Bäver - katten som ville flytta in..

Vi har ingen katt, men grannen hade tre.
Jag brukar skrämma dem av tomten med klapp i händerna och en dusch från blomsprutan.
Men med Bäver var det annorlunda. En dag satt han där på trappen och jamade hjärtskärande.
Som tur va hade han halsband, det visade sig vara grannens katt.
Vi gick hem med honom.
Varje dag.

Det blev sommar och vi gick ut och in i garaget, och en morgon när maken öppnade garaget kom katten ut som ett skott.

Jag tog med honom tillbaka, matte var hemma och jag fick mig mina fiskar varma.

 

Plötsligt fick vi hålla koll när vi gick in och ut, men som alltid i en familj så blir det rörigt ibland.

En dag när jag kom ut i köket satt katten på diskbänken och åt glatt av den kål som blivit över när vi åt upp kålpuddingen.

 

Jag tyckte det var konstigt för katter äter väl inte kål...

 

Vi jagade Bäver runt i huset för att få tag på honom och släppa ut honom.

Men kattskrället var smartare än vi många gånger.

 

Dessutom hade vi börjat gilla honom allt mer. Ofta kom han när dottern var ledsen, slickade henne i ansiktet spann och la sig bredvid.

Det var då inte lätt att slänga ut honom.

Bäver dök upp när barnen skulle till skolan, han slank in när den första hade åkt.

Han satt på bordet och tittade på när vi åt frukost. Om man ville läsa en tidning och Bäver var inne ställde han sig helt enkelt på tidningen och tittade uppfodrande på oss.
Han ville bli kliad från svans roten till huvudet och hela magen.

Barnen älskade den förgrömmade katten.
Han visste att jag slängde ut honom, så ibland gömde han sig i klädkammaren. Jag hade inte en chans att få tag på honom då, men jag hade ett knep, dammsugaren. Bäver var livrädd för dammsugaren, det räckte att ta fram den så stack han hem.

Mitt i natten en vinter när det var mycket snö och svinkallt satt han på fönsterbläcket till vardagsrumsfönstret.
Han var helt blöt och skakade av kyla. Grannen sov, för hela huset var helt mörkt. Han gick på skakiga ben upp till Eriks rum och somnade vid hans fötter.

Det är svårt att få en katt som vill flytta in. Man vill inte bli ovän med grannar.
Man vill inte vara elak mot ett djur.
Att spruta vatten på Bäver hjälpte inte.
Varje gång grannen åkte bort så kom han till oss.
Han satt på uppfarten när vi kom och sprang med oss in.
Vid det här laget hade jag gett upp. Han kom sin runda vi kelade lite med honom och så gick han ut.

Ibland smet han ut ur köket, för vi ville inte ha honom i övriga huset eftersom jag är allergisk. Då lekte han kurragömma med oss.

 När vi hade hamstern Gullan så satt han alltid på buren, vilket hon tyckte om. Gullan var vår hamster. Hon brukade dra honom i svansen.

En dag i våras kom han in med en levandes fågel, han smet in när jag hämtade posten. Vi tog fågeln i från honom och slängde ut honom, men det var inte lätt för han var snabbare än vi. Jag öste vatten på honom  med dl måttet men han brydde sig inte.

Vi älskade alla Bäver. Han var den finaste katt jag mött. Lite närsynt och lite döv men det var hans charm.
Bäver var vårt namn på honom, men det var inte hans riktiga namn.
Det är konstigt med katter, de lever sitt eget liv.
En gång kom han med grannens andra katt, de jamade högt och såg hemska ut. Då fick de lite av ica-kattens mat vi köpt. Bäver åt inget men den randige åt upp allt. Sen gick de.


Nu har vi inte sett honom på några veckor så jag antar att han riktiga matte, som är grannens dotter tagit hem honom.
Men vi fick några roliga år med grannens katt som ville flytta in men inte fick.

 Vi önskar dig lycka till i ditt ny gamla hem älskade Bäver-katt.

Bäver julpyntar, julen 2013 i mitt kök.



Odenskolan/Odensbacken sommaren 2014

Det här är vår skola.
Det är den enda skola vi har, i vår by.
Den fungerar inte.
Det är fel på skolan, lärarna, rektor... ja allt.

Miljön är ful.
Ingen tar något ansvar..

