kör bil på cykelbanor och det går både på tvären och rätt fort i rondellen.

Sista veckan har det dock blivit mycket lugnare, dels för att polisen nu är här nästan varje kväll, dels för att föräldrar till dessa busungar faktiskt bestämt sig för att kolla vad avkomman gör.

Nu var det tyvärr en händelse som ledde till det, ett hot mot ungdomarna av någon/några som tröttnat på att aldrig få sova.

Men i ljuset av Oxhagens problem är ändå våra små.
Inflyttning till stan är rekord stor, Örebro ökar mest i landet när det gäller inflyttning.

Jag förstår det, för landsbygden har på någe konstigt sätt glömts bort.
Vi fick ut ett valprogram från sossarna som räknade upp flera saker man ville göra i St Mellösa, men inte en enda sak i övriga ÖN.
Vänsterns valprogram är digert men inget om landsbygden, trots att partiledningen driver den frågan starkt.

Övriga partier har jag inte kollat.
Märkligt att här ute driver varken kommunen eller nämnden några frågor istället har man överlåtit det åt en intresseförening, samverkarna.
Samverkarna är en förening för ÖN företagare och föreningar.
Men vi andra då?

Om landsbygden skall fortleva måste den få en del av resurs kakan.
Vi kan inte leva i tomma intet. Vi behöver service, affär, post, bank, kommunkontor, vårdcentral, bibliotek mm.

Det måste också finnas kommunikationer, helst också mellan byarna.
Om stan är otrygg, så är landsbygden ett alternativ.
Vi har värme här och vi håller ett öga på varann på gott och ont.

Men för att folk skall få veta, så måste någon tala om att vi finns.
Det måste också klart framgå att vi har en framtid, att vi inte är på fallrepet.

Kort och gott så måste Örebro kommuns glesbygd marknadsföras.
Vi måste satsa på den.
Vi är ett gott alternativ för barnfamiljer.

Omgivningarna är mycket vackra..

Bygg därför inte privata miljonvillor runt Hjälmarens stränder, bygg hyreshus med båtplats och lekplats. Nära skog och natur.

Naturen är inget någon skall kunna köpa sig ensamrätt till, den är allas vår rätt, allemansrätten ni vet...

Låt kor få beta, låt barn få leka, låt vår landsbygd leva, satsa på den!

 

 

Foton Erik Johansson.
bild 1 tagen från svampen.
bild 2 rondellen i Odensbacken.
bild 3 gamla pizzan Odensbacken.
bild 4 fd banken
bild 5 ica Odenhallen
bild 6-9 Tunäs
bild 10-12 Brevens

Min trädgård i dag.

Det har hänt en del på Huginvägen 17.
Erik och jag har med pappa Kims hjälp grävt upp de två stubbarna efter tujan och tallen på framsidan.

Sonen sliter hårt med sista stubben.

 

Nu är stubben fraktad till tippen och på stället står nu en Finsk rödbjörk.

Björken är köpt i Adolfsbergs handelsträdgård, som jag varmt rekommenderar.
Jag har på baksidan satt en fläder en vanlig.

Inte mycket för Guds ansikte idag, men nu har den rotat sig och växer.
Köksträdgården eller vad man nu skall kalla den är också på gång.

I pallkragarna är det nu mera potatis, morötter, kålrötter, blåbär, och sommar blommor. Oj jag glömde sallaten.

Men min trädgård är så mycket mer än buskar och odlingar, här är ett himmelrike av färg och fägring.

 Allt vackert behöver inte vara en blomma.

Ha en skön vår

och du är alltid välkommen in på en titt

i

mitt paradis.

//Anita



skolan krossar drömmar

Krossade drömmar.

 Vi har idag en skola som är en gigantisk utslagningsmaskin.

Den talar tidigt om för barn att de inte duger.
Vi har gjort om hela skolan för att komma bort från dåliga resultat, men istället blir det allt värre.
Varför?

Därför att allt har blivit resultat inriktat, man har helt enkelt glömt individen.
Skolan har lämnat de medelmåttiga eleverna bakom sig och satsat allt på dem som redan kan.
Det blir ju billigare så, för skolan, men för samhället en ren förlust.
Dessutom flyttar man bara problemet ett steg upp till gymnasiet.

 I min dotters klass har 6 elever slutat sen terminsstart, augusti förra året, det motsvarar ungefär 360 000 kr i skolpeng. Å det är bara i en klass!
Hur kan det bli så?

Jo för det första så kommer många elever inte in på de utbildningar de vill gå, de får helt enkelt börja där betygen räcker. Läs det en gång till och fundera en stund på alla krossade drömmar, på all förtvivlan och all skam det med för!!!!

