En skräck resa till Stockholm eller hur man skiljer 08 från Örebroare

Allt började med att någon i familjen sa "vi gör aldrig någe kul". Vi bestämde då att vi skulle åka till Stockholm som en födelsedagspresent till Erik som fyllde 18 år.
Plötsligt fick vi också två biljetter till #summerburst 2018. Å jag tänkte INTE GÅ. Det fick bli Hanna som följde med.
Vi hade redan bokat två nätter på Scandic hotell i Täby.

Vi packade och det var med viss tvekan jag ville följa med. Jag hade ett pågående diskbråck och klarade knappt av toabesöken på min handikapp toalett hemma. Så för ändamålet inhandlades en toaförhöjningssits den gick inte att använda det var som att sitta på smör i solsken jag var rädd att glida av...

Alla var taggade. GPSen laddades med det senaste. Vi startade tidigt på morgonen men kom inte i väg förrän halv elva... Dottern kunde inte välja kläder...

GPSen funkade utmärkt till hotellet.

Ungarna skulle till stadion det blev jävligt tajt så vi sket i att äta. Pappa och jag kollade maten på hotellet och insåg att vi fick en veckas mat på Max för vad en måltid kostade.... så vi gick tvärs över vägen och åt.

Det var ingen match att hitta till Olympia stadion från hotellet med Eriks telefon, GPSen funkade inte. Lidingögatan fanns inte,  inte heller Valhallavägen eller någon annan gata heller. Vi fick dock in vägen till hotellet.

Erik ringde 23.30 "åk nu " det gjorde vi. Men i mörkret utan varken läsglasögon eller mina vanliga kände jag inte igen mig och inte maken heller.

Vi försökte få hjälp av ungarna men deras telefoner var urladdade, Erik lånade telefon av flera snälla invandrare ( svenskar gick inte att tala med) och ringde oss. Alla försökte få oss att hitta vägen. Så där mitt i natten passerade vi alla sjukhus som finns i stan, vi såg slottet, slussen och regeringsbyggnaden, där man inte fick åka så dags på kvällen.

 Jag frågade Securitas om vägen och fick en luddig beskrivning åk bredvid grand hotell, han sa dock inte på vilken sida....
vi stannade två fyllon på Horstullsgatan de visste inget.

 Jag frågade en taxichaufför -hej vi är från landet kan du säga hur vi ska åka till Olympia stadion. -Du jag kommer annat land och kör inte taxi den här delen av stan.
Vid det här laget skakade jag som ett asplöv och grät, maken sa det går bra. Ja så här efteråt kan jag konstatera att han och jag INTE har samma syn på när det går bra eller inte.

Jag frågade en tjej och nu var klockan halv ett, vet du var stadion ligger ja åk bara rakt fram så långt ni kan.... vägen svängde fanns ingen väg rakt fram och sen var vi lost. klockan blev 01.00

Vi landade på Karlaplan och träffade två killar där och fick se en karta över stan, "ni är jätte nära men vägen är avstängd...sväng i rondellen bakom er och vi åkte FEM VARV I DEN FÖRBANNADE RONDELLEN innan vi hittade gatskrället och så tog vi vänster och voila där låg Valhallavägen och där kände i alla fall jag igen mig utan glasögon. Vi hittade ungarna på en mur och då var klockan halv två!

Men där slutade inte våra äventyr. jag hade fortfarande jävligt ont i ryggen och toan på hotellrummet var under knähöjd....
Jag var 1 dm från att kunna torka mig dit där solen aldrig når.... fick gå på handikapp toa i foajén...

Så vad är det då som skiljer 08 från örebroare?
1. Blinkar du så blir du insläppt i filen. Tog dock en stund för maken att hitta blinkers pinnen vid vänstersidan på ratten, vi kör ju som bekant Volvo och såna blinkar inte... va dock inte så populärt att ligga med två hjul i bussfilen heller...
2. Frågar du omvägen så vet de inte, har ingen aning om vart du ska eller vägen dit, där är örebroarna mycket bättre.