Barn mobbas, barn vandaliserar.
Men gör något då, skriker alla.

Bilda boende lag som nattvandrar.
Rektorn är ledsen, rektorn gråter, rektorn är arg, rektorn gör si och så...
Han är värdelös skrek de på mötet.

Som alltid börjar mitt huvud snurra.
Det har alltid varit så här!
Så länge jag kan minnas.

Vi har renoverat lokaler, snyggat upp utsidan, bytt personal, bytt rektorer, bytt läroplan bytt jag allt, ändå är det så här.

Nu skall jag vara elak, det är jag riktigt bra på!
Men sanningen är alltid svår att höra!

För att en hantverkare skall kunna göra ett bra jobb, krävs det ett gott material. Ingen ide laga rör med trasiga rör.

Om vi omsätter den tesen i skolan, blir sanningen så här.

Barn till rika, kända föräldrar kan inte få mer hjälp än alkoholistens ungar.
De skall heller inte ha högre betyg, och stipendium. Jag anser att det barn som kämpat hårdast under skoltiden är värd det stipendiet.
Barn som dessutom varit en god kamrat till sina vänner och andra också för all del, är värda det stipendiet.
Men så är det inte på Odenskolan, där är det brukligt att ge stipendier till dem som är bäst, de som har omtyckta föräldrar oavsett om dessa barn sabbat undervisningen för alla andra i åratal. Och naturligtvis till vännernas barn.

Den orättvisan föder hat.
Det segregerar.

Det är stora skillnader på folk och folk, i vår by.
Till hör man inte idrottsgänget eller pingstkyrkan så räknas man inte.
Det är absolut inget fel på dessa verksamheter, men det speglar vårt samhälle väldigt tydligt. Den nyaste subgruppen är bilburna ungdomar.

Nu kommer vi till kärnan i det här.
Om vi som föräldrar inte tar ansvar för våra ungar, vem skall då göra det?
Om vi lär våra ungar att det är okej att bryta mot lagen ibland, så kommer de göra det så ofta de kan.

Om vi som föräldrar skiter i vad ungarna gör, bara de inte stör hemma, då kommer de störa ute.

Så för att få en bra skola SÅ MÅSTE FÖRÄLDRARNA dela skolans och samhällets normer och regler.

Det är något skolan säger varje terminsstart, vi lyssnar inte.
För jag blir lika förbannad varje gång, varför får jag inte kritisera skolan?
Om skolan kränker mitt barn vill jag kunna säga det till mitt barn.
Din fröken gör fel! Din fröken är bara människa inte Gud, hon kan göra fel och jag förväntar mig att hon ber dig om förlåtelse!
Om fröken/magistern inte kan be om förlåtelse, eller inte är rättvis föder det ett hat mot skolan som vi sen får skörda i högstadiet.

Om jag som förälder tycker att lite retningar, lite smällar och lite sexuella trakasserier, det får man tåla, då tycker mitt barn det också.

Så det där med en bra skola, det börjar vid köksbordet hemma.
Om du och jag som föräldrar har normala normer och regler och ser på det mesta som samhället i övrigt, så blir skolan bra.

Men om du som förälder tycker det är okej att röka innan 18 års ålder att ett par öl till festen när man är 16 år är okej, då säger du att lagarna vi har i Sverige är skit. Då kan man köra lite halvfull, köra bil innan man fyllt 18 år och har ett körkort, man kan slå sönder saker när man är arg, även andras saker, de kan ju köpa nytt...  Man kan be vuxna fara åt helvete och till och med slå ner folk, för du tycker ju att man får tåla lite smällar...
Om du säger att dom jävla invandrarna snor våra pengar då blir ditt barn rasist.

Men vad skall vi göra då?

Ja till att börja med så är ALLA människor lika värda, både i samhället och skolan.
Då kan man alltså inte favorisera begåvade barn, vänners barn...
Om alla är lika mycket värda, då  blir det SJÄLVKLART ATT ALLA SKALL FÅ DEN HJÄLP DE BEHÖVER FÖR ATT UPP NÅ BETYGET E!

Om det är stökigt i skolan, så är det du som förälder som har ansvaret för att ditt barn uppför sig som folk i skolan.
Du har makten att ändra på det beteendet, tillsammans med skolan.
Skolan kan i princip bara be ditt barn lugna ner sig. Du kan införa sanktioner.