 För det andra beror det på att skolorna inte ger syokonsulenterna något utrymme eller någon status. Det är en yrkes grupp som ses som något nödvändigt ont och som  man inte vet vad man skall ha till.

För det tredje så har alla gymnasieskolor öppet hus en dag varje år på samma dag!!! Vem har tänkt till där??? Troligen ingen!

För det fjärde så är det på tok för lite studiebesök, prao mm i högstadiet.
Ingen vet egentligen vad man väljer.

Informationen är minst sagt bristfällig.
Man lägger mer vikt vid hur bra dator eleven får om den söker till just den här utbildningen. Presentationen av de olika valmöjligheterna är under all kritik.

 Så först förstår man att man är värdelös i skolan, sen inser man att man är så värdelös att man inte ens får komma in på den utbildning man drömt om.

Kvinnersta har låg antagnings poäng så där hamnar alla som inte kom in någon annanstans.
Det är förbanne mig inte rättvist varken mot eleverna eller skolan.

 

Sen kan det bli så att man kommer in på sin dröm utbildning till exempel frisör.
Men när man gått sina 3 år så måste man ha en lärlingsplats och det får bara kurs ettorna.
Dvs. de som redan kan allt, de som fortfarande behöver lära sig vissa saker ( vilket väl de flesta måste) så är det kört. Ingen talar om att bara 2-3 i varje klass eller 5 i varje årskurs får praktik och tillslut är färdiga frisörer. De andra kommer aldrig att bli något alls. 3 år i skolan på en praktisk linje utan att bli något alls.

Hur vore det om man fick mer hjälp?

Om någon sa efter 2 terminer sorry detta kommer inte att gå för merparten av er?

 Jag förstår inte hur vi kan hålla på med detta.

Hur skolan kan sålla bort elever.
För det är inte den elev som har bäst betyg som automatiskt blir den bäste i sitt yrke.
Det är faktiskt den som brinner för det han gör.
Om en ungdom som brinner för historia och vill bli lärare, varför skall man tvinga den begåvningen att gå och bli bonne?
Var någonstans på vägen blev det så fel, för vi har brist på lärare i vårt land.
Var det matten som blev fel, som så många gånger?
Varför måste man ha matte om man vill undervisa i historia?

 Killen som ville bli snickare kom inte in, hans dröm var att göra möbler, han hamna på bonneriet.

Så många krossade drömmar, så mycket förtvivlan.
Om man lät alla elever komma in på sitt förstahands val och sen såg till att de fick all hjälp de behöver om det så tar 4.5 år, då har vi kommit en bit på vägen.

Det är bättre människor får göra det dom vill och är bra på, än tvingas harva på en skola där det är helt fel.

Det gör ont i själen och det knäcker människor för all framtid.
Jag hoppas någon mer ser det jag ser, så vi får en förändring.

 

 

 

 

Jesu kär gå ej förbi mig...

Jag lyssnar gärna på musik från spotify.
Igår hittade jag hela min barndom där.
När jag var liten, umgicks mina föräldrar med min mors faster, Sylva.
Sylva var aktiv frälsnings soldat med en cittra i handen.
Hon spelade helt underbart trots att hon minst alla fingrar utom tummen på ena handen.

Hemma hos oss samlades Sylva och Kalle Wiblom.
Min mamma älskade att sjunga med dem.

Vi åkte  på väckelsemöten i Borensberg på somrarna.
Vi besökte pingstkyrkan i Kumla och Vingåker.
Vi var också till frälsis i Motala.

Pappa köpte mängder med religiös musik i musikaffären i Kumla, som då låg vid vattentornet.

Det började med Nils-Börje Gårdh, Donald Bergegård, Els-Marie och Åke.
Fortsatte med Max och Gunnar, Curt och Roland, Artur Eriksson.
För att nämna några.
Vi lyssnade även på Calle Öst, Anders Eriksson, Bröderna Samuelsson, Margit Svensson, Pelle Karlsson mfl.

Själv åkte jag ofta med Magda Jansson till olika kyrkor och tält i Östernärke på möten.
Det var lite av ett äventyr.
Den här perioden var min morbror Rounald kristen och umgicks mycket med Anders Rubnert och hans vackra fru Juron. Anders var en hejare på dragspel.

Så min uppväxt var fylld av musik.
Den har följt mig hela livet.

Allt eftersom åren gick blev det Wanda Jackson, Elvis, och Jim Reevs.

