Gud och jag.

 

Jag föddes med "gud som haver" varje kväll.

Hela mitt liv har jag varit kristen. Jag har läst bibeln och jag har alltid bett till Gud.

en sen hände något som fick hela min världsbild att krackelera.

2016 såg mina barn och jag ett ufo. Jag hade den natten en vaken dröm där jag samtalade med en alien.

Sen rasade allt. Vem är jag? Vad är GUD?  I bagaget fanns också drömmen jag drömde efter mammas död.

I samma veva slutade jag att gå i kyrkan. Dels för att jag upplevde den fruktansvärt orättvis och dels för att en av prästerna kränkte min son.

Jag har varit arg på kyrkan, arg på orättvisorna de inte ens skäms för att de håller på med.

Jag har sett på mängder av program på tv om utomjordingar, forntiden mm. Det som skrämt mig mest är att en del av det jag fick veta av min alien stämde med vad forskare och militär kommit fram till. Hur kunde jag veta detta, en tant som aldrig brytt sig om varken utomjordingar eller ufon.

Fortfarande kommer vissa saker till mig, särskilt under meditation. Jag har börjat läsa om nära-döden upplevelser och känner igen mig i en del av det de skriver.

Och någonstans börjar en klocka ringa och en kallelse höras. Jag söker Gud igen.

Frågan är bara var och hur. 

Hur får jag kontakt med min barndoms Gud, eller är det en helt ny gestalt jag skall söka?

Jag landade först i att jag tror på det Jesus sa. Han är verklig.

Sen struntar jag i om han dog eller inte, om han har en fru och barn, eller inte.

Det spelar ingen roll för det är budskapet jag är intresserad av.

Hur får jag ihop allt med den kunskap jag har?

Eller är det det som är hemligheten, att det inte går ihop utan att man skall tro ändå.

Det jag "vet" är att tiden inte är linjär. Att den snarare är som en hög papper ovanpå varandra. 

Att det finns ett kollektivt medvetande.

Att Guds kärlek hörs som ett lågt brusande i himlen.

Men frågan är hur hör jag hans röst här?

Fy fan vilket system.

 I dag måste vi söka 6 jobb som inte finns.

Annars blir kim av med ersättningen från Akassan.

Det måste va fruktansvärt kul att va personalrekryterare när folk söker tjänster de varken är intresserade av eller har en chans att få.

Kim är nu 62 år och vi har sökt hur många jobb som helst, utan att ens fått komma på en träff eller ens hört av företagen.

Ja, jag vet snart 700 000 arbetslösa i Sverige. Skolungdomar som nu ska ut i arbetslivet. Invandrare som ska ut i nystartsjobb.

Kim har dyslexi och har bla därför en sius konsulent på AF och rätt till lönebidrag. Jo han har svårt med stavningen blir lite många konsonanter.

Dessutom har han skolios både sidledes och framåt/bakåt dvs lite insjunken bröstrygg och svank. 

Nu vill AF skicka honom till Samhall eftersom han är till åren kommen och har dessa besvär.

Det är väl inget han ropar tjoho över.

Men nu går vi från fackets akassa på 13500 kr till aktivitetsstöd på 9000 kr så vad väljer man? hemlöshet eller ...

Vi söker städjobb för det kan han vi söker truckjobb för han har truckkort, dock inte alla och ingen erfarenhet.

Vi söker maskinförare för han har 35 år som maskinoperatör.

men det finns inga jobb. Så vi söker det som finns. Det som kanske skulle funka med lite stöd.

Hur många gör inte så. Vi söker minst 6 jobb i månaden andra kan va tvingade att söka upp emot 30 jobb.

Så där sitter rekryterar med 200 ansökningar och mer än hälften uppfyller inte alla kriterier.

Fy fan för systemet.

Sönderfall

 

Det är mitt emellan natt och gryning. Jag sitter här i köket som många nätter innan. Det är huvudet Det är fel på. När jag går till sängs kickar en ny motor igång.

Tankar matar på som kakor på ett band i en fabrik.

Det är så mycket elände i vår familj. Arbetslöshet, osämja och sjukdom. För 5 år sedan fick jag diagnosen utbränd.

