Politisk kovändning/lappkast/kaos eller vad du vill

Jag gick med i vänsterpartiet i Örebro, för jag blev rädd för de vinster som dykt upp i vår välfärd. Jag kände att det som jag står för inte längre fanns hos sossarna.
Hela vårt samhälle har sista åren blivit ett egocentrisk samhälle, stå på andra så kommer du längre själv. Jag gillar inte det.

Jag tror på solidaritet, jämställdhet och demokrati.
Jag var på ett fördrag med Jonas Sjöstedt på Karro förra vintern och anmälde mig då.
Det han sa berörde mig djupt.

Sen dess har jag varit på fyra möten med partiet.
Det första var ett vanligt medlemsmöte, mycket folk i en liten lokal. Många ungdomar.
Jag blev vänligt bemött av en äldre kvinna.

Sen blev jag inbjuden till ett val möte där vi skulle välja ledarmöten till kommunfullmäktige.
Det var rena slagfältet.
Borta var den trevliga tonen.
Det stod klart att ungdomsförbundets medlemmar var i krig med partiet i Örebro.
Och felet är inte ensidigt ungdomsförbundets, kanske snarare tvärt om?

När det sen skulle välja folk var det rena kalabaliken.
Man kränkte varann hit och dit. Men vi hade en bra ordföranden som höll ställningarna och vi kom i alla fall halvvägs igenom  kandidat listan.
Knepen från de olika lägren i partiet var många för att stänga vissa nominerade ute.
Mitt under mötet skriker någon att det är ju varannan damernas och så blev resultatet ett annat.
När frontnamnet blev slagen av en kvinna blev det fullständig kaos, då han först vägrade stå kvar på listan.
Hens kollegier i kommunfullmäktige ville då också lämna listan, vilket fick till följd att vi fick ta en paus så de kunde övertalas att sitta kvar.
För att vara ett parti där man förordar gruppen framför individen, var detta ett väldigt själviskt utspel.

Mötet togs upp igen några veckor senare, som tur va hade vi samma ordföranden.
Nu säger någon plötsligt, vi kan ha två listor det tog vi beslut på, på förra medlemsmötet. Full kalabalik igen. För om vi skall ha två listor var av en invandrar lista ( så som jag tolkade det, kan mycket väl va fel fattat) så kunde vi riva upp hela förra mötet. Det tog en timme att komma fram till att vi bara skulle fortsätta.

Senare visade det sig att beslutet om två listor togs under övriga frågor, och det vet ju alla som någon gång suttit i en styrelse att under övriga frågor kan man inte ta beslut.
Man kan däremot ta bestämma om, att ta upp det som en punkt på nästa dagordning och där ta beslut. Om det inte är så att det förändrar stadgarna för då gäller särskilda regler.
Med tanke på att kvinnan finns med i toppen i partiet så kan det inte varit ett okänt faktum för henne.

Man gick från mötet omtumlad och yr i huvudet.
Somliga partikamrater behandlades minst sagt styvmoderligt, för att inte säga kränkande av vissa i sittande styrelse.

Men  det skulle bli värre.
Det kallades till årsmöte och val av ny styrelse.
Jag mfl. hade nominerat många till praktiskt taget alla poster.
Det finns nämligen en spricka till inom vänstern, den går mellan de gamla och de nya.


Mötet började med att ordföranden berättar hur han slängt ut ungvänstern ur partilokalen föregående kväll. Att han måndagen efter detta möte skulle byta lås på partilokalen dörr och låta ungvänstern, (som inte har några pengar) betala kalaset.
Mötet börjar sen med allt det där som ingår i alla årsmöten, verksamhetsberättelse, räkenskaper och verksamhetsplanen. Tack gode gud att många orkat läsa den luntan.
Tack, för en del formuleringar var hårresande. I synnerhet den där det stod att partiet skulle försöka utröna vilka i ungvänstern som gick att lita på. Det blev omformulerat.

