Början på nytt årtionde

Det blev en lång höst.
Jag gjorde ändå klart i trädgården tidigt.

Men eländet från 2018 fortsatte förra året också.
Hanna har fortfarande ingen inkomst.
Erik kommer pga olika anledningar få gå ett extra år på Kvinnersta då han helt gått in i väggen. Så fruktansvärt mycket att han fick sluta med körkortet bara veckor innan uppkörningen pga panikångest.

Jag har så svåra smärtor i nacken att jag vaknar varje morgon med en cementpelare till nacke och smärta som gör mig illamående och yr. Jag försöker låta bli morfin tabletterna men det går inte hela dagar längre.

Jag förstår nu, även om maken inte gör det att i år har vi två val, antingen skilja oss och han bor kvar eller så säljer vi huset och hittar någon utan trädgård.
Jag har inget liv längre. Smärtan har gjort mig orkeslös och isolerad.
På grund av alla tabletter har och också fått problem med magen.

Det sista som tillstötte är hälsporre på båda fötterna och med det seninflammation.

Så 2020 börjar inte dur snarare i moll. Hur ska det gå, hur länge kan man vara arbetslös och sjuk utan att ha rätt till någon form av ersättning någonstans ifrån?
Min bestämda uppfattning är att invandrare diskriminerar svenskar.

Erik behöver en praktikplats nu i vår men skolan kan inte hitta någon eftersom det krävs körkort...
Jag väntar på att få komma till ortopeden med nacken och kanske få en operation.

Vänta det är det vi ständigt gör.

2020 måste stå för förlossning. Vi måste komma på fötter, få ett liv.

Jag orkar inte mer.