Om ditt barn vandaliserar ute om kvällarna, så kan du göra något åt det, utegångsförbud till exempel.
Om ditt barn bränner däck i rondellen eller super skallen av sig så är det ditt ansvar.
Ingen fritidsgård i världen kan ta ditt ansvar för dina ungar.

Bli inte arg när skolan ringer hem, se det som en väckarklocka att du tappat kontakten med ditt barn, gör något åt det.
För om du inte gör det så kommer samhället att göra det, i form av böter, kanske fängelse för ditt barn i framtiden... det vill du väl inte?

Jag kan ta ett exempel, som jag i och för sig fått mycket skit för...
för några år sedan ringde någon hem och sa din dotter går på trottoaren med en cigg i handen.
Hon var då 14 år.
Då har jag som förälder två val, antingen säger jag "ja ha du har börjat röka" och så köper jag ciggen åt henne. Eller så talar jag om att du börjar så fan heller inte att röka!
Jag tog bilen för att leta rätt på henne.
Lillebror skvallrade så hon slängde ciggen och började gå hemåt.
Jag talade om för henne att börjar du röka så tar jag mobilen, datorn, fickpengarna, sen får du sluta rida.
Så kan du inte göra, inte allt, inte hela mitt liv.
Jo, det kan jag och det gör jag.
Hon valde att inte börja röka.
Jag var ursinnig, för att röka är ett långsamt självmord.
Skulle du hjälpa ditt barn med snaran om det vill hänga sig?

Jag vet att enligt någon  Stockholms modell så skall skolan inte involvera föräldrar i skolan om något händer. Det är du som förälder som bestämmer vad du är delaktig i. Om ditt barn blir mobbat, riv skolan, riv upp himmel och jord, alla barn har rätt till en trygg skolmiljö. Om inte skolan kan lösa det ring föräldrarna till mobbarna eller åk dit. Om det är ditt barn som mobbar, ta dig en funderare på varför det blivit så? Gör något åt det, ta med ungen och en present, åk till den mobbade och be om förlåtelse.  Hjälp barnen lösa det, de kanske blir vänner för livet.
Det spelar ingen roll vad skolan gör om inte du är med på det tåget.

Jag älskar skolan, jag är en genuin skolflicka och har alltid varit.
Men kampen för att överleva där och att få bra betyg trots allt, var svår. Men jag hade min pappa bakom mig, han stöttade mig 100%.
Han ringde till och med upp min lärare och skällde ut honom så det hördes över hela byn.

Du är dina barns försvars advokat, coach, domare och polis.
Du är också dina barns bästa vän och deras allt i detta livet, ta vara på det.

Jag säger inte att skolan är utan skuld, men det jag säger är att om det bara är skolan det är fel på, då kan vi byta rektor, lärare, skolchef eller läroplan och allt blir bra.
Nu har vi gjort det gång på gång och det blir aldrig bättre.
Då är det något annat som är fel, eller hur?

Ett fel kan vara att vi har för många lärare från byn i skolan och att de inte klarar av att vara opartiska, jag säger INTE att det är så, men det kan vara så.
Ett annat fel det kan vara är att stan inte bryr sig om oss här ute, att skolan inte får de resurser de behöver, om det vet jag intet, men det kan vara så.

En sak jag anser att skolan behöver är en skolvärdinna, det är jätte fel att vi inte har det!

Barn skall respekteras, lyssnas på och vi skall förvänta oss att de tar ansvar för vad de gör.
Ditt ansvar är att fostra dem till goda samhällsmedborgare, oavsett vad du tycker om skolan, invandrare, lagen eller de sociala samspelet.

Om vi i byn såg mer med respekt på varann, om vi hjälpte varann istället för att jävlas och skratta åt varann skulle samhället bli bättre och också våra barn.
Kom ihåg att vi alla är lika mycket värda, att vi alla kommer till himlen när vi dör och att allt det du gör för dina grannar, vänner, ovänner mfl det kommer de göra för dig både på gott och ont.
För rättvisans kvarnar mal långsamt men de mal....
Mitt förslag är, att är din tonåring, unga vuxna ute om kvällarna gå med i nattvandrarna eller dra igång det själv.

Det krävs en enda vettig vuxen i ett barns liv för att det skall klara sig, kom i håg det, för det kan ju faktiskt vara DU!