Föräldrar, det finns så många idioter.

1. de som kränker sina barn.
ex.
Du är så hopplös att mamma åkte ifrån dig, hon orkade inte mer. (mamma till en liten parvel på cykel kanske 3-4 år gammal.)
Nu får du gå hem med mig och du skyndar dig jag har så många saker att göra.
Ungen gråter det är sen eftermiddag och den jävla cykeln går knappt runt.

Budskap. Du är hemsk ingen vill ha med dig att göra allra minst jag (som är pappa?) Jag får nu dras med dig jag som skulle göra andra roliga saker.

Ingen bryr sig om mig i synnerhet inte när jag är trött och ledsen.

Mormor och mamma med pojke på kanske 6 år sitter på Marieberg. Ungen har fått en yoghurt glass men orkar bara några skedar.
Mamman - nu har jag slösat pengar på dig och du, du som tjatat om glass nu jävlar äter du upp den om vi så ska sitta här hela dagen, annars får du aldrig mer någonting av mig.

Budskap.

Du är värdelös du vet inte vad du vill ha. Mamma kommer aldrig mer köpa något till dig för du vill ju inte ha det sen. 

Andra ex. kan vara barn i vinteroverall, kängor och mössa inne på Marieberg. Det är varmt bland allt folk och ungen gråter.
Den är antagligen genomsvett i sina ytterkläder och overallen är svår att gå i inne.
Föräldrarna ignorerar eller skriker och skäller på barnet i värsta fall sliter de ungen med sig i armen.

En familj med två döttrar sitter på Bellinis och skall äta lasagne.
En av döttrarna vill inte ha för att hon äter inte lasagne. Vad tråkigt säger mamman och då får du vara utan mat men vi har lång resa framför oss. Barnet stängs ute och ignoreras.

Detta kallar människor uppfostran, jag kallar det barnmisshandel.
Barn har rätt att bli respekterade för sin egen skull för att de är just barn.
Barn har rätt att bli bemötta som människor som är älskade, ja de har rätt att kräva kärlek från oss föräldrar.

Kan vi inte ge dem det ska vi inte har några barn.

Jag vet hur jobbig förskoleåldern är, men om man inte kan låta sina barn gå före sina egna intressen och få lite uppmärksamhet kanske man ska köpa sig ett gosedjur istället.

Barn är de så kort tid.
Om man inte ger dem tid och sin uppmärksamhet sin respekt när de är små utan skriker till dem sliter i dem då får man de tonåringar man förtjänar.

Det är svårt att få veta vart de ska gå, vem de ska träffa och om de tänker dricka när man aldrig frågat dem hur det var på dagis.

För vem ska fostra dina barn om du inte tänker göra det?
Skolan? de har knappast tid.
Gatan? ja där blir det hårdare tag än om du tagit dig tid och förklarat varför saker och ting är som de är.

Det du inte lär dina barn det kommer de bistert få erfara senare i livet.

Var förälder till dina barn och var en som lyssnar, frågar och bryr dig om.
Det har både du och ditt barn glädje av hela livet.

Med det inte sagt att det kan gå åt skogen för dem ändå, men då har du gjort så gott du kunnat.