När vi kommer till val av ordföranden, finns det två förslag.
Man har på tidigare årsmöte beslutat om delat ordförandeskap, mellan en man och en kvinna.
Alla verkar eniga om kvinnan. Men det finns två läger om vem som skall bli ordföranden, den manlige.  När den nominerade kandidaten vill presentera sig, blir han iväg körd, för se det har vi inte tid med. Detta trots att det i lokalen sitter många nya medlemmar som inte känner en enda av kandidaterna.
Så Jag räcker upp handen för att säga något om den man jag nominerat.
Jag blir fram vinkas av podiet och går fram till micken. Jag börjar med att säga att jag instämmer med föregående talar och blir iväg körd av en kvinna som stod före mig på talarlistan, som ordföranden glömt, antar jag.
Hon är ganska spydig och säger att du får nog ändra inledningen på ditt tal för jag förordar Hans Holberg. Jag ler, för så lätt knäcker man inte mig.

Resultatet blir ganska jämt, Holberg vinner med 3 röster, så nått fick jag väl fram?
Nu är det 8 minuter kvar på mötet. Vi har precis i början av detta möte beslutat att vi skall hålla tiderna. 8 minuter till att välja resten av ledarmötena.
 En kille hoppar fram för att föreslå sina nomineringar men blir tillbaka visad, vi har beslutat om att inga fler får nomineras, dvs inga fler få läggas till på nomineringslistan, men killen vill pläddra för dem han redan har nominerat.
 Om detta är en medveten strategi eller om ordföranden helt tappat greppet om mötet vet jag inte, men killen får sätta sig igen.
Men nu delas det ut en lista där man kan stryka valberedningens förslag och skriva dit egna.
Samtidigt förlängs mötet med 1 timme.
Jag ställer mig upp och ber att vi som har bil skall få 10 min att lägga i mer pengar.
Samma kvinna som kränkt mig innan skriker nu att hur skall hon göra som har barnvakt hon kan minsann inte åka hem och förlänga något. Jag stirrar på henne och sätter mig sen, för vad har jag med det att göra?
Vi får vår paus och min kompis lägger i pengar för ytterligare en timme.

Det sägs nu från podiet att vi måste nominera varannan kvinna, vilket gör förvirringen total.
Min väninna blir nu rasande och vi reser oss och går.
Jag tänker på det kvinnan sagt och funderar på hur hon kan jämföra sina barn med en parkerad bil?
Hur hon kan bli upprörd över att vi inte vill ha 1500 kr i böter pga att kaotiskt vänstermöte.
Jag tänker att som den vänsterkvinna hon är, har hon säkert en släkting som sitter barnvakt, det är väl knappast troligt att det är ett bemanningsföretag, och om det skulle vara det, tar de verkligen 1500 kr för en timme till, då är hon väl ändå i fel parti?

I pausen mellan talar jag med en äldre kvinna, hon tycker de ungdomar som är i lokalen förstör( ungdomarna är mellan 30-40 år, inse åldern på resten)
Jag säger att ungdomarna är vår framtid, och jag tänker på det kränkta och utslängda ungdomsförbundet.
Men se dom ungdomarna är ingen framtid säger damen bestämt. Jag får med håll av en kamrat som säger "Ungdomen ÄR vår framtid, vi dör ju" men se det håller den gamla damen inte med om, kanske tycker hon att vänsterpartiet skall dö med sina medlemmar?
Ja då vet e katten om det finns kvar till nästa val 2018. Det kommer i alla fall glädja moderaterna.

Så här sitter jag, det är torsdag och jag är fortfarande upprörd.
Solidaritet, finns inte.
Jämställdhet, ja när man kommer ihåg det.
Broderskap, definitivt inte!
Demokrati, nej absolut inte!

Jag förväntas alltså rösta på ett parti, där styrelsen slänger ut ungdomarna.
Där visa behandlas som lägre stående varelser.
Där man gör vad som helst för att behålla sin position.
Ett parti där man skriker hånfullheter åt nya medlemmar.
Nej det finns inte på min agenda.

