Oj det visste jag inte.

 

Axeln gör ont, jätte ont. Att knapra lite kortison hjälper, men är inte bra.

Jag vet.

Va till sjukgymnasten i dag. Han tittade på intyget från ÖRC och sa att detta säger ingenting. Jasså?

Nä du har artros i nyckelbens leden, inget att göra åt. Nähä.

Du har möjligen en förstorad axelled. Kanske en svullen slemsäck och åldersförändringar på senorna. Va? nyss hette det att vi är så friska att 50 är det nya 30. Människor i min ålder åker vasaloppet och springer lidingöloppet och spelar paddel. Utan konstiga signaler från en gammal kropp. Varför är då min plötsligt så jäkla mycket äldre? Nej jag tror inte på åldersförändringar då skulle ju alla ha det i min ålder.

Jag blev i alla fall ord

entligt undersökt och tja ja det är en svullen slemsäck också.

Inte mycket att göra åt. Men sa jag, min sjukgymnast på ÖRC rekommenderade en kortison spruta för att häva inflammationen. Ja det kan man ju göra, jag rekommenderar det jag också. Tack!

Georg på ÖRC har förklarat fikonspråket från smärtkliniken. På ena sidan av nacken är nerverna i kläm pga ett diskbråck. på andra sidan är ryggmärgskanalen hop klämd. Det gör att spinalvätskan inte flyter utan problem pga förträngningen, men det finns alltså en liten öppning i alla fall. Dessa problem gör att jag har värk ut i armarna och att jag är ostadig på benen.

Så jag har funderat på vad som händer om det blir stopp i spinalkanalen.

sjukgymnasten idag log glatt och berättade att då dör nerverna.

Hm sa jag, vad händer då.

Då blir du förlamad från nacken och ner.

?????

Åldersförändringar, varför är inte alla över 60 förlamade?

Jaha, frågade också hur det funkar med ärrvävnaden jag har i ryggen. Ja du sa han den slutar aldrig att växa.

Det kommer att bli så en dag att jag kissar och bajsar på mig.

Nähä, det accepterar inte jag.

En gång i tiden sa en läkare till mig att jag aldrig mer kommer kunna gå. Det var 30 år sedan. 

Man måste kämpa och inte svälja alla negativa bilder folk vill ge en.

Ingen vet egentligen. Bara min kropp vet och den är en riktig kämpe.

Det enda jag är ledsen över är den påverkan min utbrändhets diagnos fick. Jag har otroligt kort minne, minns inte namn och blir fort trött. Och jag blir otroligt lätt stressad. Det hjälper inte med återhämtning. Jag är ständigt trött och inte riktigt mitt verkliga jag.

Ja jag är sjuk.

Jag är fortfarande ledsen över att jag inte fick fortsätta jobba. Jag kunde ha jobbat fram till för några år sedan, det hade räddat min pension.

Nu lär jag bli en fattig pensionär.

Ja det vettiga jag fick med mig i dag är att jag har dåliga gener. Att mina förändringar i ryggraden och skelett, leder mm beror på den ärftliga faktorn. Jag hade alltså inte kunnat påverka detta. 

Men om det funnits astma medicin när jag var barn och jag hade kunnat vara ute och leka, då hade diskarna inte blivit så dåliga, för motion och rörelse i unga år skyddar mot skador på ledapparaten. Muskler kan du bygga upp när som helst men inte ben den belastning/ rörelse du utsätts för som barn/ung den stärker skelett och leder. kroppen anpassar sig efter det du gör som ung och det du äter...

Därför var folk friskar förr.

Hur det kommer att bli för denna generationen som suttit framför datorn och spelat hela sin barndom och ungdom, fasar jag för. Jag vet ju hur det kan bli.

Frågan jag tamps med nu är, ska vi flytta till en lägenhet och jag är rädd om mig.

Eller bo kvar, och slita ut mig till allt blir precis så som de sagt till mig.

Jag vet inte.

En del av mig vill flytta och sen leva livet, supa ku**a och åka radiobil. Dvs åka och se världen, gå på puben, köpa snygga kläder och leva loppan.

Den andra delen vill brodera, lyssna på ljudböcker och aldrig mer göra något som kan påskynda försämringen.

Jag vill bo kvar se krokusen blomma och pyssla om min trädgård. Men jag vet också att jag är som sjukast när det är kallt i huset för vi har inte råd att ha värmen på, men mår heller inte bra på sommaren, efter att ha rensat ogräs mm så är jag sängliggande i en vecka.

Tjuriga jag tänker ofta skit samma om jag fortsätter, det gör ju inte mer ont om en timme mot vad det gör nu och i morgon är jag för dålig för att fortsätta.

Där måste jag kanske tänka om..

Hur skulle du tänka?