Hela mitt liv har jag varit kristen. Jag har läst bibeln och jag har alltid bett till Gud.
en sen hände något som fick hela min världsbild att krackelera.
2016 såg mina barn och jag ett ufo. Jag hade den natten en vaken dröm där jag samtalade med en alien.
Sen rasade allt. Vem är jag? Vad är GUD? I bagaget fanns också drömmen jag drömde efter mammas död.
I samma veva slutade jag att gå i kyrkan. Dels för att jag upplevde den fruktansvärt orättvis och dels för att en av prästerna kränkte min son.
Jag har varit arg på kyrkan, arg på orättvisorna de inte ens skäms för att de håller på med.
Jag har sett på mängder av program på tv om utomjordingar, forntiden mm. Det som skrämt mig mest är att en del av det jag fick veta av min alien stämde med vad forskare och militär kommit fram till. Hur kunde jag veta detta, en tant som aldrig brytt sig om varken utomjordingar eller ufon.
Fortfarande kommer vissa saker till mig, särskilt under meditation. Jag har börjat läsa om nära-döden upplevelser och känner igen mig i en del av det de skriver.
Och någonstans börjar en klocka ringa och en kallelse höras. Jag söker Gud igen.
Frågan är bara var och hur.
Hur får jag kontakt med min barndoms Gud, eller är det en helt ny gestalt jag skall söka?
Jag landade först i att jag tror på det Jesus sa. Han är verklig.
Sen struntar jag i om han dog eller inte, om han har en fru och barn, eller inte.
Det spelar ingen roll för det är budskapet jag är intresserad av.
Hur får jag ihop allt med den kunskap jag har?
Eller är det det som är hemligheten, att det inte går ihop utan att man skall tro ändå.
Det jag "vet" är att tiden inte är linjär. Att den snarare är som en hög papper ovanpå varandra.
Att det finns ett kollektivt medvetande.
Att Guds kärlek hörs som ett lågt brusande i himlen.
Men frågan är hur hör jag hans röst här?