Egentligen inte så konstigt, jag har kämpat för mina barn och min familj och tyvärr glömt bort mig själv. Som så många andra kvinnor.

Jag känner att jag inte orkar mer. Jag trodde att allt skulle ordna sig i år, istället utbreder sig ett kaos utan dess like.

Det var ett stor bråk igår. Våra barn råkade vara hemma samtidigt och en fick luft under vingarna och kände sig förfördelad. Det gick hett till och jag blev anklagad för både det ena och det andra. Liksom alla andra.

Vi har ställt upp på båda barn till hundra procent, den ene mer än den andre beroende på olika anledningar.  Jag har gått över min gräns för vad min kropp klarar av för att vara till stöd,  följt med överallt.. Det är 2 år sedan våra ungar har haft vettig kontakt med varandra. Jag har hållit dem ajour vad som händer den andre,  det fick jag äta upp.

Jag hade hoppats att Kim och jag skulle få lite lugn på ålderns höst. Ekonomin är kaos vem klarar ett hushåll på 4 på23000 kr i månaden? Vi har nallat av min pension, så jag hoppas jag dör först. Själv kan vi hoppa lunchen och bara äta på kvällen. Och då billig mat, pannkaka,korv spenat med ägg eller pyttipanna. Mat ungarna inte äter.

Kim får heller ingen hjälp till jobb. Med din ålder är det svårt, det som återstår är samhall,  en organisation med rätt dåligt rykte. Fast nu för tiden behöver man inte va tappad för att hamna där.

Ja livet är tufft, det har det varit hela mitt liv.

Saknaden efter Cissi tär också på min själ,  hon va min glädjekälla.

Livsgnista har slocknat. Säg mig vad är meningen med livet? Allt är så nattsvart.

Liv och död

 

R:I:P:

Ciss i kom till oss 2019 från Spinnhuset i Hallsberg. Hon var alltså en katthemskatt.

Hon blev snart husets primadonna. Hon dissade all mat som inte va sheba.

Hon talade tydligt om när det var dags för torrfoder. På grund av en dålig tant mage tålde hon inte torrfoder mer än en gång om dagen och det blev på kvällen.

Dagarna tillbringade hon med oss, mitt på bordet.

 Mitt i boken, mitt i rensningen av bär eller något annat man höll på med.

Många gånger satt hon på fönsterbrädan och tittade ut.

Eller låg på bordet bredvid oss.

Cissi hann bli 14.5 år innan hon fick lämna oss.

Veterinär statusen i Örebro med omnejd är en katastrof.

Cissi blev hängig slutade äta och vi ringde veterinären på fredagen. De hade inga tider. Vi ringde en annan stor klinik i Örebro län och de kunde inte ta emot, hänvisade till Strömsholm.

Hittade en klinik som hade öppet på lördag eftermiddag och de tog en koll och tog blodprov. Lungorna rasslade men ingen infektion, hon gissade på astma och skrev ut kortison. Hon rekommenderade ringa en annan klinik på måndag för röntgen.

Kortisonet gjorde Cissi lite gladare och hon började äta.

Vi ringde vår veterinär måndag morgon och berättade hur det stod till med vår misse. de hade inga tider förrän om 14 dagar. Vi letade vidare. Och hittade Små djurs veterinärerna. Vi kom dit och fick vänta 45 min och när han väl kom var det 10 minuter till stängning. Katten bedövades och röntgades.

Han visade oss på en frisk katts röntgen bild och hur Cissi såg ut. Hon hade vatten i lungorna och runt hjärtat. Två val av diagnos. 1. hjärtsvikt. behandling tappa lungor och hjärta en gång i månaden och behandla med hjärtmedicin och furix som är vatten drivande. 2. Tumörer i lungorna. För att se det måste man tappa lungorna och magnetkamera röntga igen. Och då fanns det inget att göra.

Vi valde att låta henne somna in. Hon behövde inte en massa plågor. Hon hade som hittekatt haft det jobbigt i sitt liv ändå. Hade artros i höfterna och det behandlade vi med metacam, som gjorde att hon hade ont i magen i bland och fick medicin för det. Kostnad för den här vården blev 10000 kr.