Meningen var att vi skulle ägna förmiddagarna åt att gå på museum, men vi slog det ur hågen dels för att ungarna hade ont i benen,och  såg allmänt sjuka ut och dels för att vi inte vill åka vilse igen.

Hemresedagen bestämde vi att göra Mall of Scandinavia det gick ganska bra dit vi åkte bara fel en gång.
Jag satt i baksätet så Erik skulle kunna hjälpa far sin. Jag skrek högt i skräck ibland och blev åthutad, slagen och gråtfärdig. Det kändes som om jag var på en auktion där den som skrek högst fick sin vilja igenom. Har ni åkt i Stockholm? för mig är det som att befinna mig i ett spökhus där det är en chansning på liv och död att välja fil.

"Åk till den markerade rutten ta vänster i korsningen", men det finns ingen korning det finns två vägar till vänster möjligen en till höger...

vi hamnade i alla fall i ovan nämnda varuhus. Köp-palats....

Då uppenbarade sig nästa problem. " tryck på knappen för att få en biljett" sätt den sen i behållaren....
så långt okej  men vart betalar man?

Vi kom fram till att man gör det vid utfart.

Själva stället.. alla affärer mm var jätte kul men inget för en utschasad familj med värk i benen ond rygg och toalettskräck (jag).

Vägen ut var ännu konstigare. Hanna betalade men sen ville pappa köra mot körriktningen i p-garaget vi ordnade dock upp det...   vi kör fram till bommen. Den åkte inte upp.

Men som tur va kom det en p-vakt på seg Way han var jätte trevlig och hjälpte oss, kanske kan de nosa sig till byfånar?

Ja vi hade i alla fall tur med vädret.

SAMIRA i full galopp

Det är ett tag sen vi flyttade Samira, nu har hon blivit vän med alla i gruppen. Har ingen favorit utan betar bredvid olika dag för dag. Hon har blivit rätt rund som vi ska köpa en beteresducerare.

Det är mycket mygg i år så vi har fått ha luva på henne och spruta med myggmedel, vi har också köpt ett flugtäcke som vi inte hunnit använda än.

Hanna kan nu rida ut på henne och hon är inte alls den trötta ridskolehäst hon var. Hon är pigg och framåt. Lite rädd för självgående robotgräsklippare dock.

NÄVOR - mina älsklingar

Randnäva-
I dagarna två har jag försökt få ordning på min trädgård. Jag har rensat bort den döda blasten efter vårlökarna.
Jag för också en ojämn kamp med knölklockan (den har jag så när gett upp), kärringtänder, snärjmåra, gökblomster och nässlor.

Jag orkar inte så mycket längre och måste vila länge och ofta. Efter ett pass som idag är jag nästan fysiskt sjuk med frossa kramper i hela kroppen och värk.

Men de få fröplantor jag orkade sätta i våras måste ner. Några petade jag ner själv i dag och resten får maken hjälpa mig med.

Men det var ju mina nya Nävor jag skulle visa er.

Först ut är en ny Flocknäva.

Sen en näva jag "hittade" i rabatten i dag vet inte vad den är för sort.

Det här är i alla fall en Blodnäva, som jag satt vid ytterdörren.

Det finns en önskelista på flera sorter.

Nedan några jag redan har. Flocknäva finns både som normal stor och liten i från vitaste vitt till chock rosa.

 Brederut sig och bildar hav, kanon om man har tröttnat på att rensa ogräs.

 Midsommarblomster, finns också i vitt, men den har inte jag -än.

Sen finns det höga nävor

 

 

Låga nävor så små att du måste böja dig ner.

 Och en med röda blad.

 Brunnäva som jag har i en snövit variant.

 

 

Blodnävan breder ut sig i kuddar och blommar från juni tills frosten tar den. jag vill ha en vit och en milt rosa.

 

 

Se så vacker....

 

Foto Hanna.

 

 

 

Man brukar säga, vet du inte vad du ska sätta, sätt en Näva.

 

De finns från små sköra skönheter till stora maffiga och en del får du pyssla om andra tar gärna för sig i rabatten, men aldrig på andras bekostnad.