Jag väntar med spänning på fortsättningen av detta möte, då vi ännu inte valt valberedning.
Är det lika illa då...  fast jag kom just på, att jag utsätter mig inte för denna kränkande samling människor mer. och med tanke på att det finns ca 250 medlemmar i vänsterpartiet i Örebro men bara 45 dök upp på mötet , var av de flesta förtroendevalda, så är det fler än jag som dragit den slutsatsen.

Jag tror nämligen på rättvisa, solidaritet, demokrati och broderskap/systerskap.
Vänstern skall ju rymma alla, HBTQ, feminister, invandrare och allt där emellan.
Då måste man ju kunna bemöta dessa.

Däremot önskar jag Jessica all lycka i kommunalvalet, hon är en fin kvinna som fått åka bergochdalbanan på dessa möten.
Hon blev vald till ettan på kommunfullmäktige listan, å skall du rösta på vänstern kryssa henne, med henne kanske vi kan få nya vindar och ett samförstånd i partiet.

Det gamla måste ut för de har splittrat och söndrat.

Å i min läxbok stod det " Enade vi stå, söndrade vi falla"

Ungdomar måste få plats i partiet, de måste få vägledning och känna sig viktiga,
FÖR UNGDOMEN ÄR VIKTIGA.
DE SNAPPAR UPP STRÖMNINGAR VI PENSIONÄRER BARA SER KRUSNINGEN PÅ YTAN AV, I BÄSTA FALL.

De vill forma morgondagen, den har inte vi, vi är döda då, vad finns det då att förändra?
Gårdagen har ju gått och den är jag inte speciellt stolt över.

Jag tänker osökt på sången " De komma från öst och väst"
".. det gamla förgånget är ser allting har blivit nytt, evigt jubel råda skall ty sorg och suck har flytt..."
Vi får hoppas att vänsterpartiets framtid är fritt från sorg och suck, stridigheter och förtal.

X för Jessica!

Hur en liten renovering förstörde allt.

Jag var kanske 8-9 år när jag blev förtjust i en brun kamel på en bonn- auktion i Östernärke.
Jag ropade in den för 20 kr, det var alla pengar jag hade i börsen, så mamma fick betala den uppstoppade ekorren som kostade 10 kr.

Jag älskade min kamel.

När jag flyttade hem ifrån fick den bo kvar hos mor och far.
Tyvärr.
Den stod i fönstret i det vi kallade finrummet.
Det var ett söderfönster och den bruna kamelen blev med tiden allt vitare.

Så började jag på gymnasiet, karro.

På bilden skulle vi måla av ett föremål.
Jag valde min kamel.
Jag skulle också skriva en berättelse om den.
Så jag vände på den och tittade under.
Där stod Dag Stille.

Min pappa som just då samlade på en keramik grotta med till hörande troll, gjorda av just Dag Stille blev eld och lågor, han ringde omedelbart Master Art i Malmö och fick veta att kamelen fanns i hela två exemplar i hela världen.

Den var gjord till hans mor och far föräldrar, påstod gubben i telefonen.
Han bjöd pappa 20 000 kr för kamelen i gips på stående fot.
Nja pappa ville ju inte sälja min kamel.

 Åren gick och kamelen blev allt fular och pappa allt virrigare.

Så när han målade sitt skrivbord i en hemsk brun färg och stolen till blev det färg över.
Han var energisk och mycket blev flammande brunt.
Pappa hade hällt brun färg i vanlig lack och fått en ny nyans, som jag varken har sett förr eller senare.
I bara farten målade han kamelen också, för vid det här laget hade han glömt dess värde.

 När jag sen fick tillbaka min älskade kamel, ville jag veta värdet, som nu efter Dags död 1987, borde vara det dubbla, blev jag chockad.

Värdet på den av gips målade kamelen var endast någon enstaka hundralapp.
Anledningen till det är att den förskräckliga färgen inte går att få bort från gipset utan att utplåna mönstret på kamelen.

Så enkelt kan en renovering bli förödande.

Så här ser den ut den fina men värdelösa kamelen gjord av en Ung Dag Stille. Den var brun från början också, men i en betydligt mörkare nyans.