Hemma blev det allt fler skivor och kassettband.
I dag har jag ärvt den här skatten.
Jag delade med mig av cd skivorna till Askernäs hemmet för jag insåg att jag inte skulle lyssna på allt.
Några skivor har jag sparat.

Minnen i ord..

han sa kom till mig och lämna din börda, jag vill dig leda och hjälpa var dag, jag hörde tydligt hans maning till mig, jag bad herre kär om du bryr dig om mig vill jag tillhöra dig....

Jag kom till hans lustgård allen, medan daggen låg kvar på var blomma, och jag hör hans röst i mitt eget bröst då han säger att jag är hans...

Han är herre Jesus är herre allsmäktig fader och gud...

vi skall fara bortom månen vi skall fara bortom mars, vi skall fara bortom vinter gatans stjärnor där med hast...

det skall komma en dag då all smärta skall bli glömd inga mörkaskyar mer inga tårar där vi ser...

Oh var är mitt barn i kväll, mitt barn kom igen ty jag älskar dig än oh var är mitt barn i kväll...

när du går över floden går du ensam..

Allt detta och himlen där till fick jag med mig på min resa ut i livet.
kanske var det inte så roligt, men det var en av de finaste gåvor man kunde få.
En trygg uppväxt.
En uppväxt utan sprit och bråk.
En uppväxt i sång och kärlek.

Jesu kär gå ej förbi mig, låt mig bönhörd bli, ty löftena kunna ej svika, nej de stå evigt kvar för han har öppnat pärleporten så att jag kan komma in.
en stilla stund med Jesus oh vad den jämnar allt.
På en avlägsen höjd där rosor aldrig dör, de komma från öst och väst att sitta till bords med jesus en gång, ja tänk när släkt och vänner alla mötas där men när du går över floden går du ensam..... 

Politisk kovändning/lappkast/kaos eller vad du vill

Jag gick med i vänsterpartiet i Örebro, för jag blev rädd för de vinster som dykt upp i vår välfärd. Jag kände att det som jag står för inte längre fanns hos sossarna.
Hela vårt samhälle har sista åren blivit ett egocentrisk samhälle, stå på andra så kommer du längre själv. Jag gillar inte det.

Jag tror på solidaritet, jämställdhet och demokrati.
Jag var på ett fördrag med Jonas Sjöstedt på Karro förra vintern och anmälde mig då.
Det han sa berörde mig djupt.

Sen dess har jag varit på fyra möten med partiet.
Det första var ett vanligt medlemsmöte, mycket folk i en liten lokal. Många ungdomar.
Jag blev vänligt bemött av en äldre kvinna.

Sen blev jag inbjuden till ett val möte där vi skulle välja ledarmöten till kommunfullmäktige.
Det var rena slagfältet.
Borta var den trevliga tonen.
Det stod klart att ungdomsförbundets medlemmar var i krig med partiet i Örebro.
Och felet är inte ensidigt ungdomsförbundets, kanske snarare tvärt om?

När det sen skulle välja folk var det rena kalabaliken.
Man kränkte varann hit och dit. Men vi hade en bra ordföranden som höll ställningarna och vi kom i alla fall halvvägs igenom  kandidat listan.
Knepen från de olika lägren i partiet var många för att stänga vissa nominerade ute.
Mitt under mötet skriker någon att det är ju varannan damernas och så blev resultatet ett annat.
När frontnamnet blev slagen av en kvinna blev det fullständig kaos, då han först vägrade stå kvar på listan.
Hens kollegier i kommunfullmäktige ville då också lämna listan, vilket fick till följd att vi fick ta en paus så de kunde övertalas att sitta kvar.
För att vara ett parti där man förordar gruppen framför individen, var detta ett väldigt själviskt utspel.

Mötet togs upp igen några veckor senare, som tur va hade vi samma ordföranden.
Nu säger någon plötsligt, vi kan ha två listor det tog vi beslut på, på förra medlemsmötet. Full kalabalik igen. För om vi skall ha två listor var av en invandrar lista ( så som jag tolkade det, kan mycket väl va fel fattat) så kunde vi riva upp hela förra mötet. Det tog en timme att komma fram till att vi bara skulle fortsätta.

Senare visade det sig att beslutet om två listor togs under övriga frågor, och det vet ju alla som någon gång suttit i en styrelse att under övriga frågor kan man inte ta beslut.
Man kan däremot ta bestämma om, att ta upp det som en punkt på nästa dagordning och där ta beslut. Om det inte är så att det förändrar stadgarna för då gäller särskilda regler.
Med tanke på att kvinnan finns med i toppen i partiet så kan det inte varit ett okänt faktum för henne.

