Drömmar tillkorta kommanden och förtvilan.

 

Det är nästan likadant varje år.

Fast i år är det värre än någonsin.

 

Strax efter jul, börjar jag drömma.

Jag drömmer om blommor, potatis grönsaker och bär.

Jag beställer hem frön.

I januari börjar jag sätta dem.

Då är det penséer som skall i jorden först.

De kommer snällt upp.

 

Sen blir det petunior och andra blommande växter som perenner och bienner.

De är lite kinkigare.

 

Jag sätter längre fram mot våren tomater och lite annat.

 

Så kommer då våren.

Jag sitter ute och njuter av min vår trädgård, krokusen blommar, pärlhyacinter, vårstjärnor och så påskliljorna.

Ungefär vid den här tiden börjar jag rensa ogräs.

Det är kul det går bra.

Jag sätter sommar blommor, potatis, morötter och lök.

 

Runt midsommar rensar jag bort ogräset mellan plattorna, planterar ut sommarblommorna.

 

Nu börjar jag bli trött.

För samtidigt skall jag putsa alla fönster, städa vårstädning inne, vilket jag i och för sig har hållit på med sen januari. En sak varje vecka, skriver noga in det i min almanacka i årsförteckningen.

På så sätt blir hela huset städat noga en gång om året.

Men till midsommar vill jag ha det färdigstädat.

Midsommar kommer och jag är helt slut.

Jag repar mig inte efter det.

Nu blir jag bara sämre.

Jag orkar inte rensa ogräs.

Jag orkar inte stryka, städa utan nöjer mig med att tvätta och diska.

I år klippte jag gräset med sonen till hjälp och häcken som vi fick ta en meter i taget.

Jag orkade helt enkelt inte mer, trots att sonen gjorde det mesta.

 

Jag var ute idag och såg att potatisen blåst sönder liksom sommarblommorna.

Ogräset i trädgården är högre än blommorna.

På somlig plats har det till och med kvävt det som skall växa där.

Hallonen har dött, endast gud vet varför.

 

Vid det här laget är jag förtvivlad.

Jag orkar helt enkelt inte.

Kroppen värker av värmen.

Jag kommer aldrig ifatt.

Inne framför tv sitter maken.

Han lovade putsa fönstren till påsk, de är ännu inte putsade.

Han lovade rensa plattorna på altanen för 5 år sedan, de är ännu inte rensade.

Det gör inget vi kan ändå inte sitta i de av mögel och svartrost ner sölade utemöblerna.

 Själv sitter jag vid garaget i skuggan om jag orkar gå ut.
 

Jag är en människa med ordningssinne.

Jag går under av oreda.

Varje ogräs äter i mitt huvud tills det är bort rensat.

Men jag har ingen ork kvar.

 

Så nästa år blir det ingen perenn sådd.

Inga tomater, inga potatisar…

Det blir lite sommar blommor.

 Jag vill leva, jag vill inte må så här dåligt för att jag inte orkar.

Alla tycks tro att jag har all tid i världen, att jag läser och njuter av livet.

Men som handikappad är livet inte njutningsbart.

Smärtan finns där, rörelse oförmågan.

Allt tar så oändligt mycket längre tid.

Jag dammar en bokhylla det tar en hel dag.

Jag orkar jobba en timme sen är jag slut måste vila en stund.

Så går dagen en timmes arbete en timmes vila….

 

Frågan är, är det värt det?

 



Hur länge orkar jag sköta en hel trädgård själv med hjälp av ett

barn?



 

 

 

I bland kommer hösten som en befriare, slut på all möda.
Slut på att drömma och längta.

Min personlighet kan jag inte ändra på, jag är ordningsam och vill ha det rent och snyggt och välorganiserat runt mig.
Men jag måste kanske välja att leva de 20 år jag har kvar i livet.

bilderna är tagna av mig.