Anikura skulle ha nästan 5000 kr i jouravgift fredag. Nära och kära tog 1000 kr.

Cissi gick fint i koppel och gillade att följa med till skogen.

Men hemma på kvällarna gick hon med oss runt kvarteret utan koppel. Svansen i vädret och trippandes tätt efter oss. På kvällen när vi tittade på tv låg hon antingen på min mage eller bredvid kim på en filt och ville bli kliad på magen.

Ja vår älskade misse trippar nu fram i katthimlen. Hon är fruktansvärt saknad.

Du får gärna hälsa på oss ibland Cissi.

Du är så älskad.

En sommar som är vår

 

Det är kallt. I dag den 25 juni regnar det och är 12 c. Så det är så här jag njuter av min trädgård, i år igen, genom köksfönstret.

Men trots vädret så verkar nävorna njuta. Här en flocknäva.

Cissi på en av hennes första vår inspektioner av trädgården och mitt jobb med böset.

Min gamla aklejor tynar bort men dyker upp på helt fel plats i bland.

Det är mycket som händer i en trädgård. En näva dör en annan försvinner en tredje hittar en ny plats att bo på.

Jag tänkte odla gurkor och tomater i år igen. Det blev en dyr historia. Första sådden skrumpnade ihop och dog. Trots att jag följde anvisningarna till punkt och pricka.

Köpte nya frön och de ser inte heller ut att bli någe med. Har i alla fall tomatplantor.

Så satte jag palettblad för det va vi flera i familjen som ville ha. Dyra jäklar 56 kr påsen för 5 frön.

Inte en enda kom upp.

Köpte nya frön satte inte alla, som tur va. För jag köpte jord på ica och den är det mest torv i så de dog.

frön för 600 kr för palettbladen.

Man lär så länge man lever. Jag har aldrig misslyckats så kapitalt med frön förr.

Jag skrev på facebook att blir det ingen sommar i år heller då säljer jag min sommar garderob. har så många sommar kläder....

men i dag fick jag packa upp vintertröjan och raggisarna, fryser så fruktansvärt.

Första året min buske blommar. Alltid något.

Själv har jag aldrig mått så dåligt som i år.

Många vaknätter vid köksbordet. Nacken har varit katastrofal med känselbortfall i vänster ansiktshalva och svår migrän. här kör jag tens. Men fick komma till sjukgymnast på Tybble vc. Och får akupunktur och har blivit mycket bättre.

Har också slutat med amitryptilin och blivit kvitt restless legs, som den egentligen skall vara bra för.

Ja vad har annars hänt? Erik har fyllt 25 år och letar lägenhet med uteplats.

Hanna är i skrivande stund på väg till Gotland med svärmor och pojkvännen med barn.

Å här sitter gubben och jag. Eftersom han är arbetslös så är ekonomin hårt ansträngd.

Om 22 dagar är han utförsäkrad.

I födelsedags present från barna och mig fick han en konsert med Iron Maiden. Det va nog topp 10

Jag hoppas ändå det blir en sommar. Blir fasligt tomt i garderoben annars.

Eländes elände.

 

Allt skit som kan ske, sker.

Eriks praktik förlängs till juni. Sen blir det en tuff sommar, de ska trimma vägrenar, broar och över vattendrag i sele. Erik ser fram emot det.

Så långt so good.

Ellinore har köpt en bil jätte fin men med en hel del fusk. Fina papper från besiktningen, men bilen besiktigades av en vän till han som sålde den. Så det kommer kosta några tusen att laga.

Eriks bil gick självklart sönder. Lambasoner och något igensatt rör till kolvarna (nej jag vet inte)

Tur i oturen så har de nu en bil som rullar. Men egentligen inga pengar till att laga dem.

Jag har absolut inga pengar. Denna månaden är vår bästa, mints utgifter fast det sket sig. Blir lite knapert med mat.

Och som grädde på moset så är kranarna i pannan sönder till en kostnad av minst 5000 kr.

Jag ber till Gud och hoppas att det regnar manna från himlen.

Ja så har mitt högra knä blivit så illa över en natt att det knappt går att stå, än mindre gå på det.