Man gick från mötet omtumlad och yr i huvudet.
Somliga partikamrater behandlades minst sagt styvmoderligt, för att inte säga kränkande av vissa i sittande styrelse.

Men  det skulle bli värre.
Det kallades till årsmöte och val av ny styrelse.
Jag mfl. hade nominerat många till praktiskt taget alla poster.
Det finns nämligen en spricka till inom vänstern, den går mellan de gamla och de nya.


Mötet började med att ordföranden berättar hur han slängt ut ungvänstern ur partilokalen föregående kväll. Att han måndagen efter detta möte skulle byta lås på partilokalen dörr och låta ungvänstern, (som inte har några pengar) betala kalaset.
Mötet börjar sen med allt det där som ingår i alla årsmöten, verksamhetsberättelse, räkenskaper och verksamhetsplanen. Tack gode gud att många orkat läsa den luntan.
Tack, för en del formuleringar var hårresande. I synnerhet den där det stod att partiet skulle försöka utröna vilka i ungvänstern som gick att lita på. Det blev omformulerat.

När vi kommer till val av ordföranden, finns det två förslag.
Man har på tidigare årsmöte beslutat om delat ordförandeskap, mellan en man och en kvinna.
Alla verkar eniga om kvinnan. Men det finns två läger om vem som skall bli ordföranden, den manlige.  När den nominerade kandidaten vill presentera sig, blir han iväg körd, för se det har vi inte tid med. Detta trots att det i lokalen sitter många nya medlemmar som inte känner en enda av kandidaterna.
Så Jag räcker upp handen för att säga något om den man jag nominerat.
Jag blir fram vinkas av podiet och går fram till micken. Jag börjar med att säga att jag instämmer med föregående talar och blir iväg körd av en kvinna som stod före mig på talarlistan, som ordföranden glömt, antar jag.
Hon är ganska spydig och säger att du får nog ändra inledningen på ditt tal för jag förordar Hans Holberg. Jag ler, för så lätt knäcker man inte mig.

Resultatet blir ganska jämt, Holberg vinner med 3 röster, så nått fick jag väl fram?
Nu är det 8 minuter kvar på mötet. Vi har precis i början av detta möte beslutat att vi skall hålla tiderna. 8 minuter till att välja resten av ledarmötena.
 En kille hoppar fram för att föreslå sina nomineringar men blir tillbaka visad, vi har beslutat om att inga fler får nomineras, dvs inga fler få läggas till på nomineringslistan, men killen vill pläddra för dem han redan har nominerat.
 Om detta är en medveten strategi eller om ordföranden helt tappat greppet om mötet vet jag inte, men killen får sätta sig igen.
Men nu delas det ut en lista där man kan stryka valberedningens förslag och skriva dit egna.
Samtidigt förlängs mötet med 1 timme.
Jag ställer mig upp och ber att vi som har bil skall få 10 min att lägga i mer pengar.
Samma kvinna som kränkt mig innan skriker nu att hur skall hon göra som har barnvakt hon kan minsann inte åka hem och förlänga något. Jag stirrar på henne och sätter mig sen, för vad har jag med det att göra?
Vi får vår paus och min kompis lägger i pengar för ytterligare en timme.

Det sägs nu från podiet att vi måste nominera varannan kvinna, vilket gör förvirringen total.
Min väninna blir nu rasande och vi reser oss och går.
Jag tänker på det kvinnan sagt och funderar på hur hon kan jämföra sina barn med en parkerad bil?
Hur hon kan bli upprörd över att vi inte vill ha 1500 kr i böter pga att kaotiskt vänstermöte.
Jag tänker att som den vänsterkvinna hon är, har hon säkert en släkting som sitter barnvakt, det är väl knappast troligt att det är ett bemanningsföretag, och om det skulle vara det, tar de verkligen 1500 kr för en timme till, då är hon väl ändå i fel parti?

I pausen mellan talar jag med en äldre kvinna, hon tycker de ungdomar som är i lokalen förstör( ungdomarna är mellan 30-40 år, inse åldern på resten)
Jag säger att ungdomarna är vår framtid, och jag tänker på det kränkta och utslängda ungdomsförbundet.
Men se dom ungdomarna är ingen framtid säger damen bestämt. Jag får med håll av en kamrat som säger "Ungdomen ÄR vår framtid, vi dör ju" men se det håller den gamla damen inte med om, kanske tycker hon att vänsterpartiet skall dö med sina medlemmar?
Ja då vet e katten om det finns kvar till nästa val 2018. Det kommer i alla fall glädja moderaterna.

