jag

jag

söndag 28 maj 2017

Lidandet

Allting är relativt.
Jag har det bra, jag har tak över huvudet, mat på bordet och kläder på kroppen.
Jag borde må bra, men så är det ju inte alltid.

Jag borde vara tacksam, det är jag varje dag.


Jag lider dock ändå.
Jag sitter här i dörren till mitt hem ser ut och lider.
Buskarna har dött i torkan i höstas och barfrosten i våras.
Påskliljorna blommade inte för de frös av.

Jag lider för där växer ogräset som aldrig förr och det är mäkta svårt att få någon hjälp.
Dr frågade hur jag har fått såret på stortån på det ben som är gipsat.
Jag svarade inte, för sanningen är den att jag krupit runt och rensat ogräs i rabatterna och tån släpar i cementplattorna så den blödde.

Dessa ovan har rymt ur rabatten och är på helt fel ställe, men jätte söta.

Jag lider för så här års brukar jag vara klar med vårstädningen, torkat väggar och tak skurat kökslådor, tvättat mattor och fönster mm.

Nu ligger jag i en säng i vardagsrummet och stirrar upp i århundradets största spindelnät. Sot från kaminen har lagt sig fett och svart i kristallskålarna över bokhyllorna. Mja kristall kanske va att ta i...

Jag vill kunna gå ut jag vill inte sitta i rullstol och bara kunna titta genom fönstret.
Jag vill kunna städa där det behövs.

Vi blir så osams i familjen när jag bett om hjälp.
Plötsligt är alla sjukare än jag...
Förra helgen fick jag ut maken i rabatten han va med ett par timmar och jag visade vad han skulle dra upp.
Han va såå dålig dagen efter kunde inte gå och hade ont överallt.
Jaha????

Jag har ont överallt varje dag år ut år in. Jag städar, tvättar stryker och sköter trädgården fast jag har tre gånger så ont de följande dagarna.

Allting är relativt.

Önskar er en trevlig morsdag.
 
fotona i denna blogg har Hanna tagit.

 

onsdag 24 maj 2017

Samtiden här och där

Jag pratade med någon idag som precis som jag konstaterade att många ungdomar är föräldralösa de har bara kompisar hemma. kompisar som fixar sprit åt dem och ibland också till deras kompisar.

Kompisar hemma som köper röka åt dem.
men vem, vem sätter gränser?
Vem säger nej?
Vem??? -ingen.

Pengar finns det gott om men ingen omsorg.
Det är så lätt att sätt in någon tusing på ungdomskontot och sen inte fråga vad som sker.

Unga här i byn som kör utan körkort dricker sig redlösa medan de vuxna kompisarna hemma retas.
Ingen sätter ner foten.
Bara jag och för det blir man baktalad.
Vilket inte rör mig i ryggen då jag råkar veta att jag har rätt och de andra fel.

Snart är det skolavslutning, tänk på det, många unga fulla och mycket bråk men hit kommer varken fältare eller polis bara röja järnet.... för inga vuxna ser.

Ute i världen förfasar man sig över terrordåden. Denna gång mot unga människor.
Man talar om fler kameror, fler poliser, fler väktare fler.....

Ibland har jag en känsla av att jag skulle vilja spränga en islamistisk moské, skola eller ett hus som hämnd öga för öga....
Men vi svenskar är ju inte sånna.
Det finns bara en sak att göra, skicka hem alla män i klänning och skägg och alla kvinnor som ser ut som svarta spöken.
De är ju rättrogna muslimer och de kan bo var som helst i mellanöstern. Låt dem som är kristna komma hit de har ingen chans att överleva där nere de mister för det mesta huvudet.

Snart är festivalsommaren här och hur många kvinnor skall då utsättas för sexuella kränkningar, Våldtäkter, och mord?

Enligt BRÅ är det inte längre i hemmen som det mesta sexuellt relaterade våldet sker utan ute av en för offret okänd gärningsman. Statistiken vände 2015...

Min dotter ville åka till bråvalla, det får hon helt enkelt inte.
Jag älskar henne och vill inte få hem ett vrak.

Vi lever i en tid där vi vill ha ett multikulturellt samhälle, det är en utopi, vägen dit heter muslimskt övertagande sen är det inte multi längre.

Bara att titta på Indien...

Folk kan leva sida vid sida med olika utseende och kultur så länge de inte blandar in religion.


Vi måste sätta ner foten, detta är vårt land och vi tolererar inte våld och kränkning mot kvinnor, här är vi fria.
Fria att gå dit vi vill, ha de kläder vi vill och säga vad vi vill.

Mycket har hänt på arbetsmarknaden också.
En städare i Örebro tjänar 104 kr i timmen eller ca 18.400 i mån före skatt.

Kraven på arbetare inom trädgårdsnäringen är orimliga.
Vem kan som ung bära 600 l vatten i kannor över 100 m per två kannor? varje liter väger 1 kg. det blir 600 kg att lyfta 3 gånger per kanna.... 5 dagar i veckan på förmiddagen sen ska det rensas ogräs...

Facket måste ha dött men vi behöver starka fackföreningar som tar tillvara arbetarnas rättigheter och intressen.
Men det drunknar i alla får ändå samma löneförhöjning varför då betala 400-600 kr i månaden till facket som ändå avtalar för mig också? snälla sluta med det omedelbart.

Eu säger vi har en bostadsbubbla ja inte i Odensbacken. Låt storstäderna betala sin bubbla men förstör inte för oss på landet.

Eu säger att 2030 ska det inte längre finnas något jordbruk i Sverige, rösta på ett parti som vill ut ur den organisationen.



Ur led är tiden och ingen verkar se det.
För det sitter tokstollar på fler och fler poster i Sverige.







måndag 15 maj 2017

När man fått all tid i världen att tänka.

Jag har således stelopererat min fot för 3 veckor sedan. Det återstår 9 veckor till i gips.
Jag har en sjukhus säng i vardagsrummet och en rullstol för förflyttning.
Jag har inte särdeles ont.

Livet borde vara okej.

jag blir dock fullständigt galen!
Av att göra inkentinken.(nothing)

Jag läser ut i snitt en bok om dagen.
Jag broderar örngott vi inte behöver.

Jag funderar.

Jag vill flytta.
Jag skulle vilja starta ett B&B. Med gamla broderade snövita lakan.
Med hembakat bröd. och allt mellan himlen och oss.
Jag skulle vilja ha en affär som säljer julsaker och blommiga askar.

Livet är dock trist.


Lite finns det dock som gör mig lycklig, jag är kär.
Ja i en tv- figur. Hercules Poirot, vilken man! Han känns så fantastisk och underbar där han struttar fram med små steg i sina fina kostymer. Den tiden har jag velat vara född.
Vackra kläder belevat sätt...

Livet går dock vidare utan Hercules, jag sitter i mitt kök och broderar mellan liggningarna i min fantastiska säng.


Ute blommar tulpaner och andra fina blomster, dog gjorde dock både buskar och barrväxter är jag rädd för.






Åh jag kan inte ens ta mig ut och njuta av denna vårliga skönhet som sprakar i min trädgård.



Men snart, snart får jag ett gips som jag får stödja på och dååå om tre veckor....