Det ska va gött å leva...

Tankar 2025. Vart ska jag, vem är jag hur överlever vi

 

Januari. Om 3 månader sänks akassan till 9000 kr för Kim. 

Sjukresorna höjs, medicinen höjs och läkarbesöken höjs. Min pension höjdes med 250 kr.

Vi står inför att få ge bort vårt hus. Ge bort? Garagets fasad är helt förstörd eftersom ett veteranföretag inte tvättade fasaden när den målades utan skrapade den, så nu faller färgen av i flagor. Mitt i julbaket gick lampan i fläkten sönder och hela hållaren gick i bitar, vi måste byta hela fläkten.

Erik har lyckats sätta armbågen genom väggen i sitt rum.

Dörren i köket slogsupp så häftigt en gång för längesedan att dörrstoppen gick igenom väggen.

Kylen tjuter som en trimmad moppe. Och cirkulationspumpen låter då och då.

Vi köpte iaf en ny torktumlare eftersom våran tackade för sig förra året.

Vi står in för stora reparationer av huset, men vi har inga pengar. Inte ett öre. Jag vet inte ens om jag kan betala räkningarna i januari.

I vinter har vi inte haft värmen på. 13 c i huset. Men vi eldar i kaminen och har små el- element på i sängkammare och kök. Vi är nu nere på 11000 kw i årsförbrukning, när vi flyttade in var den siffran 25000 kw.

Så i år måste Kim få hjälp till ett jobb. Jag har till och med ringt och gråtit till arbetsförmedlingen och hans handläggare som han för övrigt aldrig träffat.

Erik har fått praktik med ell litet löfte om fast tjänst på en trädgårdsföretag. 

Elinore kom in på utbildningen hon sökte.

Jag då. Ja ryggen är fortfarande en smärtsam historia. Nacken är slut och lagom till julstressen fick jag problem med höger handled och en förmodad tumbas artros. Vänster axel har börjat som den högra, dvs. kuffen är i kläm. Höger knä gör ont och det vänstra smäller.

Om jag är trött på livet, JA!

Ovanpå detta alla information om att vi nu är i ett förkrigsläge. Vi har inte haft råd att bunkra varken mat eller annat. Å andra sidan tar jag livet av mig om det blir krig. Klarar mig inte utan mediciner.

Så varför är ingenting roligt?

Varför är den lille pådrivaren på axeln borta. Jag är så trött.

Sover inte en enda natt. Vaknar flera gånger med panikångest och får inte luft.

Så mitt i allt detta har jag helt tappat fokus och mig själv.

Vem är jag? 

Jag en mycket tidig morgon.

Mitt i allt innan jul slog den jävla astman till.

Kragen och rullstol var det som gällde 2024

Så frågan är, är jag den i förtid åldrade kärringen med alla dessa sjukdomar?

Det är ju heller ingen ide att göra sig fin, för vem tittar två gånger på mig? om alls.

Jag vet vem jag varit.

Ja så här ser jag ut i år. Kläderna hänger lite eftersom jag tappat 18 kg.

Det är inte lika roligt att göra sig fin, trots en välfylld garderob, jag kastar aldrig några kläder.

Så vad blir det av 2025?

Det blir husets år i år. Alla pengar vi kan skrapa ihop måste gå till garaget och fläkten. Sen behöver både jag och Kim nya glasögon.

Jag hoppas min dotter flyttar ihop med sin pojkvän och får ett bra liv. Inte bli gammflicka här.

Jag hoppas på barnbarn. Har jobbat med barn och ungdomar innan jag blev sjuk och älskar barn.

Njuter av Hampus barn mina bonus barnbarn.

Det blir inga frön köpta i år, har ni sett vad en påse kostar? 65 kr!!!

Jag hoppas på en miljonvinst på lotto så vi kan komma på fötter.

Och en fantastisk sommar.

2024 tillbaka blick

 

Vår. Så många förhoppningar.

Erik hade fått jobb hos Tantgrön i Vintrosa. Flickvännen hade en lägenhet i Garphyttan.

Hanna fick lång vikariat på Deli Bake.

Hampus och Hanna förlovade sig.

