Våra barn har bott hemma väldigt länge, i förhållande till många andra barn. Men nu känns det att det är mer än två vuxna i hemmet.
Erik och Hanna drar inte jämt. Ilskan ligger i luften och pyr. värre blev det med den förbannade Cadillacen, som de äger ihop. Den är ständigt trasig. Vi har bytt snart allt utom motor, men nu verkar det som att det är nästa steg. Sälj skiten sa jag för 20 000 kr. ja sa Erik nej sa Hanna.
In i familjen kommer också två respektive. Hannas Hampus och Eriks Elenor. Elenor har bott här sen hennes fosterfar slängde ut henne.
Så nu är vi ännu fler som ska dra sams.
Erik och Elenor har en lägenhet i Garphyttan och är där lite då och då. Lägenheten är Elenors men Erik är där och hjälper till då det tagit tid att landa. Dels för att hon fått hela sin avlidne faders hem i kartonger dels för att ÖBO lyckats hyra ut den utan element i badrummet eller ens hållare till gardinstängerna eller krokar för taklamporna. Nu är det fixat men hatthyllan i hallen är så dåligt uppsatt att den inte klarar mer än några plagg. finns inga reglar.
Hanna är en del hos Hampus i Fornåsa de planerar att flytta ihop nästa år. Lite kinkit med tre barn i bagaget och en ex fru som tycker en massa.
Kim och jag blir allt oftare ensamma. Tyst i huset och lugnt, inga bråk. Men där sitter vi som två helt okända personer för varann.
i 27 år har vi varit jobbarkompisar i ab fam Johansson. men två barn med NPF diagnoser har i alla fall jag haft häcken full.
I början var det rätt okej tills Hanna fick diabetes och lillebror föddes. Sen har åren bara varit en ända ränka av möten. Jag trodde det skulle ta slut i och med skolavslutningen. Men nej nu är det AF och FK och tokiga arbetsgivare och allt annat.
Jag är helt slut. En klyscha, men jag är verkligen het slut. Vissa dagar, nästan varje undrar jag om jag fått demens. Namn faller bort. Minnen finns inte. Och jag är sjukt trött. Jag står inte ut med röster eller höga ljud. Så fort jag sätter mig i soffan somnar jag.
Men nu känns det som om det är nog. Barnen är på väg ut och vi får hitta tillbaka till varandra, maken och jag.
Nu fantiserar jag om vad jag ska göra när vi äntligen är ensamma igen. Renovera huset när de kan betala sina räkningar själva, istället för att jag ska tjata till mig pengarna. Det kommer att gå åt mindre mat. Med matlådor är det 8 portioner som ska fixas. Kim och jag klarar oss på 1 1/2.
Garaget kommer bli tomt(i alla fall hoppas jag det). Vi ska börja renovera huset till försäljningen.
Försöka hitta något mindre någon annanstans, Kanske Askersund eller Kumla.
Men vi bor nog kvar så länge katten lever.
Gott nytt år!
