Det lackar mot jul och i normala fall älskar jag julen, men inte i år.
Alla springer nu runt och jagar julklappar och vi vet inte ens om vi har mat på bordet. Julklappar är inte att tänka på.
Dottern har inte fått något svar från f-kassan ang aktivitetsersättningen det är nämligen 12 veckors handläggningstid på överklaganden. Inte klokt när det drabbar människor i livets utkanter. Just nu är hon sjukskriven för sin diabetes.
Maken går på flera anställnings intervjuer men blir aldrig antagen, kanske för sitt lite buttra utseende, vilket är orättvist då han faktiskt är en trevlig människa, men osäker något som är en dödssynd idag.
Nu har vår inkomst gått ner ytterligare och samtidigt behöver vi laga bilen, eller rättare sagt vi behöver byta kamremmen innan vi står inför ett motor ras.
Jag vaknar nu på nätterna fler gånger trots sömntabletterna. Jag vaknar med full panikångest, som inte ens viker undan under dagen.
Det blir absolut inga julklappar i år.
Det blir kanske inte ens något annat än skina och potatis, men vi har tak över huvudet.
Dock har vi ingen värme. Vi har inte råd att sätta på pannan så vi eldar i kaminen och bor mer eller mindre i vardagsrummet nu. Tackar ändå mina vänner för att jag fick köpa billig ved i våras annars hade vi frusit ihjäl i vinter.
Ingen tror att det kan bli så här illa. Men det går fort. Hjälper inte med spar pengar efter 3 år är de slut.
Var är då släkt och vänner i detta? Ja inte vet jag. dotterns vänner lyser med sin frånvaro. kanske är det så krasst att vi undviker människor när de behöver oss som mest?
Jag har fått en utmattnings diagnos och det har dottern också. Sonen är deprimerad och det är hans far också.
Vi grälar dagarna i ända om bagateller. Vi försöker hålla oss borta från varann så mycket som möjligt. En i varje rum är lösningen.
Men så behöver vi hjälp av varann och då blossar konflikten upp och sliter sönder oss.
Kim är den enda av syskonen som inte skiljt sig men vi vet idag inte hur länge vi orkar tära på varann.
Jag är satt att hålla ihop ekonomin men det finns inget att hålla ihop längre. Pengarna räcker precis till mat, lån och utgifter om jag skjuter på vissa räkningar en månad då och då.
Ett femte jobbskatteavdrag vad ska man med det till om tillvaron rämnar? Ingen sjukvård, den fungerar inte längre. Inga socialförsäkringar de betalar inte ut något och socialen kräver att man säljer huset kastar ut tonåringarna och säljer allt man kan sälja inklusive bilen.
Trevlig advent
önskar jag alla.