Detta skulle bli mitt år. Jag som i åratal satt mig själv sist.

Jag tränade regelbundet gick ner 18 kg i vikt och allt kändes bra. Till den där mars dagen då maken fick gå hem från jobbet, det fanns helt enkelt inga order i företaget.

Vår grund rasade och jag fick panikångest.

Hos Tant (elak) grön blev det allt otrevligare. Det blev ingen introduktion, Erik förväntades klara arbetsuppgifter utan att veta hur man gör.

Det blev allt värre allteftersom sommaren kom. sen sänktes hans arbetstid eftersom han inte va tillräckligt duktig på alla sommarblommor. Det dög inte att googla eller hämta trädgårdsmästaren.

Folk gick sönder och det gräts öppet i fika rummet. Andra gick hem. Ingen snäll människa alls.

Ständig kritik och Erik gick sönder fullständigt vilket gjorde att han blev så nervös att han inte visste vad han gjort eller vad han var på väg.

Full stöttning hemifrån. 

Hemma  var det stiltje, os ni vet. Jag röjde upp i det där hörnet som vi bara tittat åt andra hållet  från.

i Juni trädde Kims arbetslöshet in på riktigt. Han har rätt till sius konsulent på grund av sin dyslexi och att han inte klarar av datorer.

Os gjorde att jag blev rätt ensam i trädgården. 

från Jostabäret till garagegaveln i rabatten mot grannens häck, har det länge varit ett glömt område. Men nu tog Kim och jag hand om det och rensade upp.  I vår skall det planteras blommor istället för ogräs.

I morsdag present fick jag ett plommonträd av Erik. Det var en torr sommar så det blev att vattna flera gånger.

Farmor och farfar ville ha hjälp med sina rabatter. Jag , Kim, Erik och Elinore var där. Kim och jag hela 5 gånger men mycket återstår. Jag rensade ogräs och Kim grävde.

Inte blev det mycket potatis heller och inga morötter.

Kanske inte så konstigt jag hade mycket ont. Axlar, nacke och det nytt diskbråck jag drog på mig när vi städade förrådet.

Sommar blev till höst.

jag mådde allt sämre. Fick en magnet kamera röntgen i oktober och fick ytterligare en diagnos i ländryggen, spinal stenos. Vilket betyder att disken klämmer nerverna. 

Förra året kändes för jävligt. Jag saknade min sjukgymnast Georg Lohse, som gått i pension. Han var ett bra bollplank och kunde förklara vad som orsakade vissa symtom.

Jag hade också fruktansvärda problem med under livet.

Sen 2016 har jag haft Lichen, en underlivssjukdom som är autonom, dvs. min kropp tror att slemhinnorna i underlivet är något främmande som skall mördas.

Jag åkte fem gånger till Karlskoga lasarett och fick behandling. 

Mitt liv ser ut så att med lichen skall man ha hormonbehandling lokalt för att stärka slemhinnan så den inte försvinner. Men varje gång jag använde vagifem fick jag lichen utbrott som då skall behandlas med den starkaste kortison krämen som finnns. För lichen kan bli cancer.

Men kortison gör slemhinnorna tunna och jag fick hela tiden svamp. Symtomen på svamp, klåda mm är samma som för lichen. Till slut var hels underlivet en enda brännande, svidande helvete.

Mer elände drabbade familjen då Hanna drog på sig ett nytt diskbråck i ländryggen. Erik blev avstängd från AF då han inte sökt jobb som de sa att han inte behövde eftersom han jobbade. Elinore fick sluta på sitt jobb och de fick en inkomst på 9000 kr tillsammans. Jag har fått gå in och stötta med 10000 kr trots att vi inte heller har pengar.

Jag började därför köpa julklappar redan i oktober. En då och då, 

När så julen stod för dörren var vi panka. Jag var helt slut.

Eftersom Eriks flickvän inte tål min dotter så fick vi fira jul två dagar i rad. Med allt vad det innebärav matlagning mm. Dagen före julafton var vi nere hos Hampus och passade barnen medan de lagade julmaten.

Sen jul och nyår har jag inte varit människa.

Men nu ser vi framåt mot 2025 och hoppas att allt löser sig.