Så här sitter jag, det är torsdag och jag är fortfarande upprörd.
Solidaritet, finns inte.
Jämställdhet, ja när man kommer ihåg det.
Broderskap, definitivt inte!
Demokrati, nej absolut inte!

Jag förväntas alltså rösta på ett parti, där styrelsen slänger ut ungdomarna.
Där visa behandlas som lägre stående varelser.
Där man gör vad som helst för att behålla sin position.
Ett parti där man skriker hånfullheter åt nya medlemmar.
Nej det finns inte på min agenda.

Jag väntar med spänning på fortsättningen av detta möte, då vi ännu inte valt valberedning.
Är det lika illa då...  fast jag kom just på, att jag utsätter mig inte för denna kränkande samling människor mer. och med tanke på att det finns ca 250 medlemmar i vänsterpartiet i Örebro men bara 45 dök upp på mötet , var av de flesta förtroendevalda, så är det fler än jag som dragit den slutsatsen.

Jag tror nämligen på rättvisa, solidaritet, demokrati och broderskap/systerskap.
Vänstern skall ju rymma alla, HBTQ, feminister, invandrare och allt där emellan.
Då måste man ju kunna bemöta dessa.

Däremot önskar jag Jessica all lycka i kommunalvalet, hon är en fin kvinna som fått åka bergochdalbanan på dessa möten.
Hon blev vald till ettan på kommunfullmäktige listan, å skall du rösta på vänstern kryssa henne, med henne kanske vi kan få nya vindar och ett samförstånd i partiet.

Det gamla måste ut för de har splittrat och söndrat.

Å i min läxbok stod det " Enade vi stå, söndrade vi falla"

Ungdomar måste få plats i partiet, de måste få vägledning och känna sig viktiga,
FÖR UNGDOMEN ÄR VIKTIGA.
DE SNAPPAR UPP STRÖMNINGAR VI PENSIONÄRER BARA SER KRUSNINGEN PÅ YTAN AV, I BÄSTA FALL.

De vill forma morgondagen, den har inte vi, vi är döda då, vad finns det då att förändra?
Gårdagen har ju gått och den är jag inte speciellt stolt över.

Jag tänker osökt på sången " De komma från öst och väst"
".. det gamla förgånget är ser allting har blivit nytt, evigt jubel råda skall ty sorg och suck har flytt..."
Vi får hoppas att vänsterpartiets framtid är fritt från sorg och suck, stridigheter och förtal.

X för Jessica!

Hur en liten renovering förstörde allt.

Jag var kanske 8-9 år när jag blev förtjust i en brun kamel på en bonn- auktion i Östernärke.
Jag ropade in den för 20 kr, det var alla pengar jag hade i börsen, så mamma fick betala den uppstoppade ekorren som kostade 10 kr.

Jag älskade min kamel.

När jag flyttade hem ifrån fick den bo kvar hos mor och far.
Tyvärr.
Den stod i fönstret i det vi kallade finrummet.
Det var ett söderfönster och den bruna kamelen blev med tiden allt vitare.

Så började jag på gymnasiet, karro.

På bilden skulle vi måla av ett föremål.
Jag valde min kamel.
Jag skulle också skriva en berättelse om den.
Så jag vände på den och tittade under.
Där stod Dag Stille.

Min pappa som just då samlade på en keramik grotta med till hörande troll, gjorda av just Dag Stille blev eld och lågor, han ringde omedelbart Master Art i Malmö och fick veta att kamelen fanns i hela två exemplar i hela världen.

Den var gjord till hans mor och far föräldrar, påstod gubben i telefonen.
Han bjöd pappa 20 000 kr för kamelen i gips på stående fot.
Nja pappa ville ju inte sälja min kamel.

 Åren gick och kamelen blev allt fular och pappa allt virrigare.

Så när han målade sitt skrivbord i en hemsk brun färg och stolen till blev det färg över.
Han var energisk och mycket blev flammande brunt.
Pappa hade hällt brun färg i vanlig lack och fått en ny nyans, som jag varken har sett förr eller senare.
I bara farten målade han kamelen också, för vid det här laget hade han glömt dess värde.

 När jag sen fick tillbaka min älskade kamel, ville jag veta värdet, som nu efter Dags död 1987, borde vara det dubbla, blev jag chockad.

Värdet på den av gips målade kamelen var endast någon enstaka hundralapp.
Anledningen till det är att den förskräckliga färgen inte går att få bort från gipset utan att utplåna mönstret på kamelen.

Så enkelt kan en renovering bli förödande.

Så här ser den ut den fina men värdelösa kamelen gjord av en Ung Dag Stille. Den var brun från början också, men i en betydligt mörkare nyans.