Hitler hade kanske rätt?

Jag är inte nazist.
Jag är inte rasist.

Jag är handikappad.
Jag är född med ärftlig artros.
Jag har låga diskar vilket resulterade i diskbråck redan i 18- års åldern.

Jag antog eller jag blev tillsagd att det berodde på att jag som astmatiker levde ett instängt liv de första åren då vi bodde på en ort med stora utsläpp från plastbåts tillverkningen i Storebro.
Stillasittande ständigt sjuk, var sällan ute. Vilket gjorde, sa man till mig att mina diskar inte utvecklades som de skulle gjort om jag levt ett rörligt liv.

Skit snack.
Min dotter har ridit, lekt, gått och använt sin kropp hela sitt liv.
Idag fick hon besked från MR röntgen.
Hon har diskbråck.

Nu står vi här med en utbildning hon aldrig kan använda sig av. Lantbruk Kvinnersta.

I åratal har vi sökt sjukgymnaster, läkare mm för hennes svaga ben och ryggsmärtor.
man har avfärdat henne som lite för tung, lite för stillasittande, lite allt möjligt.
Hon som rider, sköter andras hästar, går flera kilometer om dagen och dessutom har praktik i ladugård.
Nu fick vi äntligen en röntgen och allt stod svart på vitt.

Jag är så ledsen.
Ja förtvivlad.

Jag önskar ingen det helvete jag gått igenom.
Det tar aldrig slut.

I dag köpte jag nya anatomiska kryckor därför att jag är slut i axlar, nacke, armbågar och händer efter åratal av kryckgång. Jag köpte också en krage för att jag inte längre kan hålla upp huvudet när vi åker bil eller när jag sitter i soffan.

Man bryter ihop när man ser att man för över sina ärftliga sjukdomar på sin nästa. Det käresta man har. Mitt barn.

Kanske hade Hitler rätt, att enda sättet att bespara nästa generation allt elände man själv gått igenom är att inte skaffa någon avkomma. det finns ju hundratusentals föräldralösa barn världen över.

Kanske skulle man tvingas göra ett gentest för att se om man kan plocka bort foster med defekter man själv har?

Jag lider med min dotter, vars hela liv nu förändras.
Hur blir hennes framtid?
Allt hon drömt om ligger i spillror, och det är mitt fel.

En levande landsbygd, Hur då? jo...

Vi har under några år sakta förts tillbaka till 1700-talet.

Arbetsgivare som meddelar sina arbetare att du gör som jag säger 40 tim i veckan för jag äger dig den tiden. Man får bara en ersättning om man jobbar över julafton ingen helgdagsersättning ingen övertidsersättning bara ob-tillägg eller vise versa.  Det är slavliknande villkor.

Vår industri har blivit så stor att den försvunnit utomlands.
Våra föreningsägda företag har blivit multinationella och struntar nu i sina medlemmar. Arla som exempel.
Det får till följd att bönder får allt sämre betalt för sin mjölk. I dag är mjölkpriset bonden får nere på 1980 talets nivå.

Men det går så här när något blir för stort. Det hände Inkafolket, mayafolket mfl. Stora långt framskridna kulturer faller samman och försvinner.
Varför?
Därför att de inte längre såg till individen.

Vi är där nu.

Vad göra?

Helt enkelt börja där vi är. 1700-talet på hösten.
Hur ska vi vanliga överleva?
Genom att börja om.
Vi får så att säga uppfinna hjulet igen.

 

Om man inte kan få skäligt pris för mjölken  av sitt mejeri, Arla. ja då får man starta ett lokalt mejeri.

 

600 ton ull från våra svenska får kastas varje år.

såg du?

 

VARJE ÅR! 

 

 För närvarande importeras merinoull från Australien och Nya Zealand. Denna ull håller en mycket hög kvalité vad beträffar fiberns finlek och mjukhet. Någon liknande ull finns inte i Sverige idag.

Dessutom är den importerade ullen inte ekologisk, vilket borde lämnar utrymme för en svensk produktion?

 

 

I Jämtland tog man fram en ny ras som skulle passa det marknaden i Sverige ville ha, ett får med bra ull kvalité och bra kött.

fåren på bilden har inget med texten att göra mer än att det är får

 

Vid Båvens strand i Sörmland startade 60 personer ett ullspinneri.

 

http://www.bavensspinnhus.se/

 

Det går om man tänker nytt och så att säga uppfinner hjulet igen.

 

Vi måste starta lokala mejerier, slakterier mm för att få både jobb och egen tillverkning.

Vi har faktiskt ingen inhemsk tillverkning av något alls snart. Slutar sen alla våra mjölkbönder....

Det är så illa att vi idag importerar mjölk från våra grannländer och Tyskland samt Holland.

 

Inget land i EU har så hårda miljökrav på livsmedel och livsmedelsproduktion som Sverige.

 

Jag ser ett nytt land som kommer ur myllan från Sveriges rötter.

 

 

Vi får börja där våra förfäder började.

Befolka de små samhällena se till att det finns affär och andra förnödenheter en by kan behöva.

Det stora har sjunkit ihop som en suffle.

Tänk nytt tänk gammalt.

 

Börja nu.



 

 

 

 

Att rensa i röran och att hålla det man lovar.

Maken är hemförlovad. Han måste aktiveras, även mot sin vilja...
Jag har en trädgård att sköta.
Bra kombo.

Så här igen växt var rabatten mot gatan, vackert såklart men dags att rycka upp och för nya

Bort med nävorna och där under låg alla lökar och bara väntade på att se dagens ljus, de har inte blommat på 5 år. Stenpartiet jag byggde första våren i vårt hus 2003 av sprängstenen som låg i alla rabatter kom fram under alla flocknävor.

Här har jag bytt ut stor flocknäva som blommar i vitt mot liten flocknäva som blommar i rosa.
Tujorna är uppstammade för att ge mer ljus i den bakre delen av rabatten.

Här växte aklejor som jag skall ge bort.

 

Rabatten bredvid garageinfarten fick sig också en duvning. Här har vi rensat bort flocknävan (den kommer åter då jag inte rensat så hårt) stammat upp tujorna här också. Grävt upp aklejor som skall till Brevens. Passade på att ta bort den fläckiga lungörten som får mjöldagg här. Längs båda rabatterna har jag planterat massor av nya lökar.

 

Vi har också börjat föryngra buskarna i trädgården. Tyvärr blir det ganska stora ingrepp då jag varit för feg för att ta bort grenar tidigare. Här boll olvonet som fått två grenar bort tagna.

Vid entrén har vi tagit bort student nejlikan (den gav vi bort) och där får det i fortsättningen bli annueller, dvs petunia mm Här sattes också nya lökar.

Vi kämpar just nu med att få upp en envis jasminbuske, som varken doftar eller blommar, men den är alltid svart av löss.
Istället har vi satt lite nya träd och buskar som Erik dragit upp från kottar och frön.
Denna klätterbenved hittade jag i rabatten nu får den se dagens ljus.

 Här nedan en valnöt lite blek men det beror på att den stått i skuggan

 Å här har vi ett koreatry som jag hoppas att den överlever. Finns ett träd på skolgården som är helt fantastiskt.



Blommorna är vita och liknar kaprifolens. Stammen är randig.