jag

jag

söndag 26 juli 2020

Förälskelse i en man, i en tid...

Jag har tittat mycket på Agata Christies deckare i sommar.
Jag är helt betagen i Hercule Poirot, hans charm, hans artiga belevade sätt. Jag bara älskar den lilla blomvasen på hans rockuppslag. Jag älskar hans välskräddade kostymer oklanderliga utan en enda rynka. De vackra handskarna,de små trippande fötterna. Vilken tid, då män lyfte på hatten för kvinnor, drog ut stolen och kysste dem på handen. Hela den tiden är underbar, vilka bilar, vilka kläder och vilken inredning.

Folk var belevade och välklädda till och med de lägre klasserna. Jag vet att min mamma som var ung på 40- talet berättade om kläderna, att en kappa fick man spara ett år till. Mamma sydde sina klänningar själv och var ofta lika fin som vilken herrskaps fröken som helst.

Män hade hatt jag minns faktiskt att min far hade kostym och hatt in på 60-talet. Sen vet jag inte vad som hände för plötsligt försvann kavajen och ersattes av tröjor. Finbyxor blev säckiga jeans.

Man kan säga att vi tog ett löst fritidsmode och gjorde det till vardags mode. 

Jag har sett mycket på Miss Marple också. Jag älskar den lilla damen med sin stickning. Så försynt så i vägen överallt. Men jag skulle verkligen vilja vara som hon, se ut som henne. Hanna säger att jag redan ser ut som en mormor utan barnbarn. Håret är grått och frissigt, det går helt enkelt inte att få det snyggt längre, det flyger runt huvudet som vilsna trastar.

Ja, jag borde kanske färga det?

Jag tror Hercule har färgat sitt hår. Det har inte Miss Marple gjort. Hon har också en vacker stil om än lite luggsliten. Mer åt den Engelska landsbygden. 

Jo, jag vet hur fattigt det var under dessa tider i världen. Hur nedlåtande man var mot andra folkslag i synnerhet Romer. Men både Miss Marple och Hercule är romantiker och uppmuntrar kärleken.

Har ni tänkt på hur grå svensk film har blivit, alla dessa deckare i betong samhällen kan inte kosta något att producera då man kan stänga av färgen i filmen helt.

Jag tittar inte längre på moderna deckare de är så mycket blod, så mycket elände och våld i dem.

Vi blir fler och fler som inte vill se allt detta blod. Så ja, jag saknar pusseldeckaren.










Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.